Sowabona!
En vecka kvar i SA! Jag ar tillbaka i Maritzburg, efter en vecka i Grahamstown dar jag besokte konstfestivalen. Jag var i Grahamstown med David, Mbo, davids syster Louise och hennes ensamble. De satte upp en pjas som Louise hade skrivit. Sa jag har sett en hel del teater och dans senaste veckan, en del mycket bra. Annat skrap, forstas. Nu har jag flyttat in hos en av skadespelarna, Kiara, som ar en fargrann hippie som gillar miljon och att be pa indiska. Vi har kul!
Men lat mig backa lite. Efter de senaste veckorna hade jag tankt skriva nagon sorts genomgang av allt jag varit med om. Men det gar inte. Det ar ju mycket roligare om jag far beratta det sjalv, sa jag kan gora skojiga roster och gestikulera! Da far jag dessutom mojligheten att beratta samma historia gang pa gang, vilket gor att jag kan forbattra dem lite under processen! Ja, jag insag att jag inte har nagon lust att gora en dag for dag beskrivning av mina resor.
Jo, for jag har varit ute och rort lite pa mig om nagon skulle undra! For tre veckor sedan kom Martina och mina foraldrar till SA, och sen dess har det varit fart och flakt. Men jag ska som sagt inte skriva en ordentlig genomgang, och jag tanker inte boka med att lagga upp bilder. Traka ut er med mina semesterbilder kan jag ocksa gora nar jag kommer hem! Do you see?
Hursomhelst.
Har foljer en lista pa saker jag har gjort de senaste veckorna, och sa far ni anvanda er fantasi och forestalla er alla omstandigheter och kameravinklar och eventuell bakgrundsmusik osv! Ok? Har ar listan:
*Vandrat i Drakensberg
*Undvikit bovar i Maritzburg
*varit pa safari flera dagar i strack
*bott pa lyxhotell med tjanare och egen kock
*Gossat med sma lejonungar som man fick ha i knat och som sog pa fingrarna
*Gossat med STORA lejonungar, storre an en stor hund, inte sakert nagonstans
*Sett massor med sota apor varav en klattrade upp pa mitt ben
*Vandrat pa strander med min Martina, ibland hand i hand
*Gjort en sandskulptur av ett ilandspolat lik, tillsammans med min Martina
*Hoppat fran varldens hogsta bungyjump, Bluekrans, 219 meter fritt fall
*Atit ostron nastan varje dag
*Sett arets forsta valar komma in i bukten vid Hermanus
*Cage diving med vithajar, bland de mest underbara upplevelserna i mitt liv
*Blev sjosjuk och kraktes fran baten vi dykte med, smafiskar blev glada men inte hajarna
*Provat viner pa vingardarna utanfor cape town
*Besokt Cape Town och akt upp pa Table mountain
*forsokt na Godahoppsudden, men vadret var for daligt. Fick se pingviner i alla fall
Sedan akte familj och Martina hem till Sverige, och jag var ensam kvar. Sa jag tog ett plan tillbaka till Port Elisabeth (dar vi gossade med lejonen), och hoppade pa en minivan till grahamstown dar jag alltsa har varit senaste veckan. Det har varit underbart, men nu ar jag trott sa trott.
Snart, och nu ar det snart pa riktigt, kommer jag hem. Jag ar inte speciellt livradd for det, aven om det kanns lite konstigt. Jag har ju inte bott i stockholm pa tva ar heller, sa det blir ju ocksa nagot nytt (eller i varsta fall gammalt), att flytta hem till stockholm. Jag ser fram emot att komma hem. Men en sak kan jag saga och det ar att nagot har hant i mitt satt att se det har landet. Jag alskar det. Det kanns bra att lamna sydafrika pa den noten. Sorgligt, forstas, men jag har saker att gora som jag inte kan gora har, och jag kan inte vanta langre, jag vill gora dem nu.
Ha det bra allihopa, och tack till alla som har mailat da och da, det har varit kul att fa!
Vi ses snart!
//Kalle
Monday, July 9, 2007
Tuesday, June 12, 2007
Lesotho mm
Hej vanner!
Skolan ar slut om ett par dagar. Allt arbete ar fardigt. Det kanns bra, men nu ar det andra saker som skall goras. Ska packa ihop min lagenhet, se till att inga rakningar ar glomda, inga tradar losa, innan jag flyger bort fran den har halan och antligen far se landet tillsammans med mina gamla foraldrar och min vackra Martina.
Vi ska till Drakensberg och slass med vilda babianer. Sedan ska vi resa langs kusten ner till Cape Town. Pa vagen ska jag dyka med vithajar, dricka vin och leka med lejonungar. Sedan aker de mina hem och jag ar ensam i vilt land. Elin drar redan om en och en halv vecka, sa min sista tid i Sydafrika kommer att vara solo, liksom min forsta var.
For en vecka sedan var jag i bergsriket Lesotho. Det ligger i hoglandet, omfamnat av drakensberg. Folket som bor uppe i dessa odsliga bergtrakter blev fordrivna fran Kwa Zulu Natal av den maktiga krigsherren Shaka Zulu for over hundra ar sedan, tror jag sakert. Landet blev invaderat av Sydafrika -98, vilket slog sonder all infrastruktur och den magra ekonomiska utveckling som fanns. Nelson Mandela var pa semester, och det drojde inte lange innan hans foretraderare lyckades anordna ett litet enveckas krig med Lesotho. Landet saknar nu en valutabaserad ekonomi, och folk overlever genom att odla den magra jorden och byteshandla. Landet ar mycket fattigt, men jag upplevde aldrig det standiga hot som finns har i SA. Som vita var vi nagot av ett spektakel. Jag sag inga andra av var ras i riket, forutom i granstaden Ficksburg.
Killen jag akte med heter Daniel och vi bodde hos hans farbror som bor uppe i en av bergsbyarna. Uncle Billy var en rynkig gammal hippie med langt vagigt skagg. Ingen el finns att tillga i Lesotho, sa Billy hade solceller pa taket. Han hade en adopterad son pa femton ar, som nog sallan har sett insidan av en skola. Uncle Billy delade faderligt sina jointar med sonen Mahau, som var en charmig ung man med stora ambitioner.
Det var tyst uppe i bergen, forutom vinden. Herdar vallade sina kor och asnor over sluttningarna. Det popularaste kladesplagget var en stor filt svept runt kroppen, och trekantiga halmhattar pa skallen. Jag sag manga gamla bilar madosamt klattra upp for vagarna, och hastar med vagn och valdigt manga sma utspridda byar. Husen liknade de i sydafrikanska byar. Runda hyddor med halmtak och sma kantiga betonghus med korrugerade plattak.
Uppe i Drakensburg finns de fasansfulla herdepojkarna, som folk garna berattar ruskiga historier om. De ar man som ar uppe i bergen, ensamna med sin boskap, hela aret om. De har tydligen stora hariga hundar som ar nastan lika vilda som herdarna sjalva. Ve den stackars campare som korsar vag med Lesothos vilda herdepojkar, ty om de atervander kommer de ha fasansfulla historier att beratta! Om de overhuvudtaget kan prata!
Jag blev kar i Lesotho, och jag tror jag ska atervanda dit i slutet av min resa, istallet for Namibia. Uncle Billy sa att jag garna fick bo hos honom och Mahau lovade att lara mig kora motorcykel och ta med mig uppe i de hogsta bergen och visa mig hemliga grottor. Sa jag tar nog en vecka i Lesotho innan jag kommer hem den 16:e juli.
Nu vantar jag pa min Martina, som kommer pa Lordag. Vinden vander nu, och livet kommer vara annorlunda igen. Nagonstans efter allt ska jag hem och gora nagot nytt an en gang.
Livet ar kul nu, och intressant och konstigt. Sydafrika har varit bra. Det ar ett ovanligt privilegium jag har haft.
Jag ser fram emot att traffa alla igen, det ska bli mycket roligt! Jag tror jag kommer att le brett nar vi ses!
Ha det bra kara vanner!
//Kalle
Skolan ar slut om ett par dagar. Allt arbete ar fardigt. Det kanns bra, men nu ar det andra saker som skall goras. Ska packa ihop min lagenhet, se till att inga rakningar ar glomda, inga tradar losa, innan jag flyger bort fran den har halan och antligen far se landet tillsammans med mina gamla foraldrar och min vackra Martina.
Vi ska till Drakensberg och slass med vilda babianer. Sedan ska vi resa langs kusten ner till Cape Town. Pa vagen ska jag dyka med vithajar, dricka vin och leka med lejonungar. Sedan aker de mina hem och jag ar ensam i vilt land. Elin drar redan om en och en halv vecka, sa min sista tid i Sydafrika kommer att vara solo, liksom min forsta var.
For en vecka sedan var jag i bergsriket Lesotho. Det ligger i hoglandet, omfamnat av drakensberg. Folket som bor uppe i dessa odsliga bergtrakter blev fordrivna fran Kwa Zulu Natal av den maktiga krigsherren Shaka Zulu for over hundra ar sedan, tror jag sakert. Landet blev invaderat av Sydafrika -98, vilket slog sonder all infrastruktur och den magra ekonomiska utveckling som fanns. Nelson Mandela var pa semester, och det drojde inte lange innan hans foretraderare lyckades anordna ett litet enveckas krig med Lesotho. Landet saknar nu en valutabaserad ekonomi, och folk overlever genom att odla den magra jorden och byteshandla. Landet ar mycket fattigt, men jag upplevde aldrig det standiga hot som finns har i SA. Som vita var vi nagot av ett spektakel. Jag sag inga andra av var ras i riket, forutom i granstaden Ficksburg.
Killen jag akte med heter Daniel och vi bodde hos hans farbror som bor uppe i en av bergsbyarna. Uncle Billy var en rynkig gammal hippie med langt vagigt skagg. Ingen el finns att tillga i Lesotho, sa Billy hade solceller pa taket. Han hade en adopterad son pa femton ar, som nog sallan har sett insidan av en skola. Uncle Billy delade faderligt sina jointar med sonen Mahau, som var en charmig ung man med stora ambitioner.
Det var tyst uppe i bergen, forutom vinden. Herdar vallade sina kor och asnor over sluttningarna. Det popularaste kladesplagget var en stor filt svept runt kroppen, och trekantiga halmhattar pa skallen. Jag sag manga gamla bilar madosamt klattra upp for vagarna, och hastar med vagn och valdigt manga sma utspridda byar. Husen liknade de i sydafrikanska byar. Runda hyddor med halmtak och sma kantiga betonghus med korrugerade plattak.
Uppe i Drakensburg finns de fasansfulla herdepojkarna, som folk garna berattar ruskiga historier om. De ar man som ar uppe i bergen, ensamna med sin boskap, hela aret om. De har tydligen stora hariga hundar som ar nastan lika vilda som herdarna sjalva. Ve den stackars campare som korsar vag med Lesothos vilda herdepojkar, ty om de atervander kommer de ha fasansfulla historier att beratta! Om de overhuvudtaget kan prata!
Jag blev kar i Lesotho, och jag tror jag ska atervanda dit i slutet av min resa, istallet for Namibia. Uncle Billy sa att jag garna fick bo hos honom och Mahau lovade att lara mig kora motorcykel och ta med mig uppe i de hogsta bergen och visa mig hemliga grottor. Sa jag tar nog en vecka i Lesotho innan jag kommer hem den 16:e juli.
Nu vantar jag pa min Martina, som kommer pa Lordag. Vinden vander nu, och livet kommer vara annorlunda igen. Nagonstans efter allt ska jag hem och gora nagot nytt an en gang.
Livet ar kul nu, och intressant och konstigt. Sydafrika har varit bra. Det ar ett ovanligt privilegium jag har haft.
Jag ser fram emot att traffa alla igen, det ska bli mycket roligt! Jag tror jag kommer att le brett nar vi ses!
Ha det bra kara vanner!
//Kalle
Saturday, June 2, 2007
RAWR!
Det var sondag, Kalle och jag var bakis i vanlig ordning, och hade fruktansvart trakigt. Vi hade fikat i timmar, gatt for att se vilka filmer som gick pa bio och vi missade var forsteallning med 20 minuter. Sa vi hade en och en halv timme att sla ihjal innan "The Hills Have Eyes 2" (dom inte! Utbudet har ar inte det basta...)gick igang igen. Sa vi bestallde mer kaffe och jag sa till Kalle att jag ville att han skulle rita en tatuering till mig, som jag kunde gora innan filmen borjade.Forsta utkastet var en rymdgud a la Lovecraft, men det kanns inte riktigt som ngt jag kan sta for. Till slut kom vi fram till att en dinosaurie var klockrent, en velociraptor narmare bestamt.
Och 30 minuter senare satt den dar:)
Friday, May 25, 2007
En dag i Durban
Durban by night
Mbo satter pa sitt basta foto/ fabulous dancer-face.
Mbo ar en av vara svarta ( for vi har sana, faktiskt!) vanner, han ar dessutom jattecamp och en av Maritzburgs mest valkladda.
Kalle in front, indiska oceanen i bakgrunden.
Har blev jag helt till mig av havslukten och ville ta kort pa havet som nastan nuddade mina fotter.
Lagom artsy fartsy. Det gick fel och mina Converse fick sig ett bad.
Vi hade supit till rejalt dagen innan, men drar man till stranden ska man fan ha en drink i handen!
Hannah bestallde en jordgubbsdaquiri
Kalles drar en "jag ar en strandraggare och sa javla haftig" -fulpose
Vi ska alla en gang do. Men innan dess sa ska det fan festas:)
Jo, sahar ar det. Jag, Elin Jonsson, ar inte ododlig utan fyller ar en gang om aret.
Och det har aret blev jag 23 jordsnurr i Sydafrika. YEY!
Sa jag kopte tarta. Och chips. Osten kom Matthew med.
Och det har aret blev jag 23 jordsnurr i Sydafrika. YEY!
Sa jag kopte tarta. Och chips. Osten kom Matthew med.
Matthew, Sita och Ari.
Ross och Kalle
Kalles arm, Matt och Sita
Mina nya, fina "fuck me"-boots!
Ross och jag leker Top Model:) Snygga som fan.
Visst ser jag ut som nagon? Kan inte satta fingret pa't men
inte fan ar det Magica De Hex (som var Kalles forslag)
Kvallen fortsatte med enorma mangder whiskey for min och Kalles del, vi blev pa gransen till sverigepackade, sa packade in fact,
att Kalle vande i den Roda Dorren och drog hem nar festen skulle fortsatta.
Men jag fortsatte dricka for fulla muggar nar vi kommit ut (och behovde naturligtvis inte betala for en enda drink...dumt. Man dricker sa mycket da.) DJen spelade tva latar for Red Doors snyggaste svenska men spritmangden visade sig vara for mycket sa efter en timme drog jag hem, fyllekopte Pringles (som jag inte at upp nar jag kom hem) och vaknade dagen efter och var valdigt radd for varlden.
Visst ser jag ut som nagon? Kan inte satta fingret pa't men
inte fan ar det Magica De Hex (som var Kalles forslag)
Kvallen fortsatte med enorma mangder whiskey for min och Kalles del, vi blev pa gransen till sverigepackade, sa packade in fact,
att Kalle vande i den Roda Dorren och drog hem nar festen skulle fortsatta.
Men jag fortsatte dricka for fulla muggar nar vi kommit ut (och behovde naturligtvis inte betala for en enda drink...dumt. Man dricker sa mycket da.) DJen spelade tva latar for Red Doors snyggaste svenska men spritmangden visade sig vara for mycket sa efter en timme drog jag hem, fyllekopte Pringles (som jag inte at upp nar jag kom hem) och vaknade dagen efter och var valdigt radd for varlden.
Tuesday, May 8, 2007
Heaven's gate, hell's flames
Igar var vi pa spektaklet "heavens gate, hells flames", en forestallning som anordnas av Lees fullstandigt vanvettiga kyrka NCF. Ja, de ma komma till himmelen nar de dor, men gora teater det kunde de inte! Det var uselt, men milt underhallande. Det var tvatusen manniskor i publiken, varav valdigt manga hade ganska uppsparrade ogon. Ja, vad ska man saga? Vad jag inte forstar ar varfor dessa fundementalister maste fokusera sa mycket pa vad som hander med alla dem som INTE ar en del av deras kyrka. De verkar inte bry sig sa mycket om hur det ar i himmelen, eller hur trevligt det ar att leva som kristen, utan mer pa hur tossiga alla syndare ar som kommer att brinna for evigt. De ar forstas latta att reta sig pa dessa sjalvrattfardiga, domande och hopplost praktiga manniskor, vars tro gransar till sinnessjukdom, men samtidigt ar de ganska lustiga.
Den inledande scenen var helt hysterisk, och jag har nog aldrig sett ett kollektivt prov pa en sadan fullstandig brist pa sjalvdistans. Det kandes lite som om pjasen var skriven och regisserad av en mentalt stord elvaaring, som med bultande hjarta och brinnande ogon forsoker forklara for mamma och pappa att hans latsaskompis Peppe Pelefant verkligen existerar. Denna pjas ar valdigt hypad i Maritzburg, och affisher sitter uppe overallt. Den brukar ga for fulla hus under hela tiden den spelas, och de turnerar dessutom med den runt hela Sydafrikat.
Jag har nastan lust att rescensera pjasen som om det hade varit en teaterpjas vilken som helst. Ta scenografin till exempel, ett monument till smaklosheten, med stora silverglittrande skynken och finaste guld! Eller varfor inte regi? Jag hade tyckt att det var bra om regissoren (om det fanns en sadan) hade sagt at skadespelarna att man inte behover skrika nar man haller i en stor gul mikrofon, en mikrofon som alla deltagarna delade kristligt. Eller varfor inte sjalva manuset? Jag hade nog fatt ut mer av upplevelsen om pjasen hade haft en historia och inte bara hade varit en lang rad upprepningar, utan uppbyggnad eller ett ordentligt slut. Man tycker ju att i en forsamling vars antal ar legio sa borde det finnas kanske en begavad berattare? Nej. Begavade skadespelare? Nej. En endaste jakla ljudtekniker? Kom igen, ni drar en publik pa flera tusen, en ljudtekniker tack? NEJ nej och trippelnej!
Ar all denna brist pa kompetens manne ett tecken pa dessa manniskors allmant valhanta satt att handskas med verkligheten, eller ar det Gud Fader sjalv som forsoker beratta for oss alla att vad ni an gor sa lyssna inte till dessa hopplosa clowner!
Och en sista sak som retade mig var att skadespelarna inte kom upp pa scenen och fick applader for sina (visserligen bristfalliga, men ack sa ambitiosa) insatser. Na, nar pjasen var slut sa var den slut och folk appladerade inte at ensambelns insatser utan at att de just fatt se ett stycke mammaknullande SANNING! "Horde ni Guds rost?" utropade utroparen! "Raise your hand if you heard the voice of God!". Nja, det gjorde jag val inte direkt... Snacka om konstnarlig hybris! Jag kanske borde ha det pa sista sidan i Mara, "horde ni Guds rost, kara publik?"... och avsluta med samma slutsats som NCF, "om inte, sa kan ni brinna i helvetet... for evigt!"
Forresten fick vi en glimt av ledaren for kyrkan vars namn ar Grant. Han var mycket karismatisk, som sig bor, och valdigt stilig! Han sag precis ut som Teri Hatchetts ex i desperate housewives, han som hade huvudrollen i serien "the sentinel" och var med i Seinfeld ett tag. Manlig, medelalders och snygg som fan! Sa sag han ut!
Och om ni traffar Lee sa kan ni val halsa honom att vi sag deras pjas, och att detta ar mitt omdome: "The beginning was excellent, it dragged in the middle, it lacked build-up and had no ending... and frankly, it was a bit too preachy!"
//Kalle
Den inledande scenen var helt hysterisk, och jag har nog aldrig sett ett kollektivt prov pa en sadan fullstandig brist pa sjalvdistans. Det kandes lite som om pjasen var skriven och regisserad av en mentalt stord elvaaring, som med bultande hjarta och brinnande ogon forsoker forklara for mamma och pappa att hans latsaskompis Peppe Pelefant verkligen existerar. Denna pjas ar valdigt hypad i Maritzburg, och affisher sitter uppe overallt. Den brukar ga for fulla hus under hela tiden den spelas, och de turnerar dessutom med den runt hela Sydafrikat.
Jag har nastan lust att rescensera pjasen som om det hade varit en teaterpjas vilken som helst. Ta scenografin till exempel, ett monument till smaklosheten, med stora silverglittrande skynken och finaste guld! Eller varfor inte regi? Jag hade tyckt att det var bra om regissoren (om det fanns en sadan) hade sagt at skadespelarna att man inte behover skrika nar man haller i en stor gul mikrofon, en mikrofon som alla deltagarna delade kristligt. Eller varfor inte sjalva manuset? Jag hade nog fatt ut mer av upplevelsen om pjasen hade haft en historia och inte bara hade varit en lang rad upprepningar, utan uppbyggnad eller ett ordentligt slut. Man tycker ju att i en forsamling vars antal ar legio sa borde det finnas kanske en begavad berattare? Nej. Begavade skadespelare? Nej. En endaste jakla ljudtekniker? Kom igen, ni drar en publik pa flera tusen, en ljudtekniker tack? NEJ nej och trippelnej!
Ar all denna brist pa kompetens manne ett tecken pa dessa manniskors allmant valhanta satt att handskas med verkligheten, eller ar det Gud Fader sjalv som forsoker beratta for oss alla att vad ni an gor sa lyssna inte till dessa hopplosa clowner!
Och en sista sak som retade mig var att skadespelarna inte kom upp pa scenen och fick applader for sina (visserligen bristfalliga, men ack sa ambitiosa) insatser. Na, nar pjasen var slut sa var den slut och folk appladerade inte at ensambelns insatser utan at att de just fatt se ett stycke mammaknullande SANNING! "Horde ni Guds rost?" utropade utroparen! "Raise your hand if you heard the voice of God!". Nja, det gjorde jag val inte direkt... Snacka om konstnarlig hybris! Jag kanske borde ha det pa sista sidan i Mara, "horde ni Guds rost, kara publik?"... och avsluta med samma slutsats som NCF, "om inte, sa kan ni brinna i helvetet... for evigt!"
Forresten fick vi en glimt av ledaren for kyrkan vars namn ar Grant. Han var mycket karismatisk, som sig bor, och valdigt stilig! Han sag precis ut som Teri Hatchetts ex i desperate housewives, han som hade huvudrollen i serien "the sentinel" och var med i Seinfeld ett tag. Manlig, medelalders och snygg som fan! Sa sag han ut!
Och om ni traffar Lee sa kan ni val halsa honom att vi sag deras pjas, och att detta ar mitt omdome: "The beginning was excellent, it dragged in the middle, it lacked build-up and had no ending... and frankly, it was a bit too preachy!"
//Kalle
Thursday, April 26, 2007
Tuesday, April 24, 2007
Lekar och smeknam
Rutin rutin rutin!
Jag blir irriterad och uttrakad. Jag trodde jag skulle pa sallsamma aventyr, men har ar jag, fast i halan 'Maritzburg och samma gamla campus varje dag. Kaffe pa Bread Ahead, lunch pa Kara Nichas, Tiggar-Tony som ber om pengar, Benjamin som star och glor konstigt pa folk, Pantern som serverar kycklingburgare pa Nandos.
Ja det blir ju sa att nar man ror sig i samma omrade varje dag sa borjar man kanna igen lustiga karaktarer som standigt dyker upp bakom hornet. Jag och Elin har lange roat oss med att ge dem smeknam. Vi vet inte vad de heter, men de maste ju ha ett namn, eller hur? Hur kan man leva utan namn?
En liten lista pa vara smeknamnare!
*Benjamin- En spinkig hiphoppare med glosogon och mystisk utstralning. Ar alltid nara.
*Tony-Tiggare- Skaggig. Omgiven av myter. Havdas att han ar rik som ett troll. Helt galen.
*Pantern- En mycket stilig svart man. Hans sammetssvarta hy lyser liksom fran insidan. Sexig!
*Jiggle Butt- Hans rumpa skvalpar nar han gar.
*Prins ogonfrans- Den har tvalfagre ynglingen ar genetisk aristokrati. Och som han for sig!
*Pop Boy- Det har ar James, se kategorin "vara vanner". Spinkig. Svintofrisyr.
*Katten- var rumskamrat som vi inte vet vad han heter. Ser ut, ror sig, och pratar som en katt.
*Snoop- en indisk hiphopare som ar identisk med Snoop. Jobbar pa videoaffaren.
*Surfar-farfar- Ja, honom kanner vi ju ocksa. Han heter Nic och ar var ateljegranne.
*miss America- En liten amerikanska som gar grafik. Ser lite hoptryckt ut.
Ja, det var nagra stycken. Det ar kul att veta vad de heter. Vara namn ar sakert battre an deras riktiga. Nagon berattade for mig vad Benjamin hette egentligen men jag har faktiskt fortrangt det!
En annan sak vi brukar gora for att roa oss ar att leka sma lekar. Jag har for mig att vi tidigare har skrivit om var mycket populara lek "hitta Mohinder". Sedan nagra dagar har vi en ny skojig lek, som jag visserligen finner lite frustrerande. Den heter "Ditt lag!" och gar till sahar:
Nar man ser nagon som ser konstig ut, ett vanligt freak eller en motbjudande typ, sa sager du "ditt lag!" och har darmed gett din motstandare (Elin) den manniskan som lagmedlem. Om du ser nagon som ar snygg eller javligt haftig sa sager du "mitt lag!" och vips sa tillhor den manniskan dig och de dina!
Satan i gatan, var inte Elin snabb att ge mig Benjamin pa mitt lag! Den SISTA jag ville ha! Jag skojar inte, killen ar laskig! Hamnden var ljuv nar jag gav henne Tony-tiggare, aven om det kandes lite fascistiskt, men jag var tvungen att vaga upp oddsen fran Benjamin. Elin pallade Pantern, men jag hittade en skitsnygg sakerhetsvakt med AK47:a till mitt, sa vad ska hon gora nu? Ja vi har hallt pa med denna lek i tva dagar. Jag tror tyvarr att Elin har det starkare laget, speciellt efter att hon gav mig Jiggle Butt, hon ar snabb som en vessla! Det roliga med leken ar att den ar rolig. Det jobbiga ar att man kanner sig lite som tonarstjejerna i Ghostworld.
En av vara aldre lekar ar "rakna studsen". Jag kan ha namnt denna lek tidigare. Den gar ut pa att man raknar antalet skump som de afrikanska tuttarna gor per steg. Ja, skumpande brost ar det ingen brist pa har. Brist ar det pa stora BHs, for manga av de pampiga kvinnorna gar runt med fyra tuttar pa magen. Skumpar gor de i vilket fall sa det star harliga till. De mesta vi har raknat till ar fem skump. Ett tag var vi fyllda av forundran over dessa magnifika fem-skumpare, men nu har vi blivit hardade da vi sett mer an en handfull. De legendariska sexskumparna har inte setts till an...
Ha det bra dar hemma! Jag saknar den svenska varen, klart overlagsen den afrikanska hosten!
Och.... LYCKA TILL MED SPX! Jag vet att ni kommer att gora oss stolta!
//Kalle
Jag blir irriterad och uttrakad. Jag trodde jag skulle pa sallsamma aventyr, men har ar jag, fast i halan 'Maritzburg och samma gamla campus varje dag. Kaffe pa Bread Ahead, lunch pa Kara Nichas, Tiggar-Tony som ber om pengar, Benjamin som star och glor konstigt pa folk, Pantern som serverar kycklingburgare pa Nandos.
Ja det blir ju sa att nar man ror sig i samma omrade varje dag sa borjar man kanna igen lustiga karaktarer som standigt dyker upp bakom hornet. Jag och Elin har lange roat oss med att ge dem smeknam. Vi vet inte vad de heter, men de maste ju ha ett namn, eller hur? Hur kan man leva utan namn?
En liten lista pa vara smeknamnare!
*Benjamin- En spinkig hiphoppare med glosogon och mystisk utstralning. Ar alltid nara.
*Tony-Tiggare- Skaggig. Omgiven av myter. Havdas att han ar rik som ett troll. Helt galen.
*Pantern- En mycket stilig svart man. Hans sammetssvarta hy lyser liksom fran insidan. Sexig!
*Jiggle Butt- Hans rumpa skvalpar nar han gar.
*Prins ogonfrans- Den har tvalfagre ynglingen ar genetisk aristokrati. Och som han for sig!
*Pop Boy- Det har ar James, se kategorin "vara vanner". Spinkig. Svintofrisyr.
*Katten- var rumskamrat som vi inte vet vad han heter. Ser ut, ror sig, och pratar som en katt.
*Snoop- en indisk hiphopare som ar identisk med Snoop. Jobbar pa videoaffaren.
*Surfar-farfar- Ja, honom kanner vi ju ocksa. Han heter Nic och ar var ateljegranne.
*miss America- En liten amerikanska som gar grafik. Ser lite hoptryckt ut.
Ja, det var nagra stycken. Det ar kul att veta vad de heter. Vara namn ar sakert battre an deras riktiga. Nagon berattade for mig vad Benjamin hette egentligen men jag har faktiskt fortrangt det!
En annan sak vi brukar gora for att roa oss ar att leka sma lekar. Jag har for mig att vi tidigare har skrivit om var mycket populara lek "hitta Mohinder". Sedan nagra dagar har vi en ny skojig lek, som jag visserligen finner lite frustrerande. Den heter "Ditt lag!" och gar till sahar:
Nar man ser nagon som ser konstig ut, ett vanligt freak eller en motbjudande typ, sa sager du "ditt lag!" och har darmed gett din motstandare (Elin) den manniskan som lagmedlem. Om du ser nagon som ar snygg eller javligt haftig sa sager du "mitt lag!" och vips sa tillhor den manniskan dig och de dina!
Satan i gatan, var inte Elin snabb att ge mig Benjamin pa mitt lag! Den SISTA jag ville ha! Jag skojar inte, killen ar laskig! Hamnden var ljuv nar jag gav henne Tony-tiggare, aven om det kandes lite fascistiskt, men jag var tvungen att vaga upp oddsen fran Benjamin. Elin pallade Pantern, men jag hittade en skitsnygg sakerhetsvakt med AK47:a till mitt, sa vad ska hon gora nu? Ja vi har hallt pa med denna lek i tva dagar. Jag tror tyvarr att Elin har det starkare laget, speciellt efter att hon gav mig Jiggle Butt, hon ar snabb som en vessla! Det roliga med leken ar att den ar rolig. Det jobbiga ar att man kanner sig lite som tonarstjejerna i Ghostworld.
En av vara aldre lekar ar "rakna studsen". Jag kan ha namnt denna lek tidigare. Den gar ut pa att man raknar antalet skump som de afrikanska tuttarna gor per steg. Ja, skumpande brost ar det ingen brist pa har. Brist ar det pa stora BHs, for manga av de pampiga kvinnorna gar runt med fyra tuttar pa magen. Skumpar gor de i vilket fall sa det star harliga till. De mesta vi har raknat till ar fem skump. Ett tag var vi fyllda av forundran over dessa magnifika fem-skumpare, men nu har vi blivit hardade da vi sett mer an en handfull. De legendariska sexskumparna har inte setts till an...
Ha det bra dar hemma! Jag saknar den svenska varen, klart overlagsen den afrikanska hosten!
Och.... LYCKA TILL MED SPX! Jag vet att ni kommer att gora oss stolta!
//Kalle
till Lisa
Kalle, pa vag ut fran det stallet vi numera kallar "home away from home"
Nya "Mara fran Ulthar" sidor!! Och ni far inte se dom!
Kalle tecknar gooooore!
Har kan man skymta skisser fran mitt nasta projekt. Arbetsnamn: Popboi-project.Iom att jag anvander honom som modell.
(dvs, det som kommer att sattas igang med pa riktigt nar PhonePhucker ar klar)
Och, som vanligt ar min arbetsplats LITE mer oorganiserad an dem i min narhet.Sa, Lisa. Nu ser du hur vi jobbar. Det nar inte upp till Hoeforce standard (kan inte fatta att jag just tog de orden i mina fingrar), men vi har vant oss nu, faktiskt. Men ljusborden ar forbannat sma. Och det finns giftiga hoppspindlar lite varstans.
I ovrigt? Jag ar stressad over PhonePhucker och symptom har borjat visa sig i min hogerarm.
Igar gjorde den svinont och Kalle skramde upp mig rejalt ( och sa att det kunde bli permanenta skador) och praktiskt taget forbjod mig att teckna lika maniskt som jag gjort de senaste dagarna. Sa vi gick pa bio pa kvallen.
HOT FUZZ for the win!
Och pa onsdag blir det ogongodis med Danny Boyles "Sunshine". Cillian Murphy-fest for mig!
Hmmm... vad mer? Det hander faktiskt inte sa mycket spannande. Kalle blev matforgiftad haromveckan och tjot om hur synd det var om honom, men han ar bra nu.
Ja, min tatuering ter sig ju forbannat intressant ocksa. Men annars. Nej.
Vi saknar er valdigt mycket, Mattias och Martina. Var starka for min och Kalles skull.
Jag ar sa javla haftig!
Jo, det ar jag. Pa fredag ar min nya tatuering en hel vecka gammal! Men det var ett jakla abake att fa dit den, kan jag saga. For det forsta, jag kommer dit, sager till tatueraren Mike att jag vill ha en stor cirkel omgiven av 7 stycken mindre.
Inte latt for lilla Mike att knacka den noten. Nej. Han borjade med att rita upp den i PAINT (!)
och hade stora problem med att fa dem mindre cirklarna pa lagom avstand. Kalle tappade talamodet och beslutade sig for att teckna upp tatueringen for hand (for att, ratteligen, visa var skapet skulle sta) men nej. Det skulle vara Paint for hela slanten. DEN processen tog val en halvtimme. Sjalva tatueringen tog kanske 20 minuter att fa inprantad i kottet.
Men nu sitter den dar, i sin fulla prakt, for resten av mitt liv, pa min hogra handled.
TAVLING!
Vad ar det egentligen for tatuering? Personen som svarar ratt forst vinner en Biltong-pinne!
Wednesday, April 4, 2007
Freshly Ground
Var vi och sag i Durban i sondags, i botaniska tradgarden. Stekhett och svinjobbigt.
Men de hade scennarvo som inte manga kan bracka.
Elin har f o sjungt pa den har laten sen dess.
Vara Vanner!
Det ar val pa tiden att vi presenterar vilka filurer vi umgas med om dagarna.Unge herrn har till vanster ar James, eller kodnamn "Popboy". Bartender ibland pa Red Door och trummis i the Monkeysluts.
Den har unga damen, Samantha, pluggar animation pa CVA.
Hon ar lite galen, men smasot.
Hanger pa Red Door oftare an vad vi gor.
Elin misstanker att hon kan vara lite smakar i Kalle.
Har har vi Ross Passmoor. Gar pa CVAt, mycket trevlig kille. Var killen som blev "strangely aroused" av Elins bilder.Roker lite mycket gras, men han forsoker sluta.
Svenska Josefin. Jobbar med ngt sorts vatten-provningsporjekt har, aker hem igen ratt snart.
Stockholmare. ( Elin ar ensam norrlanning bland alla sthockholmare har)
Greg till vanster, David till hoger. Han kanner ni ju. Greg ar 21. Fran Zimbabwe. Pluggar till larare och roker FRUKTANSVARDA manger gras.
Men han ar en god sjal som alskar alla omkring sig och visar det.
Tre nyanser av brunt och en rosa!
Sa, jag tankte skriva en kort rapport om ingenting, bara for att se till att det hander nagot pa den har bloggen.
Vilket otyg det ar med en blogg. Jag kanner mig verkligen aldrig speciellt inspirerad att skriva nagot pa den. Det blir sa opersonligt pa nagot satt. Skicka mail ar ju kul, men kanslan man far nar man bloggar ar ju att man pratar med ingen utom sig sjalv. Nu skriver jag nagot iaf. Jag har aven bett Elin att slanga upp nagra foton.
Sydafrika ar fortfarande mycket trevligt, forutom att jag ar sa javla trott pa alla negrer!
Na, jag skoja bara, fast det ar faktiskt ganska manga har! Indier ocksa! Och sadana dar skagg-Bin Ladins med spokplumpen-fruar! Ja, det ar en javla massa olika nyanser av brunt har, det maste man verkligen saga! Det finns ju vita ocksa, men de ar oftast inte sa solbranda, daremot rynkiga i fortid, frakniga och fnasiga! Den afrikanska solen ar inte nadig mot arier, det far man se bevis pa ganska ofta.
Solen ar forovrigt riktigt trevlig nu, det har blivit svalare. Vara liv ar inrutade och forutsagbara. Vi gar mellan hemmet och skolan. Pa fredagar drar vi till Red Door och forsoker se snyggast ut pa stallet. Vilket vi ar, har vi kommit fram till. Vi forsoker ocksa komma till gymmet ett par ganger i veckan. Bade jag och Elin har ju nagon som vantar pa oss hemma, sa man vill ju vara snygg som en blomma nar man kommer hem!
Idag var vi uppe i ottan och gick till gymmet. Jag tror att en del av gamlingarna pa gymmet forfasar sig over att jag hejar pa Elin sa mycket nar vi styrketranar. Idag ar andra gangen en gamling har kommenterat om att jag tar i for hart med Elin. "you are KILLING her!' gnallde en karring som gick forbi. Det var lite kul, for efter det lekte jag rysk gymnastiktranare och korde med Elin som om det var OS pa gang, bara for att reta tanten! Jag tror att det dar har lite att gora med konsroller i gamla SA, deras brudar ar ju sa fjolliga jamnfort med skandinaviska vikingakvinnor, sa de blir val lite chockade over att man faktiskt kan krava lite prestation av ett fruntimmer. Haha, speciellt roas jag av tanken pa att de flesta gamlingar pa gymmet sakert tror att jag ar Elins pojkvan som driver pa henne i egenintresse... Nu javlar, har ska inte has nan slapp flickvan inte, ROR PA FLASKET!
Ja, nu har jag val skrivit tillrackligt for den har gangen. Jag har ju skrivt for langa inlagg ett par ganger, sa jag forsoker att balansera upp det. Sma inlagg oftare!
Sa vad sager du nu herr Carpelan, har ar minsann ingen lam quitter club!
//Kalle
Vilket otyg det ar med en blogg. Jag kanner mig verkligen aldrig speciellt inspirerad att skriva nagot pa den. Det blir sa opersonligt pa nagot satt. Skicka mail ar ju kul, men kanslan man far nar man bloggar ar ju att man pratar med ingen utom sig sjalv. Nu skriver jag nagot iaf. Jag har aven bett Elin att slanga upp nagra foton.
Sydafrika ar fortfarande mycket trevligt, forutom att jag ar sa javla trott pa alla negrer!
Na, jag skoja bara, fast det ar faktiskt ganska manga har! Indier ocksa! Och sadana dar skagg-Bin Ladins med spokplumpen-fruar! Ja, det ar en javla massa olika nyanser av brunt har, det maste man verkligen saga! Det finns ju vita ocksa, men de ar oftast inte sa solbranda, daremot rynkiga i fortid, frakniga och fnasiga! Den afrikanska solen ar inte nadig mot arier, det far man se bevis pa ganska ofta.
Solen ar forovrigt riktigt trevlig nu, det har blivit svalare. Vara liv ar inrutade och forutsagbara. Vi gar mellan hemmet och skolan. Pa fredagar drar vi till Red Door och forsoker se snyggast ut pa stallet. Vilket vi ar, har vi kommit fram till. Vi forsoker ocksa komma till gymmet ett par ganger i veckan. Bade jag och Elin har ju nagon som vantar pa oss hemma, sa man vill ju vara snygg som en blomma nar man kommer hem!
Idag var vi uppe i ottan och gick till gymmet. Jag tror att en del av gamlingarna pa gymmet forfasar sig over att jag hejar pa Elin sa mycket nar vi styrketranar. Idag ar andra gangen en gamling har kommenterat om att jag tar i for hart med Elin. "you are KILLING her!' gnallde en karring som gick forbi. Det var lite kul, for efter det lekte jag rysk gymnastiktranare och korde med Elin som om det var OS pa gang, bara for att reta tanten! Jag tror att det dar har lite att gora med konsroller i gamla SA, deras brudar ar ju sa fjolliga jamnfort med skandinaviska vikingakvinnor, sa de blir val lite chockade over att man faktiskt kan krava lite prestation av ett fruntimmer. Haha, speciellt roas jag av tanken pa att de flesta gamlingar pa gymmet sakert tror att jag ar Elins pojkvan som driver pa henne i egenintresse... Nu javlar, har ska inte has nan slapp flickvan inte, ROR PA FLASKET!
Ja, nu har jag val skrivit tillrackligt for den har gangen. Jag har ju skrivt for langa inlagg ett par ganger, sa jag forsoker att balansera upp det. Sma inlagg oftare!
Sa vad sager du nu herr Carpelan, har ar minsann ingen lam quitter club!
//Kalle
Monday, March 26, 2007
Thursday, March 22, 2007
Jag alskar SA!
Jag maste bara kort beskriva hur jag just nu genomgar en period av intensiv karlek till SA!
Jag vet inte riktigt vad det var som hande. Jag har haft stora problem med att forlika mig med manga saker i SA. Jag har gatt runt och blivit arg hela tiden. Men sa pratade jag med en full snubbe haromveckan. Han var lite laskig, och han pratade valdigt langsamt och omsorgsfullt, men han sa valdigt fina och vettiga saker om SA och om hur det ar att leva pa den afrikanska kontinenten. Efter denna kvall sa var det som om jag hade gatt igenom en provning och kommit ut pa andra sidan.
Nu gar jag runt och bara alskar stallet! Jag verkar ha kommit over all frustration over sakerhetsrutiner. Det sker automatiskt och har blivit en del av vardagen. Jag har blivit medveten om hur oppna och arliga manniskor ar har. Hur mycket det kravs av manniskor att ha denna oppenhet for att standigt kunna motas over olika granser. Hur vackert det ar att folk lever sin liv utan att bli galna av vrede over allt onodigt vald. Det ar sa manga utmaningar har, sa manga provningar for manniskan. Det ar latt att fokusera pa problem och generalisera bland folkgrupper, men i slutandan handlar det om hur jag sjalv behaller min anstandighet och anstranger mig for att skapa en bra plats. Det hela ar spannande tycker jag!
Just nu njuter jag av livet! Det har blivit lite svalare, idag var det 30 grader, och vi har kopt tacken att ha pa natterna. Jag arbetar med Mara, och det ar lika roligt som det alltid har varit, fran forsta stunden jag uppfann min omogna, impulsiva,valdsamma lilla dotter.
Hoppas alla har det bra hemma i fjarran! Jag tror att det ar det, det ar ju var!
//Kalle
Jag vet inte riktigt vad det var som hande. Jag har haft stora problem med att forlika mig med manga saker i SA. Jag har gatt runt och blivit arg hela tiden. Men sa pratade jag med en full snubbe haromveckan. Han var lite laskig, och han pratade valdigt langsamt och omsorgsfullt, men han sa valdigt fina och vettiga saker om SA och om hur det ar att leva pa den afrikanska kontinenten. Efter denna kvall sa var det som om jag hade gatt igenom en provning och kommit ut pa andra sidan.
Nu gar jag runt och bara alskar stallet! Jag verkar ha kommit over all frustration over sakerhetsrutiner. Det sker automatiskt och har blivit en del av vardagen. Jag har blivit medveten om hur oppna och arliga manniskor ar har. Hur mycket det kravs av manniskor att ha denna oppenhet for att standigt kunna motas over olika granser. Hur vackert det ar att folk lever sin liv utan att bli galna av vrede over allt onodigt vald. Det ar sa manga utmaningar har, sa manga provningar for manniskan. Det ar latt att fokusera pa problem och generalisera bland folkgrupper, men i slutandan handlar det om hur jag sjalv behaller min anstandighet och anstranger mig for att skapa en bra plats. Det hela ar spannande tycker jag!
Just nu njuter jag av livet! Det har blivit lite svalare, idag var det 30 grader, och vi har kopt tacken att ha pa natterna. Jag arbetar med Mara, och det ar lika roligt som det alltid har varit, fran forsta stunden jag uppfann min omogna, impulsiva,valdsamma lilla dotter.
Hoppas alla har det bra hemma i fjarran! Jag tror att det ar det, det ar ju var!
//Kalle
Sunday, March 11, 2007
Skallad i pallet!
Ok, jag vet inte om jag egentligen kanner for att beratta det har, men det har ju ett visst actionvarde, sa jag gor det. Detta kommer att bli en post med mycket vrede och hat.
I fredags var vi inbjudna av var harliga van Greg till hans vans 21-ars fest. Innan gick vi pa en krogshow som var en blandning mellan allsang pa skansen och opera. Det var segt och milt underhallande. De hade en tavling dar man skulle rita med kritor pa pappersduken, vinsten var en pava vin, sa jag och Elin sag till att vinna. Det var ju kul och sa, men resultatet av den oandligt langa showen och var vinst var att vi kom darifran alldeles for sent och i mitt fall, tamligen berusad. Vi begav oss till den ungdomliga fest som vi hade langtat efter. Tyvarr hade var kare Greg redan lamnat festen, tydligen sa fick hans hjarna nog av blandmisshandeln, sa vi fann oss mer eller mindre utan vanner, forutom ett par markliga overariga typer vi traffat forr (den ena blev arresterad forra gangen vi traffades), som av nagon anledning vill festa med barn.
Festen var precis som ett fratparty i en collagefilm. Folk lag utanfor i tradgarden och forsokt utan framgang resa sig upp lite da och da. Stamningen var berusad.
Sa, for att gora en lang historia kort! Ibland forsoker jag vara en sann humanist, och tanka att alla manniskor ar en gren pa samma trad och att later vi karleken vara var vagvisare sa finns det en strale av hopp som kan na allas vara hjartan. Om vi lagger dylikt trams at sidan sa ska jag beskriva det vardelosa arkepucko som ar orsaken till att min nasa fortfarande ar svullen och gor ont! Vissa manniskor ar smuts. De saknar all stravan efter forstaelse, all nyfikenhet pa varldens under, de saknar insikt eftersom de aldrig stallt en fraga! De ar underlagsna varelser, vilsna, deras tragedi ar den att de inte vet om det. Deras hy ar ofta av dalig kvalitet och deras blick ar stirrig, ofokuserad! Deras kladsmak ofta inspirerad av idrottsmans, de upprepar ofta samma mening eller tes om och om igen, aven om deras banala forsok till tankeverksamhet for lange sedan trakat ut de arma stackare som kommer i deras vag. De saknar fullstandigt formaga att lyssna, aven till deras narmaste, det narmsta de kommer sann narhet ar nar de delar en stark adrenalinframkallande upplevelse, ofta valdsam, med nagon av deras egen sort.
Jaja, jag ska inte bli langrandig! Jag fick en javla jock pa halsen som anklagade mig for nagot lika lojligt som osannt! Ja om ni maste veta sa fick han for sig att jag hade ritat hans polare i ansiktet och nu tyckte han att det inte var mer an rattvist att han fick rita med samma spritpenna pa min Filippa K-skjorta! Fattar ni? Ett fullt arkepucko helt enkelt! Han blev alltmer aggressiv och i hans knappt manskliga hjarna pagick ett anstrangade forsok att skriva en liten historia dar jag var nagon sorts ansiktmalande skurk och han var en rattskaffens man vars plikt var att skipa rattvisa! Jag kunde inte bli av med honom da han effektivt blockerade ingangen fran koket dar jag stod, och hans vardelosa polare var for stenade/fulla for att ens stoppa deras javla fittidiot till van. Sa, min inre monolog gick lite som Clive Owens i Sin City, "Do I take this guy down, and risk it all?", for efter ett tag insag jag att basta sattet att bli av med honom antagligen var att plantera en rak hoger i hans stirriga rodflammiga anlete. Problemet var att jag dels inte visste hur hans vanner och ovriga festdeltagare skulle reagera, plus att vald inte riktigt ingar i mitt vokabular, jag har helt enkelt aldrig gett nagon en small pa kaften, sa jag var tvungen att overvaga det mycket noga innan jag skulle gora nagot dylikt. Jag ar ju for fasiken 26 going on 27, jag ar for gammal for att borja fylleslass nu! Hur han skulle reagerat spelade forovrigt ingen roll, han var sa sanslost packad och hog sa han hade nog vart ratt latt att fa omkull, med typ en valriktad blasning...
Naval, medan jag overvagde att gora en debut som slagsmalskungen, sa hade min kara motstandares mer reptiliska instinkter tagit over, och fran ingenstans, utan forvarning, sa skallar detta usla exemplar av var art mig rakt i ansiktet! Vilken skandal! Jag kan inte nog uttrycka min indignation! Jag! En hedrad gast i detta land! Skallad i pallet av ett ordinart pucko! Killen backade ett par steg och klippte dumt med ogonen medan han forsokte komma pa vad han just gjort. Jag stirrade dumt tillbaka medan jag forskte komma pa samma sak. Det gjorde inte sa ont, och jag blodde inte ens fran nasan, men efter ett tag insag jag vad som KUNDE ha hant om han fatt in en battre traff, men vi det laget hade detta biologiska avfalls kamrater gripit in och holl fast honom, medan de holl ett oga pa mig. Nagra grabbiga typer kom fram och holl fast mig med, och det var da jag insag att jag borde harja lite, och forsaka sla tillbaka... jag menar varfor holl de annars fast mig? Sa jag klippte till honom i revbenen medan de drog honom darifran... jag tror inte ens han kande det, och det var val lite larvigt, men det kandes bra anda!
Efterat sa kravde mitt sarade ego att jag jagade efter honom och forsokte "kick his ass!" som jag nog sa att jag skulle gora typ hundra ganger. Elin och mina ovriga kamrater forklarade att det skulle jag minsann inte alls gora, och det var ju lite halvskont att de hindrade mig. Fan, jag hade ju min favorit Filippa K skjorta, mina snyggaste acne jeans, och min slips frans NKs herrkonfektyr, sa jag hade ju betydligt mer att forlora pa en fajt en vad han hade, kladd som han var i menlosa skjorts och en ful gammal t-shirt! Som jag sa, ingen smak, ingen forfining! Pack!
Jaja, som "krav" for att jag inte skulle ranna runt efter honom och forstora mina tjusigaste klader i en sakerligen fornedrande "fajt" sa ville jag att han skulle komma tillbaka och be om ursakt, vilket ju var ratt och riktigt enligt vad jag erfarit da jag jobbat som larare at mellanstadieelever! Sa, han fick komma tillbaka och mumlade nagot och skakade min hand! Eftersom jag var i fullt skolgardsmode sa kravde jag till och med att han skulle upprepa ursakten tydligt och se mig i ogonen nar han sa det minsann! Jag fick aterigen en chans att studera honom och kunde konstatera att han var ganska ful, och att hans blick flackade pa ett osakert och korkad satt. Jag hoppas innerligt att hans liv blir tomt och dott som en oken, och att hans spermier ruttnar i hans pung och att han aldrig kan fortplanta sig och att han dor ensam och fattig och med en kansla av tomhet och meningsloshet och att det sista han tanker pa innan han dor ar nar han skallade mig i ansiktet och hur dumt gjort det var! Sa det sa!
Min nasa ar forovrigt ratt ok, men det ar mycket irriterande for varje gang jag kliar den sa paminns jag om denna krankande handelse som jag ju forstas forsoker fortranga sa gott jag kan. Den borde nog vara helt bra om en dag eller tva.
Ja, sa det var val en spannande historia!
Jag ska forsoka se till att ni aldrig far hora nagra liknande igen!
I fredags var vi inbjudna av var harliga van Greg till hans vans 21-ars fest. Innan gick vi pa en krogshow som var en blandning mellan allsang pa skansen och opera. Det var segt och milt underhallande. De hade en tavling dar man skulle rita med kritor pa pappersduken, vinsten var en pava vin, sa jag och Elin sag till att vinna. Det var ju kul och sa, men resultatet av den oandligt langa showen och var vinst var att vi kom darifran alldeles for sent och i mitt fall, tamligen berusad. Vi begav oss till den ungdomliga fest som vi hade langtat efter. Tyvarr hade var kare Greg redan lamnat festen, tydligen sa fick hans hjarna nog av blandmisshandeln, sa vi fann oss mer eller mindre utan vanner, forutom ett par markliga overariga typer vi traffat forr (den ena blev arresterad forra gangen vi traffades), som av nagon anledning vill festa med barn.
Festen var precis som ett fratparty i en collagefilm. Folk lag utanfor i tradgarden och forsokt utan framgang resa sig upp lite da och da. Stamningen var berusad.
Sa, for att gora en lang historia kort! Ibland forsoker jag vara en sann humanist, och tanka att alla manniskor ar en gren pa samma trad och att later vi karleken vara var vagvisare sa finns det en strale av hopp som kan na allas vara hjartan. Om vi lagger dylikt trams at sidan sa ska jag beskriva det vardelosa arkepucko som ar orsaken till att min nasa fortfarande ar svullen och gor ont! Vissa manniskor ar smuts. De saknar all stravan efter forstaelse, all nyfikenhet pa varldens under, de saknar insikt eftersom de aldrig stallt en fraga! De ar underlagsna varelser, vilsna, deras tragedi ar den att de inte vet om det. Deras hy ar ofta av dalig kvalitet och deras blick ar stirrig, ofokuserad! Deras kladsmak ofta inspirerad av idrottsmans, de upprepar ofta samma mening eller tes om och om igen, aven om deras banala forsok till tankeverksamhet for lange sedan trakat ut de arma stackare som kommer i deras vag. De saknar fullstandigt formaga att lyssna, aven till deras narmaste, det narmsta de kommer sann narhet ar nar de delar en stark adrenalinframkallande upplevelse, ofta valdsam, med nagon av deras egen sort.
Jaja, jag ska inte bli langrandig! Jag fick en javla jock pa halsen som anklagade mig for nagot lika lojligt som osannt! Ja om ni maste veta sa fick han for sig att jag hade ritat hans polare i ansiktet och nu tyckte han att det inte var mer an rattvist att han fick rita med samma spritpenna pa min Filippa K-skjorta! Fattar ni? Ett fullt arkepucko helt enkelt! Han blev alltmer aggressiv och i hans knappt manskliga hjarna pagick ett anstrangade forsok att skriva en liten historia dar jag var nagon sorts ansiktmalande skurk och han var en rattskaffens man vars plikt var att skipa rattvisa! Jag kunde inte bli av med honom da han effektivt blockerade ingangen fran koket dar jag stod, och hans vardelosa polare var for stenade/fulla for att ens stoppa deras javla fittidiot till van. Sa, min inre monolog gick lite som Clive Owens i Sin City, "Do I take this guy down, and risk it all?", for efter ett tag insag jag att basta sattet att bli av med honom antagligen var att plantera en rak hoger i hans stirriga rodflammiga anlete. Problemet var att jag dels inte visste hur hans vanner och ovriga festdeltagare skulle reagera, plus att vald inte riktigt ingar i mitt vokabular, jag har helt enkelt aldrig gett nagon en small pa kaften, sa jag var tvungen att overvaga det mycket noga innan jag skulle gora nagot dylikt. Jag ar ju for fasiken 26 going on 27, jag ar for gammal for att borja fylleslass nu! Hur han skulle reagerat spelade forovrigt ingen roll, han var sa sanslost packad och hog sa han hade nog vart ratt latt att fa omkull, med typ en valriktad blasning...
Naval, medan jag overvagde att gora en debut som slagsmalskungen, sa hade min kara motstandares mer reptiliska instinkter tagit over, och fran ingenstans, utan forvarning, sa skallar detta usla exemplar av var art mig rakt i ansiktet! Vilken skandal! Jag kan inte nog uttrycka min indignation! Jag! En hedrad gast i detta land! Skallad i pallet av ett ordinart pucko! Killen backade ett par steg och klippte dumt med ogonen medan han forsokte komma pa vad han just gjort. Jag stirrade dumt tillbaka medan jag forskte komma pa samma sak. Det gjorde inte sa ont, och jag blodde inte ens fran nasan, men efter ett tag insag jag vad som KUNDE ha hant om han fatt in en battre traff, men vi det laget hade detta biologiska avfalls kamrater gripit in och holl fast honom, medan de holl ett oga pa mig. Nagra grabbiga typer kom fram och holl fast mig med, och det var da jag insag att jag borde harja lite, och forsaka sla tillbaka... jag menar varfor holl de annars fast mig? Sa jag klippte till honom i revbenen medan de drog honom darifran... jag tror inte ens han kande det, och det var val lite larvigt, men det kandes bra anda!
Efterat sa kravde mitt sarade ego att jag jagade efter honom och forsokte "kick his ass!" som jag nog sa att jag skulle gora typ hundra ganger. Elin och mina ovriga kamrater forklarade att det skulle jag minsann inte alls gora, och det var ju lite halvskont att de hindrade mig. Fan, jag hade ju min favorit Filippa K skjorta, mina snyggaste acne jeans, och min slips frans NKs herrkonfektyr, sa jag hade ju betydligt mer att forlora pa en fajt en vad han hade, kladd som han var i menlosa skjorts och en ful gammal t-shirt! Som jag sa, ingen smak, ingen forfining! Pack!
Jaja, som "krav" for att jag inte skulle ranna runt efter honom och forstora mina tjusigaste klader i en sakerligen fornedrande "fajt" sa ville jag att han skulle komma tillbaka och be om ursakt, vilket ju var ratt och riktigt enligt vad jag erfarit da jag jobbat som larare at mellanstadieelever! Sa, han fick komma tillbaka och mumlade nagot och skakade min hand! Eftersom jag var i fullt skolgardsmode sa kravde jag till och med att han skulle upprepa ursakten tydligt och se mig i ogonen nar han sa det minsann! Jag fick aterigen en chans att studera honom och kunde konstatera att han var ganska ful, och att hans blick flackade pa ett osakert och korkad satt. Jag hoppas innerligt att hans liv blir tomt och dott som en oken, och att hans spermier ruttnar i hans pung och att han aldrig kan fortplanta sig och att han dor ensam och fattig och med en kansla av tomhet och meningsloshet och att det sista han tanker pa innan han dor ar nar han skallade mig i ansiktet och hur dumt gjort det var! Sa det sa!
Min nasa ar forovrigt ratt ok, men det ar mycket irriterande for varje gang jag kliar den sa paminns jag om denna krankande handelse som jag ju forstas forsoker fortranga sa gott jag kan. Den borde nog vara helt bra om en dag eller tva.
Ja, sa det var val en spannande historia!
Jag ska forsoka se till att ni aldrig far hora nagra liknande igen!
Thursday, March 8, 2007
Charlie-homo out of control!
Varning!
Till mammor och andra! I den har posten forekommer aterberattelser av fasligt vulgara historier som en galen bog berattade! En del av formuleringarna ar mycket vulgara och det ar inte mitt fel utan jag bara barattar vad han den elaka bogen sa sa skyll inte pa mig om ni tycker det var ackligt!
Haromdagen var jag och Elin och fiskade! En stuga vid en liten sjo, omgiven av vacker afrikansk natur. Det skulle ga vilt till!
Med pa farden var namligen, forutom David och kusin Michelle, Michelles baste van som jag hadanefter kommer att kalla for Charlie. Charlie ar en homosexuell man i 32 ars aldern, som ser bedragligt normal ut. Han ar ursprungligen fran sydafrika, men har flyttat till london sedan nagra ar.
Charlie var forovrigt med oss pa akvariet i sondags, sa vi var redan bekanta och hade en hyfsad bild av vad han var for en karaktar. Men innan jag berattar med sa maste jag forklara ordet "keffir".
Om du vill bli mordad i Sydafrika ska du kalla en svart manniska for "keffir". Aven nu nar jag skriver det sa ar jag lite orolig for att nagon ska lasa det over min axel i datasalen och sticka ett kallt blad mellan mina revben. Det ar inte som att kalla en amerikansk svart for nigger. Jag vet inte vad det betyder, antagligen nagot banalt, men det anvandes av boerna under apartheid som en nedsattande (verkligen?) benamning pa svarta. Det ar val arvet fran apartheid som gor ordet sa oerhort laddat. Nar Leo de Caprio kallar den svarta snubben i "blood diamond" for keffir sa horde jag den mestadels vita publiken dra efter andan av forfaran. Det ar det forbjudnaste ordet man kan anvanda har!
Charlie anvande det typ en gang i minuten! Den har knarkrubbade, neurotiska, sexgalne bogen fraste "keffir" at varenda svart vi passerade pa vagen. I SA finns det parkeringvakter pa varje parkering, och dessa verkade han hysa ett sarskilt agg mot. Vi ett tillfalle gjorde han ett litet utfall med bilen, som om han ville kora over en av dem. "sorry, I'm a rascist!" var hans forklaring till hans hejdlosa hat mot de svarta. Nar han pratade med svarta, for att fraga efter vagen eller vad som helst, sa anvande han ett falskt och lismande tonfall som osade av undertryckt forakt. Elin och jag pratade om att en bog borde ha mer forstaelse for diskriminering och sant, men vi vagade inte saga det till honom for vi ville inte att han skulle morda oss i somnen.
Charlie och Michelle ar hejdlosa festprissar. Jag tanker inte saga mer om den saken an sa. Mangden alkohol vi tog med till den lilla stugan var avsevard. Efter en dags fiske hade vi lyckats dra upp en ynklig fisk, som vi dessutom var tvugna att kasta tillbaka, men vad vi daremot fick var de mest haresande historier fran Charlies andlosa reportoar. Charlie hade minsann provat kvinnor en gang i tiden, men eftersom deras fittor var ackliga och kladdiga och smakade "battery acid" sa var det inget for honom!
Charlie ar forovrigt beroende av fettsugningar, och han har sma lustiga arr lite har och var dar slangarna har suttit!
Han gar pa "anger management" och varje gang han blev arg, ofta pa nagon svart, sa viskade han "seven, eleven", andas in, andas ut, for sig sjalv.
Han berattade om de otaliga ganger han varit otrogen mot sin pojkvan, hur galen han var i kuk kuk kuk och hur han gjorde VAD SOM HELST for lite kuk osv! Han hade ett starkt behov av fysisk kontakt forklarade han! Vi fick hora ruskiga historier om glory holes och hemliga moten i buskage! Han berattade om hur han och hans lika moralbefriade bogkamrater hade fatt med en stackars oskyldig argentisk fotomodelll till deras efterfest, drogat Michelle med somnpiller i hennes drink, smugglat ner viagra i fotomodellens drink, och sedan haft sex med modellen hela natten allihopa, medan Michelle lag medvetslos, utslagen av alkohol och somnpiller!
Vilken kanalje!
Ja, han var en lustig filur, den dar Charlie!
Han var val kanske inte varldens basta lyssnare, men han var rolig och valdigt naurotiskt och fullstandigt befriad fran moral. En riktig slyna var han! Som tur var hade vi sangar som rackte at alla... eh... utom David som fick sova mellan Charlie och Michelle! Men det gick nog bra, for de tog med en flaska champagne till sangen och delade pa och det blev nog dodsstoten for deras medvetande.
Jo, det var en rolig fiskeutflykt! Charlie akte hem till London igar sa honom ser vi kanske aldrig igen, och det kanns ganska skont men lite synd samtidigt! Han var ju valdigt snall pa nagot markligt satt, som en missforstadd liten pojke som ville valdigt mycket men det blev sa fel!
Jag tankte pa saken efterat och kom fram till att nastan allt han sa var... fel antar jag.
Till mammor och andra! I den har posten forekommer aterberattelser av fasligt vulgara historier som en galen bog berattade! En del av formuleringarna ar mycket vulgara och det ar inte mitt fel utan jag bara barattar vad han den elaka bogen sa sa skyll inte pa mig om ni tycker det var ackligt!
Haromdagen var jag och Elin och fiskade! En stuga vid en liten sjo, omgiven av vacker afrikansk natur. Det skulle ga vilt till!
Med pa farden var namligen, forutom David och kusin Michelle, Michelles baste van som jag hadanefter kommer att kalla for Charlie. Charlie ar en homosexuell man i 32 ars aldern, som ser bedragligt normal ut. Han ar ursprungligen fran sydafrika, men har flyttat till london sedan nagra ar.
Charlie var forovrigt med oss pa akvariet i sondags, sa vi var redan bekanta och hade en hyfsad bild av vad han var for en karaktar. Men innan jag berattar med sa maste jag forklara ordet "keffir".
Om du vill bli mordad i Sydafrika ska du kalla en svart manniska for "keffir". Aven nu nar jag skriver det sa ar jag lite orolig for att nagon ska lasa det over min axel i datasalen och sticka ett kallt blad mellan mina revben. Det ar inte som att kalla en amerikansk svart for nigger. Jag vet inte vad det betyder, antagligen nagot banalt, men det anvandes av boerna under apartheid som en nedsattande (verkligen?) benamning pa svarta. Det ar val arvet fran apartheid som gor ordet sa oerhort laddat. Nar Leo de Caprio kallar den svarta snubben i "blood diamond" for keffir sa horde jag den mestadels vita publiken dra efter andan av forfaran. Det ar det forbjudnaste ordet man kan anvanda har!
Charlie anvande det typ en gang i minuten! Den har knarkrubbade, neurotiska, sexgalne bogen fraste "keffir" at varenda svart vi passerade pa vagen. I SA finns det parkeringvakter pa varje parkering, och dessa verkade han hysa ett sarskilt agg mot. Vi ett tillfalle gjorde han ett litet utfall med bilen, som om han ville kora over en av dem. "sorry, I'm a rascist!" var hans forklaring till hans hejdlosa hat mot de svarta. Nar han pratade med svarta, for att fraga efter vagen eller vad som helst, sa anvande han ett falskt och lismande tonfall som osade av undertryckt forakt. Elin och jag pratade om att en bog borde ha mer forstaelse for diskriminering och sant, men vi vagade inte saga det till honom for vi ville inte att han skulle morda oss i somnen.
Charlie och Michelle ar hejdlosa festprissar. Jag tanker inte saga mer om den saken an sa. Mangden alkohol vi tog med till den lilla stugan var avsevard. Efter en dags fiske hade vi lyckats dra upp en ynklig fisk, som vi dessutom var tvugna att kasta tillbaka, men vad vi daremot fick var de mest haresande historier fran Charlies andlosa reportoar. Charlie hade minsann provat kvinnor en gang i tiden, men eftersom deras fittor var ackliga och kladdiga och smakade "battery acid" sa var det inget for honom!
Charlie ar forovrigt beroende av fettsugningar, och han har sma lustiga arr lite har och var dar slangarna har suttit!
Han gar pa "anger management" och varje gang han blev arg, ofta pa nagon svart, sa viskade han "seven, eleven", andas in, andas ut, for sig sjalv.
Han berattade om de otaliga ganger han varit otrogen mot sin pojkvan, hur galen han var i kuk kuk kuk och hur han gjorde VAD SOM HELST for lite kuk osv! Han hade ett starkt behov av fysisk kontakt forklarade han! Vi fick hora ruskiga historier om glory holes och hemliga moten i buskage! Han berattade om hur han och hans lika moralbefriade bogkamrater hade fatt med en stackars oskyldig argentisk fotomodelll till deras efterfest, drogat Michelle med somnpiller i hennes drink, smugglat ner viagra i fotomodellens drink, och sedan haft sex med modellen hela natten allihopa, medan Michelle lag medvetslos, utslagen av alkohol och somnpiller!
Vilken kanalje!
Ja, han var en lustig filur, den dar Charlie!
Han var val kanske inte varldens basta lyssnare, men han var rolig och valdigt naurotiskt och fullstandigt befriad fran moral. En riktig slyna var han! Som tur var hade vi sangar som rackte at alla... eh... utom David som fick sova mellan Charlie och Michelle! Men det gick nog bra, for de tog med en flaska champagne till sangen och delade pa och det blev nog dodsstoten for deras medvetande.
Jo, det var en rolig fiskeutflykt! Charlie akte hem till London igar sa honom ser vi kanske aldrig igen, och det kanns ganska skont men lite synd samtidigt! Han var ju valdigt snall pa nagot markligt satt, som en missforstadd liten pojke som ville valdigt mycket men det blev sa fel!
Jag tankte pa saken efterat och kom fram till att nastan allt han sa var... fel antar jag.
Sunday, March 4, 2007
Utdrag ur brev till Kalles kompis William
Idag var vi i Durban, den narmsta stora staden. Det var en vacker kuststad, med art deco-skyskrapor. Vi var pa akvariet, vilket var skitkul, och sedan gick vi pa marknader langs strandpromenaden. Jag kopte en keps som det stod "I love Jesus!" pa. Tyvarr blev det bara varmare ju langre dagen led, och nar temperaturen nadde 40 pallade vi inte langre, utan akte hem till Maritzburg och sov. Nar jag och ELin vaknade hade ett tropiskt ovader dragit in. Det blixtrar som ett stroboskop pa ett diskotek, och regnet ar som ett vattenfall. Mycket ar mysigt och spannande har. Mycket far hjartat att sjunga. Samtidigt finns den dar javla radslan dar hela tiden. Jag laste i tidningen idag att i ett speciellt omrade i Maritzburg hade 40 valdtakter intraffat de SENASTE FEM MANADERNA... och sedan fortsatte artikeln med att beratta att kvinnornas kroppar hade hittats branda i en grop. De hade alltsa blivit mordade ocksa. I den har staden! Med en befolkning pa typ 200 000 invanare! I bara ETT omrade! Motherfucker! Vad ar det som hander har? Tank om det hade varit i sverige, da hade folk inte gatt utanfor dorren alls! Jamnfor med Haga-mannen! Vad gjorde han, valdtog typ 10 kvinnor pa 10 ar? En annan nyhet som stod i tidningen var om ett gang med seriemordare som tar kvinnor och skar av deras oron och genitalier, som de anvander till att gora "muthi" dvs trollerimedicin! Du har sakert hort om hur man valdtar spadbarn for de tror att det ska bota AIDS. Det ar samma deal! De fattiga ar desperata och de tror verkligen att allt mojligt javla mongobongobullshit ska bota dem, tydligen sa till den milda grad att det finns man som har gjort businiss av att morda kvinnor for att sno deras oron som de uppenbarligen saljer. Jag vet att det later lite sketchy, men vilka javla vildar!
Sa, nu ar jag igang och pladdrar om brottsligheten igen. Men du forstar att det ar det mest frammande och svaraste inslaget har att handskas med som utlanning. Jag tror jag tar och postar det ovan pa bloggen, aven om lilla mamma sakert inte tycker om att hora om det. Det ar dock varre for Elin an for mig. Som man riskerar jag ju mest att bli ranad. Jaja, nog om sant!
Ha det bra komrado! Jag saknar dig med! Jag ser faktiskt fram mycket emot att komma hem. Visst ar detta pa manga satt ett underbart aventyr, men en positiv sak som kommer med det ar att sverige framstar som nagon javla Carl Larsson idyll dar barnen leker och skrattar och alla ler och har blomsterkrans i haret och alla lever i fred och harmoni om man jamnfor med S.A.s vald och problem. Nar jag kommer hem kan jag slappna av kanns det som. Ta langa promenader pa stan och kolla pa folk. Stappla hem full klockan 6 pa morgonen. Sadana dar sma fina saker som man alltid har tagit for givna.
Sa, nu ar jag igang och pladdrar om brottsligheten igen. Men du forstar att det ar det mest frammande och svaraste inslaget har att handskas med som utlanning. Jag tror jag tar och postar det ovan pa bloggen, aven om lilla mamma sakert inte tycker om att hora om det. Det ar dock varre for Elin an for mig. Som man riskerar jag ju mest att bli ranad. Jaja, nog om sant!
Ha det bra komrado! Jag saknar dig med! Jag ser faktiskt fram mycket emot att komma hem. Visst ar detta pa manga satt ett underbart aventyr, men en positiv sak som kommer med det ar att sverige framstar som nagon javla Carl Larsson idyll dar barnen leker och skrattar och alla ler och har blomsterkrans i haret och alla lever i fred och harmoni om man jamnfor med S.A.s vald och problem. Nar jag kommer hem kan jag slappna av kanns det som. Ta langa promenader pa stan och kolla pa folk. Stappla hem full klockan 6 pa morgonen. Sadana dar sma fina saker som man alltid har tagit for givna.
Under the iron sea
Idag var vi pa uShaka Seaworld i Durban. Jag har tagit fina kort pa djur. Natinal Geographic, om ni gillar det ni ser kan ni val hora av er! Tjolahoppsansa, ni far ha det sa bra!
Saturday, March 3, 2007
Flocktillhorighet och tatueringar!
Ja, finns det nagot att tillagga? Jag gillade klubben vi var pa, lagom stor och bra blandning mellan pub och klubb. Avslappnad stamning. Vi fick berattat for oss att detta var klubben for Maritzburgs "alternativa" publik. Jo, det kanske var ett par gothare dar, och manga rockare. Det var val inte sadar jatteextremt, men det var kul att halva var skola var dar, och da talar jag om the art department, inte resten av vart kacka universitet. De mainstream tontarna hanger val pa "Crowded house"! Ha! De skulle val aldrig ens VAGA sig in pa Red Door, de maste val ha sin Britney och sitt Westlife, hehe, de ytliga svennarna (fast svarta, de flesta av dem)! Na, jag och Elin ar definitivt Red Door manniskor! Skont med en sa liten stad dar valen inte ar sa svara. Det finns kanske tva "mainstream"-stallen och ett alternativt! Mycket bekvamt!
Idag har har jag antligen kopt mina RayBan Wayfarers som jag har vantat pa i ett par veckor. Antligen! Nu ser jag lika haftig ut som jag kanner mig! Fast jag maste klippa mig, mina Wayfarers kraver det, de gillar inte att sitta under en hostack!
Jag tankte pa Hanner nar vi var pa Red Door, han skulle alskat stallet! Och det var helt ok att hoppa runt med bar overkropp och flasha tatueringar, sa vad mer finns det att saga!
Kanske att jag onskar att jag hade en fet ryggtatuering. Jag har funderat mycket pa det. Det ar inte sa dyrt har och jag har ett stipendium... har jobbat en del pa ett motiv ocksa... hmmm...
Fast med tanke pa hur en del av gardagens grabbiga tatueringar sa gut sa bor man nog vara forsiktig nar man valjer stalle i S.A. De var ratt skabbiga faktiskt. Elin var sa upprord over den daliga kvaliten pa en av dem, sa hon grep tag i den stackars killen och ropade pa mig. "Kolla, det var den har jag pratade om! Sorry, just wanted to show my friend your tattoo!", jag tror stackarn var ratt medveten om att hans tatuering var kass, och den var sa urbota usel sa jag kunde knappast ljuga overtygande om att jag tyckte den var fin. Medan stod hans polare bredvid och garvade och skrek "that tattoo is so baad!". Ja, man vill ju inte vara den killen, sa jag ska nog vara mycket noga med att hitta nagon som vet vad de haller pa med om det ska bli en ryggtavla. Vem vet.
Bara Gud.
Idag har har jag antligen kopt mina RayBan Wayfarers som jag har vantat pa i ett par veckor. Antligen! Nu ser jag lika haftig ut som jag kanner mig! Fast jag maste klippa mig, mina Wayfarers kraver det, de gillar inte att sitta under en hostack!
Jag tankte pa Hanner nar vi var pa Red Door, han skulle alskat stallet! Och det var helt ok att hoppa runt med bar overkropp och flasha tatueringar, sa vad mer finns det att saga!
Kanske att jag onskar att jag hade en fet ryggtatuering. Jag har funderat mycket pa det. Det ar inte sa dyrt har och jag har ett stipendium... har jobbat en del pa ett motiv ocksa... hmmm...
Fast med tanke pa hur en del av gardagens grabbiga tatueringar sa gut sa bor man nog vara forsiktig nar man valjer stalle i S.A. De var ratt skabbiga faktiskt. Elin var sa upprord over den daliga kvaliten pa en av dem, sa hon grep tag i den stackars killen och ropade pa mig. "Kolla, det var den har jag pratade om! Sorry, just wanted to show my friend your tattoo!", jag tror stackarn var ratt medveten om att hans tatuering var kass, och den var sa urbota usel sa jag kunde knappast ljuga overtygande om att jag tyckte den var fin. Medan stod hans polare bredvid och garvade och skrek "that tattoo is so baad!". Ja, man vill ju inte vara den killen, sa jag ska nog vara mycket noga med att hitta nagon som vet vad de haller pa med om det ska bli en ryggtavla. Vem vet.
Bara Gud.
We hide behind the crimson door
Sa var det da dags for svenskarna att ge sig ut pa sin forsta utekvall i Maritzburg! Jag (Elin) hade stannat kvar sent pa skolan och jobbat (blev klar dar runt 22 nangang) och en av tjejerna i 3rd year hade fest som Kalle redan varit pa en stund (men han har inte lika tidig deadline heller;P) Sa David, Sita och Greg kom och plockade upp mig pa the Art Department.Ljuden fran Kalle kunde jag hora flera kvarter bort ( 'Hell and Gore' sjongs for fulla lungor for de stackars sydafrikanerna, dvs, 'helan gar' pa svenska, men Kalle var pedagogisk nog att gora en engelsk version.) Hursomhelst, vi borjade ga till festen som inte var sa langt bort fran campus, Kalle fortsatte sjunga och jag fick sallskap av en kille som vi stott pa nagra ganger tidigare; Greg.
Han var tystare an de flesta sydafrikaner man traffar pa (kan bero pa att han ar fran Zimbabwe) men jag fick forklarat for mig att anledningen till att han var sa tyst var att han var sa jakla stenad att han knappt visste vad han hette. Han och Anthony borde bilda klubb:
" Vi som vet att vi blir helt bombade av roka, men inte bryr oss ett skit om det."
Iallafall, det var hos den har bruden festen agde rum. Hon heter Kida och ar jattesot (och katolik!) Hon bor i ett skitfint hus med sin kille (skilda sovrum och hela baletten) och Mattias, om vi nangang flyttar ihop maste vi hitta ngt liknande. Sa jakla fint det var! Iallafall, det var svinvarmt, sa alla hade flyttat ut i tradgarden. Under stjarnorna plockade Kalle fram gitarren och bjod bade pa 'Conan' och 'Elegi'. Jag (som inte atit middag) fick bade hallonshots och ol, sa jag blev tipsy ratt fort. Slutdestinationen for kvallen var The Red Door. En hardrocksklubb i en gammal lagerlokal, typ. Vi traffade en massa folk fran Centre for Visual Art dar, och det ar coolt att traffa folk utanfor skolan, utan att det ar bestamt, liksom.
Shotsen flodade, jag fick lyssna till nagra av mina favoritband och man fick ROKA inomhus! (the bliss!) Vi stotte pa Andrew ( som sen i mandags ar en av vara nya klasskompisar, eftersom vi bytte fran printaking till animation and painting) och han blev helt betagen av yours truly, och pastod att jag var " a highly beautiful individual" vad han nu menar med det:p
Lille Greg, som ar bland de vanaste och godaste manniskor jag traffat, var sa jakla borta ett tag. Fnissade och horde inte ett ord av vad man sa. Sen sag han lessen ut. Men efter ett tag fick han ett gladare uttryck i ansiktet och jag fragade om han traffat nan brud, kanske?
- Nej, jag kanner de som jobbar har, och de har en bong bakom baren, sa nu ar allt bra igen!
Lille Greg blev ocksa lite betagen av mig, parokt till vansinne som han var, och borjade babbla om att "det ar sa fantastiskt att prata med dig, du far en att kanna sig som att man ar den enda mannskan i rummet. Dina ogon liksom, suger in en." Hoho, mycket ska man hora...
Efter ett tag blev vi lite trotta, vilket Greg markte och han ebjod oss skjuts hem.
Men...Jag ma vara openminded nar det galler mycket, men jag har nolltolerans nar det galler rattfylla. Och han hade rokt hasch sa det stod harliga till och flera ol pa det. Dock var han sa valvillig, sa jag kunde inte riktigt saga nej. Vilket jag forklarade for David som sa att hans mamma skjutsar hem oss. Tackolov.
Haha, jo, en jatterolig grej. Det var varmt inne pa klubben, sa nagra spanniga typer som ville flasha sina "grymma tatueringar" tog av sig trojorna och spande. Tyckte bara de var lojliga, tills jag (som ar narsynt) trodde mig se nagot som paminde valdigt mycket om en av Mattias designs. Ville titta lite narmre, och iom att jag ar forbannat odiskret blev det lite av ett halla med hela proceduren, da bada grabbarna ville visa upp sina tatts.
Och nej, jag sag fel, 'designen' var i sjalva verket en tribal som inte sag mycket ut for varlden, och den andra killen (hade hela ryggen tackt, nastan) hade en san daligt genomford och FUL tatuering att jag bara tyckte synd om om honom.
Sen, nar vi kom hem SAKERT, tack vare Davids mamma, tittade vi pa South Park, at torkat kott och jag smallde i mig en pase chips. ( Hade inte atit middag, remember!?)
Sa, det var det. Kalle far fylla i det jag missat.
TJING!
Tuesday, February 27, 2007
Saker jag diggar/hatar med Sydafrika
Okej, vi kan borja med det positiva:
- Jag ar liten i det har landet. Dvs, jag har storlek 34 eller small!
( en dag jag aldrig trodde skulle komma;p)
- Det finns en massa sota reptiler och sant overallt.
(Varje kvall innan jag somnar, kollar jag sa att det inte finns geckos i mitt rum. Geckos!
Och det finns sma sota grodor overallt. Myyyys.)
- Min hy mar bra i den har varmen. Inte lika torr som i Sueco.
(och bodyshops produkter ar svinbilliga)
- Allt ar jattebilligt. Allt utom att ringa hem. Det ar svindyrt.
Det negativa:
- Det ar over 30 grader varmt nu. Absolut Torr for the win!
- Internet ar skitsegt.
- Skolans utrustning ar under all kritik. Ljusborden fungerar inte.
Scanners fungerar inte. Jag har ingen elfenbenskartong (gar inte att hitta i affarerna heller)
- Jag ar otroligt less pa min frihetsbegransning. Att inte vaga vistas ute nar det ar morkt om jag inte har manligt sallskap. Jag ar aldrig ensam nar jag gar ute pa dagen heller (eftersom de flesta blir ranade pa dagtid. Det ar pa natten man blir valdtagen.)
- Kollektivtrafik FINNS inte. Finns oklara minivans som kor omkring (men de har man blivit uppskramd att halla sig borta ifran, pga ranrisken)
- All konstig rasism. (Kalle kommer att skriva ett inlagg om det snart) Men snedpippat ar det.
Och ja, jag saknar Sverige. Jag saknar mitt ljusbord och mitt skrivbord. Kylan.
Jag saknar polarna. Men mest av allt saknar jag Mattias.
Jag forsoker bota allt med kopiosa manger Winnerback, Kent, Mando Diao, Anna Ternheim and so on, men det racker inte sa javla langt.
- Jag ar liten i det har landet. Dvs, jag har storlek 34 eller small!
( en dag jag aldrig trodde skulle komma;p)
- Det finns en massa sota reptiler och sant overallt.
(Varje kvall innan jag somnar, kollar jag sa att det inte finns geckos i mitt rum. Geckos!
Och det finns sma sota grodor overallt. Myyyys.)
- Min hy mar bra i den har varmen. Inte lika torr som i Sueco.
(och bodyshops produkter ar svinbilliga)
- Allt ar jattebilligt. Allt utom att ringa hem. Det ar svindyrt.
Det negativa:
- Det ar over 30 grader varmt nu. Absolut Torr for the win!
- Internet ar skitsegt.
- Skolans utrustning ar under all kritik. Ljusborden fungerar inte.
Scanners fungerar inte. Jag har ingen elfenbenskartong (gar inte att hitta i affarerna heller)
- Jag ar otroligt less pa min frihetsbegransning. Att inte vaga vistas ute nar det ar morkt om jag inte har manligt sallskap. Jag ar aldrig ensam nar jag gar ute pa dagen heller (eftersom de flesta blir ranade pa dagtid. Det ar pa natten man blir valdtagen.)
- Kollektivtrafik FINNS inte. Finns oklara minivans som kor omkring (men de har man blivit uppskramd att halla sig borta ifran, pga ranrisken)
- All konstig rasism. (Kalle kommer att skriva ett inlagg om det snart) Men snedpippat ar det.
Och ja, jag saknar Sverige. Jag saknar mitt ljusbord och mitt skrivbord. Kylan.
Jag saknar polarna. Men mest av allt saknar jag Mattias.
Jag forsoker bota allt med kopiosa manger Winnerback, Kent, Mando Diao, Anna Ternheim and so on, men det racker inte sa javla langt.
Monday, February 26, 2007
En Zuludag, och dagen efter!
Dansmormors hofter ljuger aldrig!I Lordags var jag och Elin inbjudna till en zuluceremoni. Vi visste egentligen ingenting om vad som vantade oss, bara lite vagt om att de skulle aterkalla nagon forfaders ande och att det inte var nagon turistgrej utan akta vara. Personen som bjod in oss ar en professor pa universitet som heter Juliet och ar handledare at en svensk utbytesstudent som heter Cecilia, som ocksa var med. Forutom dessa tva var det jag, Elin, var kare David och en svensk doktorand som heter Amanda. Juliet var ett yrvader till kvinna, och att aka bil med henne var ett litet aventyr. Dock inte i narheten av den dodsskrack vi alla kande da Cecilia korde oss den langa motorvagen till staden dar Juliet bodde. Den sydafrikanska trafiken ar, som ni nog kan gissa, fullstandigt fatal. Cecilia verkade ha glomt hur man kor bil overhuvudtaget, dessutom kor de pa fel sida av vagen i det har konstiga landet. David fick sitta bredvid Cecilia och skrika anvisningar, "right", "left", "NOOO, not here, LEFT, yes you can turn! Yes NOW FOR GODS SAKE! WATCH OUT FOR THE TRUCK!".
Vi tappade helt bort oss i det zuluomrade vi akte till. Juliet hade glomt vardinnas telenummer och forsokte med sina instinkters hjalp hitta ratt hus. Varje gang vi saktade ner for att fraga nagon sa hon "kom ihag var vi ar, hall utkik at bada hallen efter ranare!". De typiska afrikanska glebygdsomraden dar de svarta bor ar lite svara att beskriva. Vid forsta anblick ser de ut som en utspridd kakstad. Alla hus ar laga, och de verkar vara byggda av invanarna sjalva. En del ar byggda med cement, andra av tra och lera. Korrugerad plat verkar ocksa vara ett populart byggnadsmaterial. De flesta hur har en liten tradgard med utedass (av korrugerad plat). Jag finner dessa omraden mycket mysiga. De ar lite som man skulle vilja bo pa nagot satt, samtidigt som det forstas ar primitivt. Ungarna maste i alla fall ha skitkul!
Efter manga turer, och manga vaganvisningar (dock inga korrekta) fran den hjalpsamma lokalbefokningen, kom vi till slut fram till ratt hus. Det var sakert 200 manniskor dar. Festhumoret var det inget fel pa. Zulus verkar dricka varre an finnar, sanna mina ord!
De hade ett stort fargrannt talt dar de aldre kvinnorna satt.
Karlarna satt runt en eld dar de grillade kott. Ungar sprang runt overallt. Vi blev mottagna av maken i familjen. Det var anden till hans bror som skulle trollas fram, och det var uppenbart att detta var en viktig ritual for honom. Han halsade oss mycket hogtidligt och behandlade oss med stor respekt. Jag kande ett pirr i magen, har vankades exotism!Nar vi steg in i deras hus steg ett tjut upp fran kvinnorna som satt utanfor. Det lat ungefar som arabiska kvinnor brukar lata pa tv nar de blir lite till sig over nagot.
Ni vet "IIIIIHAHLALALALALLALALA!", med jattepipig hog rost.
Sa valkomnades alla nya besokare.
Sa valkomnades alla nya besokare.
Vi bjods in i husets vardagsrum, dar vi slog oss ner. Sa dar satt vi, vita som sno, nervost utvaxlandes ogonkast. Jag forsokte dra lite zulu med tanten jag satt bredvid, men jag var sa nervos sa jag sa alla ord i fel ordning sa jag tror nastan att hon blev lite putt.
Jag (Elin som skriver med annan font), som inte kan sa mycket zulu, uppfattade dock att jag var en katt bland hermeliner nar ordet "M'Longo" anvandes hela tiden i min narhet.
Det betyder 'vit' pa zulu.
Lite coolt att fa kanna pa hur det ar att vara en tenisk minoritet, faktiskt.
Det betyder 'vit' pa zulu.
Lite coolt att fa kanna pa hur det ar att vara en tenisk minoritet, faktiskt.
Efter ett tag blev vi inbjudna till den heliga hyddan. Pa de flesta zuluhogtider slaktas en tjur och en get. Tyvarr missade vi detta spektakel eftersom vi kom pa dag tva av festligheterna. Bade tjuren och geten hade fatt bita i graset, och det som var kvar av dem gick att finna lite varstans runt heliga hyddan. Utanfor lag skinnen och torkade i solen. Ovanfor hyddans dorr satt tjurens horn. Sjalva hyddan var en rund cementbyggnad med ett tak av korrugerad plat, sa sla bort alla mentala bilder av bambu och halmtak. Det har var en hardcorehydda! Val inne i den har byggnaden, som fortfarande forfoljer mig lite (forklaring kommer!), hangde det som var kvar av tjuren och lille herr get. Det var varmt och fuktigt, och lukten av farskt blod var kvaljande. Langs ena sidan satt mannen pa bankar och stolar. Pa golvet satt kvinnorna pa enkla halmmattor.
For att har i afrika lever man i superpatriarkat, sa vi "mindre varda" fick sitta pa golvet, ata det samre kottet, hjalpa till att servera medans mannen lutar sig tillbaka och tittar pa nar de basta delarna fran tjuren blir grillade.
Jag hade hellre suttit pa golvet, for det sag avgjort mysigare ut, men det var tydligen otankbart. Jag fick istallet sitta med karlarna pa banken. Alla var hela tiden ovanligt artiga och erbjod oss sina platser. Fa pratade forstaelig engelska, men det gestikulerades ivrigt i brist pa ord. Juliet forklarade att det var en stor ara for dem att ha utlandska besokare i sitt hem. Inte bara for att vi var vita, utan for att vi kom sa langt bortifran. Det skulle tydligen gora magin mycket starkare nar de val satte igang med ritualerna.
Efter ett tag i hyddan borjade vi nog alla att ma lite illa. Flugor surrade runt det upphangda kottet, blandat med inalvor och hud. Zulusarna hallde upp hemgjort ol fran en stor plasttunna. Vi blev alla erbjudna att smaka. Juliet hade forvarnat oss om att det var praktiskt taget otankbart for oss att tacka nej till nagot vi blev bjudna pa, och jag var dessutom sugen pa lite bars. En del av manniskorna i heliga hyddan var ocksa rejalt forfriskade, sa jag tankte att nyckeln till att inte ma illa kanske var att supa lite. Nar jag fick den traditionella olkrukan i mina hander forberedde jag mig pa den varsta smaken jag nagonsin upplevt, bara ifall att. Det visade sig att zulus ol inte ar sa farligt trots allt. Jag skulle kanske inte vilja drick det varje dag... eller nagonsin igen, men jag har helt klart druckit ackligare saker! Senare fick jag reda pa att den traditionella krukan tydligen innehaller en del av forfadernas andar. Jag undrar om det var en del av anledningen till vad som hande dagen efter.
Medans vi satt dar i hyddan, holl en valdigt kissnodig Elin pa att do. Jag visste att toaletten formodligen skulle vara en grop i marken och hade forlikat mig med den tanken. Cecilia foljde med, och forst letade vi toapapper i en halv evighet, sen blev vi hanvisade till ett utedass i tradgarden. TILL RAGA PA ALLT var jag tvungen att ha kjol pa mig.
Nar jag tittade in i toahyddan fick jag delvis ratt, ja, det var en grop i marken MEN med en bonus: en trasig toastol som hade varit vit, men numera hade en brun nyans (las bajs).
Sa jag kranglade upp min lanade kjol och ni ska veta att en yogainstruktor hade blivit forundrad av de poser jag intog, for HELL NO att min mjolkvita hy skulle vidrora...det dar...
Cecilia forundrades och kucklade liute over de ljud jag utstotte pa toaletten, men nar det var hennes tur tystnade hon. Nar jag stod utanfor och holl toapappret at henne fick jag dessutom en komplimang. En yngling skrek fran huvudhuset:
- You're so beautiful I don't know what to say!
Tack sa jag.
Da det var nastan omojligt att hanga i heliga hyddan en langre tid, gick vi ut och minglade lite da och da. Jag blev bjuden pa finol (black label!) och hjalpte till att servera. Manga verkade finna det mycket roande att en vit man serverade pa festen. En del av de aldre kvinnorna tyckte uppenbarligen att det var oppassande, antagligen mer eftersom jag var man och gast an for min hudfarg, men jag hade kul.
En aldre man fangade ofta min blick nar jag gick forbi. Han vinkade lite blygt varje gang. Efter ritualerna, nar vi skulle aka, kom han fram till mig. Han sa, pa zuluengelska, att han var mycket lycklig over att jag hade varit dar och att han var sa glad over att ha traffat mig. Jag forstad i arlighetens namn inte halften av vad han sa, men jag tankte pa hur denna gubbe maste ha levt nastan hela sitt liv i fortryck under apartheid. Hur markligt det maste te sig for honom att vita kommer pa deras fest och deltar sa gott de kan i deras riter. Hur generost av honom att valkomna mig, oss alla, istallet for att be oss packa vara vita arslen darifran.
Sa kom det, det som skulle bli min bane morgonen efter. Grillkottet! Jag blev, i en gest av yttersta generositet, bjuden pa deras kott taget fran gardagens rituella slakt. Eftersom jag ville vara en riktig zulu tackade jag glatt ja. Sa jag fick finplats i heliga hyddan, en plastskarbrada till tallrik och en rejal kniv att jobba med! Glatt mumsade jag i mig en rajal stek. Jag maste ha varit mycket hungrig, for jag kan inte forsta hur jag lyckades ata kott, nar originalkossan hangde och stank precis bredvid. Jag var i alla fall mycket mallig efterat, och kande mig som en riktig hardkokt karlakarl av basta zulumarke! Elin och de andra kvinnofolket blev bjudna pa harskna gamla inalvor, men inte jag inte! En zuluman behover sin stek!
Och jag fick, eftersom jag ar kvinna, borja med att ata...grillad lever.
Men mannen var snalla och ville dela med sig av SITT kott till M'longo tjejen.
Och det..var andra bullar. Det basta grillade kottet jag nansin smakat.
Dock var det ratt i mitten, och jag gjorde nog en tabbe nar jag lite val ivrigt holl med mannens svagerska som tyckte att kottet var svartuggat. Jag sa:
-It's like meatflavored chewinggum!
Tydligen tyckte inte de aldre kvinnorna att det var sa bright sagt.
Efter detta var det buffe! Jag maste saga, med risk for att sara Davids fina mamma (tur att hon aldrig kommer att lasa den har bloggen) att det var den basta mat jag atit i SA hittills! Lysande kak! Jag antar att vara vardar var nagon sorts medelklass i sin befokningsgrupp, men de ar anda med vara matt fattiga. Att de staller till med en fest for 200 manniskor, bjussar pa mat och sprit, det var imponerande tyckte jag. Tydligen far alla som varit skapligt hyggliga under sin levnad en sadan har hogtid nan gang pa arsdagen efter sin dod. Som nagon sorts liten come-back antar jag. For det var det det var dags for harnast, att kalla tillbaka doda brorsan!
Efter detta var det buffe! Jag maste saga, med risk for att sara Davids fina mamma (tur att hon aldrig kommer att lasa den har bloggen) att det var den basta mat jag atit i SA hittills! Lysande kak! Jag antar att vara vardar var nagon sorts medelklass i sin befokningsgrupp, men de ar anda med vara matt fattiga. Att de staller till med en fest for 200 manniskor, bjussar pa mat och sprit, det var imponerande tyckte jag. Tydligen far alla som varit skapligt hyggliga under sin levnad en sadan har hogtid nan gang pa arsdagen efter sin dod. Som nagon sorts liten come-back antar jag. For det var det det var dags for harnast, att kalla tillbaka doda brorsan!
Sa alla de manliga slaktingarna gick in i heliga hydda. Utanfor stod kvinnorna och pumpade stamningen. Dansmormor, var favorit, var redan igang och visade vad ett par hofter var till for!Efter ett tag hordes ett rytmiskt massande fran hyddan. Marken vibrerade av stampade fotter. Ut ur hyddan tagade mannen. I sina hander holl de kappar och skoldar. De tagade till elden dar de skapade en stor cirkel. Mannen gick in i cirkeln en och en. De smallde med kappen och skolden. Gjorde utfall mot mannen runtomkring, som motte utfallen defensivt. De skrek och faktade, dansade och hoppade! De hojtade mystiska ramsor, och mannen runtomkring svarade med en rost. Det hela var mycket imponerande och jag fattade absolut ingenting. Kvinnorna stod runtomkring och flamsade och skrattade. En del plockade upp sma pinnar fran marken och harmade mannen pa ett hanfullt satt, utmanade dem att visa vad de gick for. Mannen dansade sa svetten stankte under den heta afrikanska solen.
Efter ett bra tag av dansande och faktande tagade hela samlingen av man tillbaka mot heliga hyddan. Kvinnorna foljde dem i halarna och ungarna stimmade runtomkring. Vi kunde hora rytmisk sang och handklappningar inifran hyddan. En ganska catchy melodi faktiskt, jag satt fast pa den hela bilresan hem. Jag var nyfiken sa jag trangde mig fram till hyddans oppning, hoppades pa att fa en glimt av de hedniska ritualer som utspelades darinne. Val vid ingangen blev jag inbjuden till sjalva hyddan. Jag visste fakiskt inte om jag ville in dit, inte pa grund av radsla for gamla andar, utan mer for att kott- och blodstanken inte hade blivit battre av att hyddan var fullproppad med folk i varmen. Fast vada, en zulu ar ju van vid luktan av farskt blod (speciellt brittiskt, mmmm...), och afrikanska heliga hyddor dar det utspelas hedniska ritualer blir man ju inte inbjuden till varje dag, sa min tvekan var kortvarig.
Inne i hyddan satt manniskor pa huk langs vaggarna. Alla klappade takten och sjong den dar svangiga laten. Jag klappade med sa gott jag kunde, min taktkansla ar usel, men jag tror att zuluolen hade gett mig lite nya egenskaper sa det gick bra anda. Jag kunde forstas inte orden till laten men jag hummande sa gott det gick. I mitten av hyddan forsegick ett klassiskt discofenomen! En efter en gick folk upp i ringen och visade sina basta moves! En favorit hos de flesta dansare var att vicka mycket pa rumpan (varav manga zulus ar mycket valutrustade med) och svanga upp ena benet sa hogt det bara gick for att darefter lata det dra i backen med en sadan praktig duns att man undrar om de inte brot ett ben eller tva i fotstackarn! Det var i alla fall mycket effektfullt. Efter ett tag kom alltfler barn och kvinnor in i hyddan. Bade man och kvinnor gick upp i ringen och visade vad de gick for. Manga var valdigt skickliga, men som sa ofta pa dansgolvet ar det alltid ett par fulla puckon som tror att de ar varsta assen och drattar pa andan till allas stora noje! Jag ville verkligen ga upp i ringen och vicka pa rumpan och sparka karate jag ocksa, men jag visste inte om andarna skulle tycka att det var ok, sa jag vagade inte. Det var synd for jag fick reda pa efterat att det hade varit mycket uppskattat!
Inne i hyddan satt manniskor pa huk langs vaggarna. Alla klappade takten och sjong den dar svangiga laten. Jag klappade med sa gott jag kunde, min taktkansla ar usel, men jag tror att zuluolen hade gett mig lite nya egenskaper sa det gick bra anda. Jag kunde forstas inte orden till laten men jag hummande sa gott det gick. I mitten av hyddan forsegick ett klassiskt discofenomen! En efter en gick folk upp i ringen och visade sina basta moves! En favorit hos de flesta dansare var att vicka mycket pa rumpan (varav manga zulus ar mycket valutrustade med) och svanga upp ena benet sa hogt det bara gick for att darefter lata det dra i backen med en sadan praktig duns att man undrar om de inte brot ett ben eller tva i fotstackarn! Det var i alla fall mycket effektfullt. Efter ett tag kom alltfler barn och kvinnor in i hyddan. Bade man och kvinnor gick upp i ringen och visade vad de gick for. Manga var valdigt skickliga, men som sa ofta pa dansgolvet ar det alltid ett par fulla puckon som tror att de ar varsta assen och drattar pa andan till allas stora noje! Jag ville verkligen ga upp i ringen och vicka pa rumpan och sparka karate jag ocksa, men jag visste inte om andarna skulle tycka att det var ok, sa jag vagade inte. Det var synd for jag fick reda pa efterat att det hade varit mycket uppskattat!
Jag vagade inte riktigt ga in och stora denna ceremoni, sa jag stod utanfor och snackade med nagra familjemedlemmar. En man var besatt av dansk och brasiliansk fotboll och forsokte prata med mig och det! Som om jag kan nat om fotboll!??? En av mormodrarna kom fram, pratade zulu med mig, slog (pa ett vanligt satt??? pa min brostkorg) och ville hetskramas. De ar fysiska nar de ar fulla, de dar zulumormodrarna.
Naval, jag och Elin kanske kommer ivag pa nan mer zulufest, och da tanker inte jag vara nagon panelhona minsann!
Jo, som en rolig parentes. Alla ville gifta bort mig, men David och Kalle hade det hart med damerna.
En speciellt (som formodligen var stammens toka, for alla blev sura sa fort hon var i narheten)
hon pratade inte rent, men det verkade sannerligen som att hon ville "get jiggy" med bade Kalle och David. Hon ville "sova" med dem och nar en av dem sa nej, gick hon raskt till den andra.
Hon paminde om en pingisboll hela eftermiddagen.
Efter ett tag ebbade den vilda dansen ut och dagens zulumagi var tydligen over. Jag och Elin pratade senare om huruvida den omtalade anden verkligen hade varit narvarande och vi kom fram till att det var mycket svart att veta, da vi inte vet hur en zuluande ser ut. Kanske var det en av skalbaggarna som satt pa vaggen och bevittnade hela spektaklet med ett nojt leende pa lapparna. Tyvarr kunde vi inte stanna, festen skulle tydligen fortsatta hela natten. Tydligen ar zulusfester MYCKET vilda. Det fanns nagot i ogonen pa Juliet nar hon understrok det igen... MYCKET vilda! Med tanke pa hur det var medan vi var dar kan jag tanka mig att hon nog har ratt. Det hade varit fantastiskt att kunna stanna och fa se vad hon menade. Annars kan man ju alltid forsoka fantisera.
Nar vi akte darifran kande jag att det har var den latt basta dagen jag haft i afrika hittils. Det var den mest annorlunda upplevelse jag nagonsin varit med om i hela mitt liv. Ja, det kan man ju forstas diskutera, men just nu kanns det sa i alla fall!
Och dagen efter blev den varsta dagen jag haft i afrika hittills. Tydligen var jag inte sa mycket av en zuluman anda, for den dar steken, och den dar heliga olen med andar i, de var lite for mycket for min skandinaviska mage... Sa har ett och ett halvt dygn efterat lider jag fortfarande av sviterna!
Det var vart det!
Efter ett tag ebbade den vilda dansen ut och dagens zulumagi var tydligen over. Jag och Elin pratade senare om huruvida den omtalade anden verkligen hade varit narvarande och vi kom fram till att det var mycket svart att veta, da vi inte vet hur en zuluande ser ut. Kanske var det en av skalbaggarna som satt pa vaggen och bevittnade hela spektaklet med ett nojt leende pa lapparna. Tyvarr kunde vi inte stanna, festen skulle tydligen fortsatta hela natten. Tydligen ar zulusfester MYCKET vilda. Det fanns nagot i ogonen pa Juliet nar hon understrok det igen... MYCKET vilda! Med tanke pa hur det var medan vi var dar kan jag tanka mig att hon nog har ratt. Det hade varit fantastiskt att kunna stanna och fa se vad hon menade. Annars kan man ju alltid forsoka fantisera.
Nar vi akte darifran kande jag att det har var den latt basta dagen jag haft i afrika hittils. Det var den mest annorlunda upplevelse jag nagonsin varit med om i hela mitt liv. Ja, det kan man ju forstas diskutera, men just nu kanns det sa i alla fall!
Och dagen efter blev den varsta dagen jag haft i afrika hittills. Tydligen var jag inte sa mycket av en zuluman anda, for den dar steken, och den dar heliga olen med andar i, de var lite for mycket for min skandinaviska mage... Sa har ett och ett halvt dygn efterat lider jag fortfarande av sviterna!
Det var vart det!
<----Leker Angelina Jolie med barnen. Kanske tar med ett hem!!! Hihi, nej. Inte ta barn, Elin. Far man inte gora.
Subscribe to:
Comments (Atom)
