Ojoj, forsta inlagget. Elin som skriver denna gang.
Det tog ju, som de flesta vet, ett javla tag innan jag faktiskt tog mig till Pietermaritzburg, SA,
men nu ar jag har. Antligen. Kalle - den varldsvane unge mannen - har ju ett par veckors forskott, men han visar mig runt sa gott han kan. Tankte beratta lite hur sjalva resan gick till.
Efter ett antal timmar pa Landvetter tillsammans med min favoritpartner in crime - Mattias, insag jag att det har faktiskt inte var ett skamt. Jag skulle till en annan kontinent och vara dar i typ ett halvar. (Hade forvantat mig att nan skulle komma, just innan jag boardade och saga:
- Lilla vannen, hur kunde du tro att du verkligen skulle aka?
Men, sanningens minut narmade sig, Paris stod pa agendan och Mattias var vackrare an nansin.
Sa jag borjade grata som ett barn. Mattias var ack sa tapper, vilket fick mig att grata annu mer.
Holl upp kon till sakerhetskontrollen en stund, men sen var jag tvungen att ga.
Grat lite till vid gaten (fick ett atal 'guvareesyndomdig' blickar fran mina blivande medpassagerare) och sen satt jag pa planet till Paris.
Val i Paris forsokte jag ringa hem, ringa Mattias osv, men det ville sig inte.
Fick ivag ett par sms, och sen dog telefonen. Sen tappade jag rosten.
Skulle ju vara 10 timmar pa stallet, sa jag bestallde en kaffe (pa engelska, svart att fa till de rullande 'r'en nar man inte har nan rost. Satte mig ner och klottrade en stund.
Fick kontakt med ett brittisk/australienskt par som satt vid bordet bredvid, de var trevliga.
Kollade runt en massa. Fordrev tiden. Sov INTE.
Nar jag skulle boarda fanns en Sean Connery-lookalike bakom mig.
Sen, ytterligare 10 timmar pa planet till Johannesburg.
Satt med en brittisk tant, Nell, och tva norrman.
Tittade pa 'the Queen' (inte bra) och sov kanske tva timmar.
Hade fruktanasvarda gaser hela javla vagen. Det var hemskt.
Johannesburg behovde jag bara vara 3 timmar i, sa jag tog min tid (trailortrashduschade pa en toa, kopte apasnygga Oakley-solbrillor och sag vid det har laget, faktiskt LITE travelchic ut.
Pa planet till Maritzburg (som man sager om man bor har) satt jag och glodde ut ur fonstret hela tiden (for att skada det afrikanska landskapet...det var fint) och nar vi flog in over stan sag jag att typ alla har pool har. Helt sjukt. Men det ar ju jakligt varmt har...
Kalle och David motte en valdigt trott Elin pa flygplatsen. (Hade sovit kanske 4 timmar pa 2 dygn) Fick skjuts in till stan av Davids mycket snalla mamma och jag fick en liten rundtur, fick mat i magen osv osv. For till en av de sjabbigare delarna av stan for att kopa tyg. Jo, jag duschade innan, fick se mitt rum (som ar halften sa stort som Kalles, men det gor inget, det ar mysigare med sma rum) fick ANTLIGEN SKITA och sen pallade jag inte mer.
Sa jag fick powernappa ett par timmar, innan vi for till Davids hus, for att traffa hans familj, lana telefon osv. Pratade med pappa och styvmor sa de fick veta att jag levde, pratade med Mattias (och som genom klassisk betingning borjade jag grata IGEN, bara av att hora hans rost. Det visar sig att jag inte ar sa javla hard som jag vill tro, ibland)
Ska lagga upp fina bilder snart!
Skriver snart igen!
Saknar er allihopa!!!
Salakhahle!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hojvoj, och inte har du hört av dig till mig. Fixa en telefon, ska se till att jag kan sneaka in på nån allmän facility och ringa därifrån så kan vi snacka mer om ämnet at hand. Så.. hur likt "gudarna måste vara tokiga" är det?
Post a Comment