En Zuludag, och dagen efter!

Dansmormors hofter ljuger aldrig!

I Lordags var jag och Elin inbjudna till en zuluceremoni. Vi visste egentligen ingenting om vad som vantade oss, bara lite vagt om att de skulle aterkalla nagon forfaders ande och att det inte var nagon turistgrej utan akta vara. Personen som bjod in oss ar en professor pa universitet som heter Juliet och ar handledare at en svensk utbytesstudent som heter Cecilia, som ocksa var med. Forutom dessa tva var det jag, Elin, var kare David och en svensk doktorand som heter Amanda. Juliet var ett yrvader till kvinna, och att aka bil med henne var ett litet aventyr. Dock inte i narheten av den dodsskrack vi alla kande da Cecilia korde oss den langa motorvagen till staden dar Juliet bodde. Den sydafrikanska trafiken ar, som ni nog kan gissa, fullstandigt fatal. Cecilia verkade ha glomt hur man kor bil overhuvudtaget, dessutom kor de pa fel sida av vagen i det har konstiga landet. David fick sitta bredvid Cecilia och skrika anvisningar, "right", "left", "NOOO, not here, LEFT, yes you can turn! Yes NOW FOR GODS SAKE! WATCH OUT FOR THE TRUCK!".

Vi tappade helt bort oss i det zuluomrade vi akte till. Juliet hade glomt vardinnas telenummer och forsokte med sina instinkters hjalp hitta ratt hus. Varje gang vi saktade ner for att fraga nagon sa hon "kom ihag var vi ar, hall utkik at bada hallen efter ranare!". De typiska afrikanska glebygdsomraden dar de svarta bor ar lite svara att beskriva. Vid forsta anblick ser de ut som en utspridd kakstad. Alla hus ar laga, och de verkar vara byggda av invanarna sjalva. En del ar byggda med cement, andra av tra och lera. Korrugerad plat verkar ocksa vara ett populart byggnadsmaterial. De flesta hur har en liten tradgard med utedass (av korrugerad plat). Jag finner dessa omraden mycket mysiga. De ar lite som man skulle vilja bo pa nagot satt, samtidigt som det forstas ar primitivt. Ungarna maste i alla fall ha skitkul!

Efter manga turer, och manga vaganvisningar (dock inga korrekta) fran den hjalpsamma lokalbefokningen, kom vi till slut fram till ratt hus. Det var sakert 200 manniskor dar. Festhumoret var det inget fel pa. Zulus verkar dricka varre an finnar, sanna mina ord!
De hade ett stort fargrannt talt dar de aldre kvinnorna satt.

Karlarna satt runt en eld dar de grillade kott. Ungar sprang runt overallt. Vi blev mottagna av maken i familjen. Det var anden till hans bror som skulle trollas fram, och det var uppenbart att detta var en viktig ritual for honom. Han halsade oss mycket hogtidligt och behandlade oss med stor respekt. Jag kande ett pirr i magen, har vankades exotism!

Nar vi steg in i deras hus steg ett tjut upp fran kvinnorna som satt utanfor. Det lat ungefar som arabiska kvinnor brukar lata pa tv nar de blir lite till sig over nagot.

Ni vet "IIIIIHAHLALALALALLALALA!", med jattepipig hog rost.
Sa valkomnades alla nya besokare.

Vi bjods in i husets vardagsrum, dar vi slog oss ner. Sa dar satt vi, vita som sno, nervost utvaxlandes ogonkast. Jag forsokte dra lite zulu med tanten jag satt bredvid, men jag var sa nervos sa jag sa alla ord i fel ordning sa jag tror nastan att hon blev lite putt.

Jag (Elin som skriver med annan font), som inte kan sa mycket zulu, uppfattade dock att jag var en katt bland hermeliner nar ordet "M'Longo" anvandes hela tiden i min narhet.
Det betyder 'vit' pa zulu.
Lite coolt att fa kanna pa hur det ar att vara en tenisk minoritet, faktiskt.

Efter ett tag blev vi inbjudna till den heliga hyddan. Pa de flesta zuluhogtider slaktas en tjur och en get. Tyvarr missade vi detta spektakel eftersom vi kom pa dag tva av festligheterna. Bade tjuren och geten hade fatt bita i graset, och det som var kvar av dem gick att finna lite varstans runt heliga hyddan. Utanfor lag skinnen och torkade i solen. Ovanfor hyddans dorr satt tjurens horn. Sjalva hyddan var en rund cementbyggnad med ett tak av korrugerad plat, sa sla bort alla mentala bilder av bambu och halmtak. Det har var en hardcorehydda! Val inne i den har byggnaden, som fortfarande forfoljer mig lite (forklaring kommer!), hangde det som var kvar av tjuren och lille herr get. Det var varmt och fuktigt, och lukten av farskt blod var kvaljande. Langs ena sidan satt mannen pa bankar och stolar. Pa golvet satt kvinnorna pa enkla halmmattor.

For att har i afrika lever man i superpatriarkat, sa vi "mindre varda" fick sitta pa golvet, ata det samre kottet, hjalpa till att servera medans mannen lutar sig tillbaka och tittar pa nar de basta delarna fran tjuren blir grillade.

Jag hade hellre suttit pa golvet, for det sag avgjort mysigare ut, men det var tydligen otankbart. Jag fick istallet sitta med karlarna pa banken. Alla var hela tiden ovanligt artiga och erbjod oss sina platser. Fa pratade forstaelig engelska, men det gestikulerades ivrigt i brist pa ord. Juliet forklarade att det var en stor ara for dem att ha utlandska besokare i sitt hem. Inte bara for att vi var vita, utan for att vi kom sa langt bortifran. Det skulle tydligen gora magin mycket starkare nar de val satte igang med ritualerna.

Efter ett tag i hyddan borjade vi nog alla att ma lite illa. Flugor surrade runt det upphangda kottet, blandat med inalvor och hud. Zulusarna hallde upp hemgjort ol fran en stor plasttunna. Vi blev alla erbjudna att smaka. Juliet hade forvarnat oss om att det var praktiskt taget otankbart for oss att tacka nej till nagot vi blev bjudna pa, och jag var dessutom sugen pa lite bars. En del av manniskorna i heliga hyddan var ocksa rejalt forfriskade, sa jag tankte att nyckeln till att inte ma illa kanske var att supa lite. Nar jag fick den traditionella olkrukan i mina hander forberedde jag mig pa den varsta smaken jag nagonsin upplevt, bara ifall att. Det visade sig att zulus ol inte ar sa farligt trots allt. Jag skulle kanske inte vilja drick det varje dag... eller nagonsin igen, men jag har helt klart druckit ackligare saker! Senare fick jag reda pa att den traditionella krukan tydligen innehaller en del av forfadernas andar. Jag undrar om det var en del av anledningen till vad som hande dagen efter.

Medans vi satt dar i hyddan, holl en valdigt kissnodig Elin pa att do. Jag visste att toaletten formodligen skulle vara en grop i marken och hade forlikat mig med den tanken. Cecilia foljde med, och forst letade vi toapapper i en halv evighet, sen blev vi hanvisade till ett utedass i tradgarden. TILL RAGA PA ALLT var jag tvungen att ha kjol pa mig.

Nar jag tittade in i toahyddan fick jag delvis ratt, ja, det var en grop i marken MEN med en bonus: en trasig toastol som hade varit vit, men numera hade en brun nyans (las bajs).

Sa jag kranglade upp min lanade kjol och ni ska veta att en yogainstruktor hade blivit forundrad av de poser jag intog, for HELL NO att min mjolkvita hy skulle vidrora...det dar...

Cecilia forundrades och kucklade liute over de ljud jag utstotte pa toaletten, men nar det var hennes tur tystnade hon. Nar jag stod utanfor och holl toapappret at henne fick jag dessutom en komplimang. En yngling skrek fran huvudhuset:

- You're so beautiful I don't know what to say!

Tack sa jag.

Da det var nastan omojligt att hanga i heliga hyddan en langre tid, gick vi ut och minglade lite da och da. Jag blev bjuden pa finol (black label!) och hjalpte till att servera. Manga verkade finna det mycket roande att en vit man serverade pa festen. En del av de aldre kvinnorna tyckte uppenbarligen att det var oppassande, antagligen mer eftersom jag var man och gast an for min hudfarg, men jag hade kul.
En aldre man fangade ofta min blick nar jag gick forbi. Han vinkade lite blygt varje gang. Efter ritualerna, nar vi skulle aka, kom han fram till mig. Han sa, pa zuluengelska, att han var mycket lycklig over att jag hade varit dar och att han var sa glad over att ha traffat mig. Jag forstad i arlighetens namn inte halften av vad han sa, men jag tankte pa hur denna gubbe maste ha levt nastan hela sitt liv i fortryck under apartheid. Hur markligt det maste te sig for honom att vita kommer pa deras fest och deltar sa gott de kan i deras riter. Hur generost av honom att valkomna mig, oss alla, istallet for att be oss packa vara vita arslen darifran.

Sa kom det, det som skulle bli min bane morgonen efter. Grillkottet! Jag blev, i en gest av yttersta generositet, bjuden pa deras kott taget fran gardagens rituella slakt. Eftersom jag ville vara en riktig zulu tackade jag glatt ja. Sa jag fick finplats i heliga hyddan, en plastskarbrada till tallrik och en rejal kniv att jobba med! Glatt mumsade jag i mig en rajal stek. Jag maste ha varit mycket hungrig, for jag kan inte forsta hur jag lyckades ata kott, nar originalkossan hangde och stank precis bredvid. Jag var i alla fall mycket mallig efterat, och kande mig som en riktig hardkokt karlakarl av basta zulumarke! Elin och de andra kvinnofolket blev bjudna pa harskna gamla inalvor, men inte jag inte! En zuluman behover sin stek!

Och jag fick, eftersom jag ar kvinna, borja med att ata...grillad lever.

Men mannen var snalla och ville dela med sig av SITT kott till M'longo tjejen.

Och det..var andra bullar. Det basta grillade kottet jag nansin smakat.

Dock var det ratt i mitten, och jag gjorde nog en tabbe nar jag lite val ivrigt holl med mannens svagerska som tyckte att kottet var svartuggat. Jag sa:

-It's like meatflavored chewinggum!

Tydligen tyckte inte de aldre kvinnorna att det var sa bright sagt.

Efter detta var det buffe! Jag maste saga, med risk for att sara Davids fina mamma (tur att hon aldrig kommer att lasa den har bloggen) att det var den basta mat jag atit i SA hittills! Lysande kak! Jag antar att vara vardar var nagon sorts medelklass i sin befokningsgrupp, men de ar anda med vara matt fattiga. Att de staller till med en fest for 200 manniskor, bjussar pa mat och sprit, det var imponerande tyckte jag. Tydligen far alla som varit skapligt hyggliga under sin levnad en sadan har hogtid nan gang pa arsdagen efter sin dod. Som nagon sorts liten come-back antar jag. For det var det det var dags for harnast, att kalla tillbaka doda brorsan!

Sa alla de manliga slaktingarna gick in i heliga hydda. Utanfor stod kvinnorna och pumpade stamningen. Dansmormor, var favorit, var redan igang och visade vad ett par hofter var till for!
Efter ett tag hordes ett rytmiskt massande fran hyddan. Marken vibrerade av stampade fotter. Ut ur hyddan tagade mannen. I sina hander holl de kappar och skoldar. De tagade till elden dar de skapade en stor cirkel. Mannen gick in i cirkeln en och en. De smallde med kappen och skolden. Gjorde utfall mot mannen runtomkring, som motte utfallen defensivt. De skrek och faktade, dansade och hoppade! De hojtade mystiska ramsor, och mannen runtomkring svarade med en rost. Det hela var mycket imponerande och jag fattade absolut ingenting. Kvinnorna stod runtomkring och flamsade och skrattade. En del plockade upp sma pinnar fran marken och harmade mannen pa ett hanfullt satt, utmanade dem att visa vad de gick for. Mannen dansade sa svetten stankte under den heta afrikanska solen.

Efter ett bra tag av dansande och faktande tagade hela samlingen av man tillbaka mot heliga hyddan. Kvinnorna foljde dem i halarna och ungarna stimmade runtomkring. Vi kunde hora rytmisk sang och handklappningar inifran hyddan. En ganska catchy melodi faktiskt, jag satt fast pa den hela bilresan hem. Jag var nyfiken sa jag trangde mig fram till hyddans oppning, hoppades pa att fa en glimt av de hedniska ritualer som utspelades darinne. Val vid ingangen blev jag inbjuden till sjalva hyddan. Jag visste fakiskt inte om jag ville in dit, inte pa grund av radsla for gamla andar, utan mer for att kott- och blodstanken inte hade blivit battre av att hyddan var fullproppad med folk i varmen. Fast vada, en zulu ar ju van vid luktan av farskt blod (speciellt brittiskt, mmmm...), och afrikanska heliga hyddor dar det utspelas hedniska ritualer blir man ju inte inbjuden till varje dag, sa min tvekan var kortvarig.
Inne i hyddan satt manniskor pa huk langs vaggarna. Alla klappade takten och sjong den dar svangiga laten. Jag klappade med sa gott jag kunde, min taktkansla ar usel, men jag tror att zuluolen hade gett mig lite nya egenskaper sa det gick bra anda. Jag kunde forstas inte orden till laten men jag hummande sa gott det gick. I mitten av hyddan forsegick ett klassiskt discofenomen! En efter en gick folk upp i ringen och visade sina basta moves! En favorit hos de flesta dansare var att vicka mycket pa rumpan (varav manga zulus ar mycket valutrustade med) och svanga upp ena benet sa hogt det bara gick for att darefter lata det dra i backen med en sadan praktig duns att man undrar om de inte brot ett ben eller tva i fotstackarn! Det var i alla fall mycket effektfullt. Efter ett tag kom alltfler barn och kvinnor in i hyddan. Bade man och kvinnor gick upp i ringen och visade vad de gick for. Manga var valdigt skickliga, men som sa ofta pa dansgolvet ar det alltid ett par fulla puckon som tror att de ar varsta assen och drattar pa andan till allas stora noje! Jag ville verkligen ga upp i ringen och vicka pa rumpan och sparka karate jag ocksa, men jag visste inte om andarna skulle tycka att det var ok, sa jag vagade inte. Det var synd for jag fick reda pa efterat att det hade varit mycket uppskattat!

Jag vagade inte riktigt ga in och stora denna ceremoni, sa jag stod utanfor och snackade med nagra familjemedlemmar. En man var besatt av dansk och brasiliansk fotboll och forsokte prata med mig och det! Som om jag kan nat om fotboll!??? En av mormodrarna kom fram, pratade zulu med mig, slog (pa ett vanligt satt??? pa min brostkorg) och ville hetskramas. De ar fysiska nar de ar fulla, de dar zulumormodrarna.

Naval, jag och Elin kanske kommer ivag pa nan mer zulufest, och da tanker inte jag vara nagon panelhona minsann!

Jo, som en rolig parentes. Alla ville gifta bort mig, men David och Kalle hade det hart med damerna.

En speciellt (som formodligen var stammens toka, for alla blev sura sa fort hon var i narheten)

hon pratade inte rent, men det verkade sannerligen som att hon ville "get jiggy" med bade Kalle och David. Hon ville "sova" med dem och nar en av dem sa nej, gick hon raskt till den andra.

Hon paminde om en pingisboll hela eftermiddagen.

Efter ett tag ebbade den vilda dansen ut och dagens zulumagi var tydligen over. Jag och Elin pratade senare om huruvida den omtalade anden verkligen hade varit narvarande och vi kom fram till att det var mycket svart att veta, da vi inte vet hur en zuluande ser ut. Kanske var det en av skalbaggarna som satt pa vaggen och bevittnade hela spektaklet med ett nojt leende pa lapparna. Tyvarr kunde vi inte stanna, festen skulle tydligen fortsatta hela natten. Tydligen ar zulusfester MYCKET vilda. Det fanns nagot i ogonen pa Juliet nar hon understrok det igen... MYCKET vilda! Med tanke pa hur det var medan vi var dar kan jag tanka mig att hon nog har ratt. Det hade varit fantastiskt att kunna stanna och fa se vad hon menade. Annars kan man ju alltid forsoka fantisera.

Nar vi akte darifran kande jag att det har var den latt basta dagen jag haft i afrika hittils. Det var den mest annorlunda upplevelse jag nagonsin varit med om i hela mitt liv. Ja, det kan man ju forstas diskutera, men just nu kanns det sa i alla fall!

Och dagen efter blev den varsta dagen jag haft i afrika hittills. Tydligen var jag inte sa mycket av en zuluman anda, for den dar steken, och den dar heliga olen med andar i, de var lite for mycket for min skandinaviska mage... Sa har ett och ett halvt dygn efterat lider jag fortfarande av sviterna!

Det var vart det!

<----Leker Angelina Jolie med barnen. Kanske tar med ett hem!!! Hihi, nej. Inte ta barn, Elin. Far man inte gora.