Okej, vi kan borja med det positiva:
- Jag ar liten i det har landet. Dvs, jag har storlek 34 eller small!
( en dag jag aldrig trodde skulle komma;p)
- Det finns en massa sota reptiler och sant overallt.
(Varje kvall innan jag somnar, kollar jag sa att det inte finns geckos i mitt rum. Geckos!
Och det finns sma sota grodor overallt. Myyyys.)
- Min hy mar bra i den har varmen. Inte lika torr som i Sueco.
(och bodyshops produkter ar svinbilliga)
- Allt ar jattebilligt. Allt utom att ringa hem. Det ar svindyrt.
Det negativa:
- Det ar over 30 grader varmt nu. Absolut Torr for the win!
- Internet ar skitsegt.
- Skolans utrustning ar under all kritik. Ljusborden fungerar inte.
Scanners fungerar inte. Jag har ingen elfenbenskartong (gar inte att hitta i affarerna heller)
- Jag ar otroligt less pa min frihetsbegransning. Att inte vaga vistas ute nar det ar morkt om jag inte har manligt sallskap. Jag ar aldrig ensam nar jag gar ute pa dagen heller (eftersom de flesta blir ranade pa dagtid. Det ar pa natten man blir valdtagen.)
- Kollektivtrafik FINNS inte. Finns oklara minivans som kor omkring (men de har man blivit uppskramd att halla sig borta ifran, pga ranrisken)
- All konstig rasism. (Kalle kommer att skriva ett inlagg om det snart) Men snedpippat ar det.
Och ja, jag saknar Sverige. Jag saknar mitt ljusbord och mitt skrivbord. Kylan.
Jag saknar polarna. Men mest av allt saknar jag Mattias.
Jag forsoker bota allt med kopiosa manger Winnerback, Kent, Mando Diao, Anna Ternheim and so on, men det racker inte sa javla langt.
Tuesday, February 27, 2007
Monday, February 26, 2007
En Zuludag, och dagen efter!
Dansmormors hofter ljuger aldrig!I Lordags var jag och Elin inbjudna till en zuluceremoni. Vi visste egentligen ingenting om vad som vantade oss, bara lite vagt om att de skulle aterkalla nagon forfaders ande och att det inte var nagon turistgrej utan akta vara. Personen som bjod in oss ar en professor pa universitet som heter Juliet och ar handledare at en svensk utbytesstudent som heter Cecilia, som ocksa var med. Forutom dessa tva var det jag, Elin, var kare David och en svensk doktorand som heter Amanda. Juliet var ett yrvader till kvinna, och att aka bil med henne var ett litet aventyr. Dock inte i narheten av den dodsskrack vi alla kande da Cecilia korde oss den langa motorvagen till staden dar Juliet bodde. Den sydafrikanska trafiken ar, som ni nog kan gissa, fullstandigt fatal. Cecilia verkade ha glomt hur man kor bil overhuvudtaget, dessutom kor de pa fel sida av vagen i det har konstiga landet. David fick sitta bredvid Cecilia och skrika anvisningar, "right", "left", "NOOO, not here, LEFT, yes you can turn! Yes NOW FOR GODS SAKE! WATCH OUT FOR THE TRUCK!".
Vi tappade helt bort oss i det zuluomrade vi akte till. Juliet hade glomt vardinnas telenummer och forsokte med sina instinkters hjalp hitta ratt hus. Varje gang vi saktade ner for att fraga nagon sa hon "kom ihag var vi ar, hall utkik at bada hallen efter ranare!". De typiska afrikanska glebygdsomraden dar de svarta bor ar lite svara att beskriva. Vid forsta anblick ser de ut som en utspridd kakstad. Alla hus ar laga, och de verkar vara byggda av invanarna sjalva. En del ar byggda med cement, andra av tra och lera. Korrugerad plat verkar ocksa vara ett populart byggnadsmaterial. De flesta hur har en liten tradgard med utedass (av korrugerad plat). Jag finner dessa omraden mycket mysiga. De ar lite som man skulle vilja bo pa nagot satt, samtidigt som det forstas ar primitivt. Ungarna maste i alla fall ha skitkul!
Efter manga turer, och manga vaganvisningar (dock inga korrekta) fran den hjalpsamma lokalbefokningen, kom vi till slut fram till ratt hus. Det var sakert 200 manniskor dar. Festhumoret var det inget fel pa. Zulus verkar dricka varre an finnar, sanna mina ord!
De hade ett stort fargrannt talt dar de aldre kvinnorna satt.
Karlarna satt runt en eld dar de grillade kott. Ungar sprang runt overallt. Vi blev mottagna av maken i familjen. Det var anden till hans bror som skulle trollas fram, och det var uppenbart att detta var en viktig ritual for honom. Han halsade oss mycket hogtidligt och behandlade oss med stor respekt. Jag kande ett pirr i magen, har vankades exotism!Nar vi steg in i deras hus steg ett tjut upp fran kvinnorna som satt utanfor. Det lat ungefar som arabiska kvinnor brukar lata pa tv nar de blir lite till sig over nagot.
Ni vet "IIIIIHAHLALALALALLALALA!", med jattepipig hog rost.
Sa valkomnades alla nya besokare.
Sa valkomnades alla nya besokare.
Vi bjods in i husets vardagsrum, dar vi slog oss ner. Sa dar satt vi, vita som sno, nervost utvaxlandes ogonkast. Jag forsokte dra lite zulu med tanten jag satt bredvid, men jag var sa nervos sa jag sa alla ord i fel ordning sa jag tror nastan att hon blev lite putt.
Jag (Elin som skriver med annan font), som inte kan sa mycket zulu, uppfattade dock att jag var en katt bland hermeliner nar ordet "M'Longo" anvandes hela tiden i min narhet.
Det betyder 'vit' pa zulu.
Lite coolt att fa kanna pa hur det ar att vara en tenisk minoritet, faktiskt.
Det betyder 'vit' pa zulu.
Lite coolt att fa kanna pa hur det ar att vara en tenisk minoritet, faktiskt.
Efter ett tag blev vi inbjudna till den heliga hyddan. Pa de flesta zuluhogtider slaktas en tjur och en get. Tyvarr missade vi detta spektakel eftersom vi kom pa dag tva av festligheterna. Bade tjuren och geten hade fatt bita i graset, och det som var kvar av dem gick att finna lite varstans runt heliga hyddan. Utanfor lag skinnen och torkade i solen. Ovanfor hyddans dorr satt tjurens horn. Sjalva hyddan var en rund cementbyggnad med ett tak av korrugerad plat, sa sla bort alla mentala bilder av bambu och halmtak. Det har var en hardcorehydda! Val inne i den har byggnaden, som fortfarande forfoljer mig lite (forklaring kommer!), hangde det som var kvar av tjuren och lille herr get. Det var varmt och fuktigt, och lukten av farskt blod var kvaljande. Langs ena sidan satt mannen pa bankar och stolar. Pa golvet satt kvinnorna pa enkla halmmattor.
For att har i afrika lever man i superpatriarkat, sa vi "mindre varda" fick sitta pa golvet, ata det samre kottet, hjalpa till att servera medans mannen lutar sig tillbaka och tittar pa nar de basta delarna fran tjuren blir grillade.
Jag hade hellre suttit pa golvet, for det sag avgjort mysigare ut, men det var tydligen otankbart. Jag fick istallet sitta med karlarna pa banken. Alla var hela tiden ovanligt artiga och erbjod oss sina platser. Fa pratade forstaelig engelska, men det gestikulerades ivrigt i brist pa ord. Juliet forklarade att det var en stor ara for dem att ha utlandska besokare i sitt hem. Inte bara for att vi var vita, utan for att vi kom sa langt bortifran. Det skulle tydligen gora magin mycket starkare nar de val satte igang med ritualerna.
Efter ett tag i hyddan borjade vi nog alla att ma lite illa. Flugor surrade runt det upphangda kottet, blandat med inalvor och hud. Zulusarna hallde upp hemgjort ol fran en stor plasttunna. Vi blev alla erbjudna att smaka. Juliet hade forvarnat oss om att det var praktiskt taget otankbart for oss att tacka nej till nagot vi blev bjudna pa, och jag var dessutom sugen pa lite bars. En del av manniskorna i heliga hyddan var ocksa rejalt forfriskade, sa jag tankte att nyckeln till att inte ma illa kanske var att supa lite. Nar jag fick den traditionella olkrukan i mina hander forberedde jag mig pa den varsta smaken jag nagonsin upplevt, bara ifall att. Det visade sig att zulus ol inte ar sa farligt trots allt. Jag skulle kanske inte vilja drick det varje dag... eller nagonsin igen, men jag har helt klart druckit ackligare saker! Senare fick jag reda pa att den traditionella krukan tydligen innehaller en del av forfadernas andar. Jag undrar om det var en del av anledningen till vad som hande dagen efter.
Medans vi satt dar i hyddan, holl en valdigt kissnodig Elin pa att do. Jag visste att toaletten formodligen skulle vara en grop i marken och hade forlikat mig med den tanken. Cecilia foljde med, och forst letade vi toapapper i en halv evighet, sen blev vi hanvisade till ett utedass i tradgarden. TILL RAGA PA ALLT var jag tvungen att ha kjol pa mig.
Nar jag tittade in i toahyddan fick jag delvis ratt, ja, det var en grop i marken MEN med en bonus: en trasig toastol som hade varit vit, men numera hade en brun nyans (las bajs).
Sa jag kranglade upp min lanade kjol och ni ska veta att en yogainstruktor hade blivit forundrad av de poser jag intog, for HELL NO att min mjolkvita hy skulle vidrora...det dar...
Cecilia forundrades och kucklade liute over de ljud jag utstotte pa toaletten, men nar det var hennes tur tystnade hon. Nar jag stod utanfor och holl toapappret at henne fick jag dessutom en komplimang. En yngling skrek fran huvudhuset:
- You're so beautiful I don't know what to say!
Tack sa jag.
Da det var nastan omojligt att hanga i heliga hyddan en langre tid, gick vi ut och minglade lite da och da. Jag blev bjuden pa finol (black label!) och hjalpte till att servera. Manga verkade finna det mycket roande att en vit man serverade pa festen. En del av de aldre kvinnorna tyckte uppenbarligen att det var oppassande, antagligen mer eftersom jag var man och gast an for min hudfarg, men jag hade kul.
En aldre man fangade ofta min blick nar jag gick forbi. Han vinkade lite blygt varje gang. Efter ritualerna, nar vi skulle aka, kom han fram till mig. Han sa, pa zuluengelska, att han var mycket lycklig over att jag hade varit dar och att han var sa glad over att ha traffat mig. Jag forstad i arlighetens namn inte halften av vad han sa, men jag tankte pa hur denna gubbe maste ha levt nastan hela sitt liv i fortryck under apartheid. Hur markligt det maste te sig for honom att vita kommer pa deras fest och deltar sa gott de kan i deras riter. Hur generost av honom att valkomna mig, oss alla, istallet for att be oss packa vara vita arslen darifran.
Sa kom det, det som skulle bli min bane morgonen efter. Grillkottet! Jag blev, i en gest av yttersta generositet, bjuden pa deras kott taget fran gardagens rituella slakt. Eftersom jag ville vara en riktig zulu tackade jag glatt ja. Sa jag fick finplats i heliga hyddan, en plastskarbrada till tallrik och en rejal kniv att jobba med! Glatt mumsade jag i mig en rajal stek. Jag maste ha varit mycket hungrig, for jag kan inte forsta hur jag lyckades ata kott, nar originalkossan hangde och stank precis bredvid. Jag var i alla fall mycket mallig efterat, och kande mig som en riktig hardkokt karlakarl av basta zulumarke! Elin och de andra kvinnofolket blev bjudna pa harskna gamla inalvor, men inte jag inte! En zuluman behover sin stek!
Och jag fick, eftersom jag ar kvinna, borja med att ata...grillad lever.
Men mannen var snalla och ville dela med sig av SITT kott till M'longo tjejen.
Och det..var andra bullar. Det basta grillade kottet jag nansin smakat.
Dock var det ratt i mitten, och jag gjorde nog en tabbe nar jag lite val ivrigt holl med mannens svagerska som tyckte att kottet var svartuggat. Jag sa:
-It's like meatflavored chewinggum!
Tydligen tyckte inte de aldre kvinnorna att det var sa bright sagt.
Efter detta var det buffe! Jag maste saga, med risk for att sara Davids fina mamma (tur att hon aldrig kommer att lasa den har bloggen) att det var den basta mat jag atit i SA hittills! Lysande kak! Jag antar att vara vardar var nagon sorts medelklass i sin befokningsgrupp, men de ar anda med vara matt fattiga. Att de staller till med en fest for 200 manniskor, bjussar pa mat och sprit, det var imponerande tyckte jag. Tydligen far alla som varit skapligt hyggliga under sin levnad en sadan har hogtid nan gang pa arsdagen efter sin dod. Som nagon sorts liten come-back antar jag. For det var det det var dags for harnast, att kalla tillbaka doda brorsan!
Efter detta var det buffe! Jag maste saga, med risk for att sara Davids fina mamma (tur att hon aldrig kommer att lasa den har bloggen) att det var den basta mat jag atit i SA hittills! Lysande kak! Jag antar att vara vardar var nagon sorts medelklass i sin befokningsgrupp, men de ar anda med vara matt fattiga. Att de staller till med en fest for 200 manniskor, bjussar pa mat och sprit, det var imponerande tyckte jag. Tydligen far alla som varit skapligt hyggliga under sin levnad en sadan har hogtid nan gang pa arsdagen efter sin dod. Som nagon sorts liten come-back antar jag. For det var det det var dags for harnast, att kalla tillbaka doda brorsan!
Sa alla de manliga slaktingarna gick in i heliga hydda. Utanfor stod kvinnorna och pumpade stamningen. Dansmormor, var favorit, var redan igang och visade vad ett par hofter var till for!Efter ett tag hordes ett rytmiskt massande fran hyddan. Marken vibrerade av stampade fotter. Ut ur hyddan tagade mannen. I sina hander holl de kappar och skoldar. De tagade till elden dar de skapade en stor cirkel. Mannen gick in i cirkeln en och en. De smallde med kappen och skolden. Gjorde utfall mot mannen runtomkring, som motte utfallen defensivt. De skrek och faktade, dansade och hoppade! De hojtade mystiska ramsor, och mannen runtomkring svarade med en rost. Det hela var mycket imponerande och jag fattade absolut ingenting. Kvinnorna stod runtomkring och flamsade och skrattade. En del plockade upp sma pinnar fran marken och harmade mannen pa ett hanfullt satt, utmanade dem att visa vad de gick for. Mannen dansade sa svetten stankte under den heta afrikanska solen.
Efter ett bra tag av dansande och faktande tagade hela samlingen av man tillbaka mot heliga hyddan. Kvinnorna foljde dem i halarna och ungarna stimmade runtomkring. Vi kunde hora rytmisk sang och handklappningar inifran hyddan. En ganska catchy melodi faktiskt, jag satt fast pa den hela bilresan hem. Jag var nyfiken sa jag trangde mig fram till hyddans oppning, hoppades pa att fa en glimt av de hedniska ritualer som utspelades darinne. Val vid ingangen blev jag inbjuden till sjalva hyddan. Jag visste fakiskt inte om jag ville in dit, inte pa grund av radsla for gamla andar, utan mer for att kott- och blodstanken inte hade blivit battre av att hyddan var fullproppad med folk i varmen. Fast vada, en zulu ar ju van vid luktan av farskt blod (speciellt brittiskt, mmmm...), och afrikanska heliga hyddor dar det utspelas hedniska ritualer blir man ju inte inbjuden till varje dag, sa min tvekan var kortvarig.
Inne i hyddan satt manniskor pa huk langs vaggarna. Alla klappade takten och sjong den dar svangiga laten. Jag klappade med sa gott jag kunde, min taktkansla ar usel, men jag tror att zuluolen hade gett mig lite nya egenskaper sa det gick bra anda. Jag kunde forstas inte orden till laten men jag hummande sa gott det gick. I mitten av hyddan forsegick ett klassiskt discofenomen! En efter en gick folk upp i ringen och visade sina basta moves! En favorit hos de flesta dansare var att vicka mycket pa rumpan (varav manga zulus ar mycket valutrustade med) och svanga upp ena benet sa hogt det bara gick for att darefter lata det dra i backen med en sadan praktig duns att man undrar om de inte brot ett ben eller tva i fotstackarn! Det var i alla fall mycket effektfullt. Efter ett tag kom alltfler barn och kvinnor in i hyddan. Bade man och kvinnor gick upp i ringen och visade vad de gick for. Manga var valdigt skickliga, men som sa ofta pa dansgolvet ar det alltid ett par fulla puckon som tror att de ar varsta assen och drattar pa andan till allas stora noje! Jag ville verkligen ga upp i ringen och vicka pa rumpan och sparka karate jag ocksa, men jag visste inte om andarna skulle tycka att det var ok, sa jag vagade inte. Det var synd for jag fick reda pa efterat att det hade varit mycket uppskattat!
Inne i hyddan satt manniskor pa huk langs vaggarna. Alla klappade takten och sjong den dar svangiga laten. Jag klappade med sa gott jag kunde, min taktkansla ar usel, men jag tror att zuluolen hade gett mig lite nya egenskaper sa det gick bra anda. Jag kunde forstas inte orden till laten men jag hummande sa gott det gick. I mitten av hyddan forsegick ett klassiskt discofenomen! En efter en gick folk upp i ringen och visade sina basta moves! En favorit hos de flesta dansare var att vicka mycket pa rumpan (varav manga zulus ar mycket valutrustade med) och svanga upp ena benet sa hogt det bara gick for att darefter lata det dra i backen med en sadan praktig duns att man undrar om de inte brot ett ben eller tva i fotstackarn! Det var i alla fall mycket effektfullt. Efter ett tag kom alltfler barn och kvinnor in i hyddan. Bade man och kvinnor gick upp i ringen och visade vad de gick for. Manga var valdigt skickliga, men som sa ofta pa dansgolvet ar det alltid ett par fulla puckon som tror att de ar varsta assen och drattar pa andan till allas stora noje! Jag ville verkligen ga upp i ringen och vicka pa rumpan och sparka karate jag ocksa, men jag visste inte om andarna skulle tycka att det var ok, sa jag vagade inte. Det var synd for jag fick reda pa efterat att det hade varit mycket uppskattat!
Jag vagade inte riktigt ga in och stora denna ceremoni, sa jag stod utanfor och snackade med nagra familjemedlemmar. En man var besatt av dansk och brasiliansk fotboll och forsokte prata med mig och det! Som om jag kan nat om fotboll!??? En av mormodrarna kom fram, pratade zulu med mig, slog (pa ett vanligt satt??? pa min brostkorg) och ville hetskramas. De ar fysiska nar de ar fulla, de dar zulumormodrarna.
Naval, jag och Elin kanske kommer ivag pa nan mer zulufest, och da tanker inte jag vara nagon panelhona minsann!
Jo, som en rolig parentes. Alla ville gifta bort mig, men David och Kalle hade det hart med damerna.
En speciellt (som formodligen var stammens toka, for alla blev sura sa fort hon var i narheten)
hon pratade inte rent, men det verkade sannerligen som att hon ville "get jiggy" med bade Kalle och David. Hon ville "sova" med dem och nar en av dem sa nej, gick hon raskt till den andra.
Hon paminde om en pingisboll hela eftermiddagen.
Efter ett tag ebbade den vilda dansen ut och dagens zulumagi var tydligen over. Jag och Elin pratade senare om huruvida den omtalade anden verkligen hade varit narvarande och vi kom fram till att det var mycket svart att veta, da vi inte vet hur en zuluande ser ut. Kanske var det en av skalbaggarna som satt pa vaggen och bevittnade hela spektaklet med ett nojt leende pa lapparna. Tyvarr kunde vi inte stanna, festen skulle tydligen fortsatta hela natten. Tydligen ar zulusfester MYCKET vilda. Det fanns nagot i ogonen pa Juliet nar hon understrok det igen... MYCKET vilda! Med tanke pa hur det var medan vi var dar kan jag tanka mig att hon nog har ratt. Det hade varit fantastiskt att kunna stanna och fa se vad hon menade. Annars kan man ju alltid forsoka fantisera.
Nar vi akte darifran kande jag att det har var den latt basta dagen jag haft i afrika hittils. Det var den mest annorlunda upplevelse jag nagonsin varit med om i hela mitt liv. Ja, det kan man ju forstas diskutera, men just nu kanns det sa i alla fall!
Och dagen efter blev den varsta dagen jag haft i afrika hittills. Tydligen var jag inte sa mycket av en zuluman anda, for den dar steken, och den dar heliga olen med andar i, de var lite for mycket for min skandinaviska mage... Sa har ett och ett halvt dygn efterat lider jag fortfarande av sviterna!
Det var vart det!
Efter ett tag ebbade den vilda dansen ut och dagens zulumagi var tydligen over. Jag och Elin pratade senare om huruvida den omtalade anden verkligen hade varit narvarande och vi kom fram till att det var mycket svart att veta, da vi inte vet hur en zuluande ser ut. Kanske var det en av skalbaggarna som satt pa vaggen och bevittnade hela spektaklet med ett nojt leende pa lapparna. Tyvarr kunde vi inte stanna, festen skulle tydligen fortsatta hela natten. Tydligen ar zulusfester MYCKET vilda. Det fanns nagot i ogonen pa Juliet nar hon understrok det igen... MYCKET vilda! Med tanke pa hur det var medan vi var dar kan jag tanka mig att hon nog har ratt. Det hade varit fantastiskt att kunna stanna och fa se vad hon menade. Annars kan man ju alltid forsoka fantisera.
Nar vi akte darifran kande jag att det har var den latt basta dagen jag haft i afrika hittils. Det var den mest annorlunda upplevelse jag nagonsin varit med om i hela mitt liv. Ja, det kan man ju forstas diskutera, men just nu kanns det sa i alla fall!
Och dagen efter blev den varsta dagen jag haft i afrika hittills. Tydligen var jag inte sa mycket av en zuluman anda, for den dar steken, och den dar heliga olen med andar i, de var lite for mycket for min skandinaviska mage... Sa har ett och ett halvt dygn efterat lider jag fortfarande av sviterna!
Det var vart det!
<----Leker Angelina Jolie med barnen. Kanske tar med ett hem!!! Hihi, nej. Inte ta barn, Elin. Far man inte gora.
Thursday, February 22, 2007
Antligen lite bilder
Det ar alltsa sahar vi ser ut nufortiden. Tankte borja med att visa vara respektive hur snygga vi ar, sa att de saknar oss annu mer (insert evil grin) for vi saknar er, Mattias och Martina.
Bilden pa Kalle ar tagen pa Primi Kahya och bilden pa Elin ar tagen i Davids tradgard under en brie (grillning)
Overst ser vi Maritzburgs bordell: Je t'aime. Enlig Davids mamma ar den orsaken till MANGA aktenskapsbrott. Hon fragade mig (Elin) vad jag tyckte om prostitution och bordellpafund, och jag blev lite osaker pa hurpass "svensk" jag kunde vara i mitt svar. Svarade vagt att " jo, det finns ju ensamma manniskor har i varlden och da tjanar sana har stallen sitt syfte, det ar ju sakrare att jobba pa bordell an pa gatan och bla bla bla".
Vet dock inte vad hon tyckte om mitt svar.
Bilden nedanfor: Kalle, storrokaren Anthony och Ari, utanfor en av skolans utstallningar (se tidigare inlagg) med ol.
Bild tagen fran skolgarden.
Faglarna (som var syftet med bilden
ar Hadidas. De later forjavligt.)
Hogt och skranigt, typ masar pa crack.
Men de SER fina ut.
Nar det ar sa javla varmt som det varit de senaste dagarna ar det fan omojligt att jobba.
Det finns ingen aircondition,
utan bara flaktar lite har och var.
Och naturligtvis INGEN vid min och Kalles arbetsplats.
Kalle leker apa tillsammans
med David under samma
kaffebreak.
Utsikten fran ett av favorithaken. Om vadret ar milt kan man tydligen fa se apor leka i bergen.Ar det sa konstigt att vi drar hit so ofta vi kan? Nej, trodde inte det.
Wednesday, February 21, 2007
Vem ar skurken?
Sowabona allihopa hemma i trakiga gamla verkligheten!
Vilket amne ska jag krysta fram nagot om idag?
Elin foreslog att jag skulle skriva nagot om brottsligheten, men det kanns faktsikt inte sa kul. Jag menar, det finns ju tillrackligt mycket i det har landet som faktiskt ar bra, sa jag gor hellre som Savannens strutsar sa ofta gor: stirrar otackt pa folk och sparkar pa dem om de kommer for nara!
Elin skrev om taggtraden, och det ar nagot som jag ocksa tankt mycket pa! Den ar overallt! Jag undrar ibland vad det ar de forsoker skydda. Nar jag gar forbi de katolska flickskolorna forstar jag att taggtrad ar ett maste, men de har praktiskt taget taggtrad runt sina utedass. Det som kanns lite markligt med allt detta tal om brottslighet ar att vi inte har sett nagra brottslingar. Var ar de nagonstans? Alla talar om dem, men hur vet man? De kan ju vara vem som helst! Det fick mig att tanka pa hur jobbigt Batman maste ha det. Om man inte ser ett brott begas live, hur vet man vem som ar brottsling? Hur gor man for att vara pa ratt plats vid ratt tidpunkt? Jag har kommit fram till att Batman ar mycket orealistisk. Jag undrar hur medborgargardena gor har? Det enklaste ar val att bygga en gated community och hyra en valbevapnad vaktfirma, vilket ocksa verkar vara ett populart alternativ.
Ja, jag vet vad jag kan skriva om! Varan larare!
Jo vi har namligen en larare i grafik... var enda larare kan man val saga, eftersom printmaking ar den enda kursen vi tar vid universitetet. Resten av tiden har vi till att gora var egen grej. Denna larare... vad kan jag saga... han trycker pa mina knappar. Lat mig beskriva honom!
Kort, ar ordet som forst dyker upp. Kanske ar det ordet som definierar denna hobliknande person. Homosexuell kommer val i tur. Valtalig. Kaxig. Dryg.
Det ar egentligen inget fel pa lille Buli, som jag tanker kalla honom har. Det ar bara det att han ar sa forbannat kort. Som sa manga korta man lider han av ett aggressivt havdelsebehov (forlat min korta vanner, jag pratar inte om er utan om alla andra korta!). Han forsoker standigt fa en att kanna sig som ett litet barn. Han manipulerar for att skapa osakerhet. Lagg dartill en slapig brittisk privatskoledialekt sa forstar ni nog varfor denna lilla slyna vacker djavulen i mig!
Som sagt ar det egentligen inget fel pa honom. Han vill val och framfor allt ar han ar en kompetent larare, vilket faktiskt kom lite som en chock. Jag ar val inte direkt bortskamd.
Jag tror nog att han och jag ska kunna komma till en punkt dar vi har ett harmoniskt forhallande. Just nu kanner jag dock att lille Buli maste sattas pa plats ett par ganger innan han forstar att jag inte ar en av hans sma osakra poppies direkt fran high school. Jag ska dock inte klaga alltfor mycket. Buli satter faktiskt krydda pa tillvaron har, och det ar alltid kul att mota ett superego som man kan fa brottas lite med. Jag tycker, trots klagovisan ovan, bra om honom. Det ska bli intressant att se om jag kommer fortsatta reta mig, eller om frid kommer att rada i konstens salar.
Jag langtar bort fran den har staden. Pietermaritzburg kanns lite som ett fangelse ibland, da var rorelsefrihet har ar sapass begransad. Jag vill komma ut till byarna och till naturen. Vi har sagt att vi ska campa snart igen, denna gang i Drakensberg, den maktiga bergskedja som reser sig likt Olympos over Serengheti. Dar finns stora flockar av babian som man skall akta sig for att reta, eljest sliter de en i stycken! Jag foredrar denna sortens faror framfor stadens gackande raskinn. Jag skulle ocksa vilja komma till havet och dyka. Nasta vecka ska vi antagligen till Durban och dar har de ett stort akvarium som vi har sagt att vi ska ga till. Jag far val halla till godo med den lokala djuraffaren sa lange. Davids tradgard ar ocksa ett ganska intressant zoo, fast jag borjar trottna pa grodor och grashoppor. Igar sag vi jattemanga kackerlackor som kralade och kryllade, det var spannande! Jag ar lite besviken over att gatukatterna ar sapass blyga. Jag vill ju bara vara deras van och lyfta upp dem och krama dem och gosa med dem, men de springer sa fort jag forsoker fa kontakt med dem. Overhuvudtaget ar djurlivet har i staden inte riktigt samma kaliber som i det vilda, aven om jag uppskattar det.
Men framtiden vantar, och nagonstans vid horisonten hagrar det lofte jag gav for lange sedan: cagediving med vithajar!
Och om jag dor i hajens kaftar, sa ar det en bra dod!
Salakhahle
//Kalle
Vilket amne ska jag krysta fram nagot om idag?
Elin foreslog att jag skulle skriva nagot om brottsligheten, men det kanns faktsikt inte sa kul. Jag menar, det finns ju tillrackligt mycket i det har landet som faktiskt ar bra, sa jag gor hellre som Savannens strutsar sa ofta gor: stirrar otackt pa folk och sparkar pa dem om de kommer for nara!
Elin skrev om taggtraden, och det ar nagot som jag ocksa tankt mycket pa! Den ar overallt! Jag undrar ibland vad det ar de forsoker skydda. Nar jag gar forbi de katolska flickskolorna forstar jag att taggtrad ar ett maste, men de har praktiskt taget taggtrad runt sina utedass. Det som kanns lite markligt med allt detta tal om brottslighet ar att vi inte har sett nagra brottslingar. Var ar de nagonstans? Alla talar om dem, men hur vet man? De kan ju vara vem som helst! Det fick mig att tanka pa hur jobbigt Batman maste ha det. Om man inte ser ett brott begas live, hur vet man vem som ar brottsling? Hur gor man for att vara pa ratt plats vid ratt tidpunkt? Jag har kommit fram till att Batman ar mycket orealistisk. Jag undrar hur medborgargardena gor har? Det enklaste ar val att bygga en gated community och hyra en valbevapnad vaktfirma, vilket ocksa verkar vara ett populart alternativ.
Ja, jag vet vad jag kan skriva om! Varan larare!
Jo vi har namligen en larare i grafik... var enda larare kan man val saga, eftersom printmaking ar den enda kursen vi tar vid universitetet. Resten av tiden har vi till att gora var egen grej. Denna larare... vad kan jag saga... han trycker pa mina knappar. Lat mig beskriva honom!
Kort, ar ordet som forst dyker upp. Kanske ar det ordet som definierar denna hobliknande person. Homosexuell kommer val i tur. Valtalig. Kaxig. Dryg.
Det ar egentligen inget fel pa lille Buli, som jag tanker kalla honom har. Det ar bara det att han ar sa forbannat kort. Som sa manga korta man lider han av ett aggressivt havdelsebehov (forlat min korta vanner, jag pratar inte om er utan om alla andra korta!). Han forsoker standigt fa en att kanna sig som ett litet barn. Han manipulerar for att skapa osakerhet. Lagg dartill en slapig brittisk privatskoledialekt sa forstar ni nog varfor denna lilla slyna vacker djavulen i mig!
Som sagt ar det egentligen inget fel pa honom. Han vill val och framfor allt ar han ar en kompetent larare, vilket faktiskt kom lite som en chock. Jag ar val inte direkt bortskamd.
Jag tror nog att han och jag ska kunna komma till en punkt dar vi har ett harmoniskt forhallande. Just nu kanner jag dock att lille Buli maste sattas pa plats ett par ganger innan han forstar att jag inte ar en av hans sma osakra poppies direkt fran high school. Jag ska dock inte klaga alltfor mycket. Buli satter faktiskt krydda pa tillvaron har, och det ar alltid kul att mota ett superego som man kan fa brottas lite med. Jag tycker, trots klagovisan ovan, bra om honom. Det ska bli intressant att se om jag kommer fortsatta reta mig, eller om frid kommer att rada i konstens salar.
Jag langtar bort fran den har staden. Pietermaritzburg kanns lite som ett fangelse ibland, da var rorelsefrihet har ar sapass begransad. Jag vill komma ut till byarna och till naturen. Vi har sagt att vi ska campa snart igen, denna gang i Drakensberg, den maktiga bergskedja som reser sig likt Olympos over Serengheti. Dar finns stora flockar av babian som man skall akta sig for att reta, eljest sliter de en i stycken! Jag foredrar denna sortens faror framfor stadens gackande raskinn. Jag skulle ocksa vilja komma till havet och dyka. Nasta vecka ska vi antagligen till Durban och dar har de ett stort akvarium som vi har sagt att vi ska ga till. Jag far val halla till godo med den lokala djuraffaren sa lange. Davids tradgard ar ocksa ett ganska intressant zoo, fast jag borjar trottna pa grodor och grashoppor. Igar sag vi jattemanga kackerlackor som kralade och kryllade, det var spannande! Jag ar lite besviken over att gatukatterna ar sapass blyga. Jag vill ju bara vara deras van och lyfta upp dem och krama dem och gosa med dem, men de springer sa fort jag forsoker fa kontakt med dem. Overhuvudtaget ar djurlivet har i staden inte riktigt samma kaliber som i det vilda, aven om jag uppskattar det.
Men framtiden vantar, och nagonstans vid horisonten hagrar det lofte jag gav for lange sedan: cagediving med vithajar!
Och om jag dor i hajens kaftar, sa ar det en bra dod!
Salakhahle
//Kalle
Kalle stodjer den afrikanska musikindustrin.
Kalle lyssnar pa den har artisten i princip varje morgon.
Sjalv har jag 'nojet' att lyssna pa Westlife, Boyzone och Lionel Richie samt annan smorpop pa hogsta volym VARJE morgon fran o6:00 till 12:00.
Tyvarr duger inte mina hogtalare till att hamnas med Prodigy pa hogsta volym, men gudarna ska veta att jag forsoker.
Fienden
Kalle och jag ar lata har i sydafrika.
Det enda vi lagar i matvag hemma ar frukost (grot med mango och banan)
Vi har vara favoritstallen: Primi Kahya i gallerian (asgoda och billiga drinkar + en kick-ass Ceasar Sallad) och Nandos (dit vi gar varje dag).
Nandos ar en portugisisk restaurang vars huvudtema ar starka kryddor och grillad kyckling.
Forsta gangen jag at dar bestallde jag typ kycklingbrost och wedges (i den goda tron att wedges var gronsaker. Men nej. Det ar grillad potatis.) Och, iofs har jag inte markt av att jag ar en liten tjockis, men jag borjar fan bli orolig. Iallafall, vi ar dar praktiskt taget varje dag. Och den sota kassorskan tror att jag och Kalle ar ett par! Hoho. Vilken syn for gudarna!
Igar var vi pa utstallning (min andra har i Maritzburg) och den var battre an den forsta. Men likforbannat ack sa trakig. Utstallningar har inleds alltid med tal som racker i en halv evighet och allt man kan tanka pa ar:
Hur tar jag mig till gratisvinet fort som fan?
Hursomhelst, vi blev sugna pa ol i extremhettan (varmebolja rader just nu) sa vi drog och kopte ett par sexpack (for, som vanligt en valdigt billig penning)
Fick traffa en rolig typ: Anthony (pluggar litteratur av nat slag) som var sa sonderrokt att han inte fattade det sjalv. Han fragade om jag var lesbisk och papekade att du vet val att valdtakter ar ratt vanliga har? Iallafall, vi drog till Stagecoach och drack lite till. Andra rokte ocksa.
Folk roker gras oppet har, tillochmed pa skolans fotbollsplan.
Sa idag vaknade jag sent (inga lektioner) med en liten baksmalla.
Kalle gillar att skamma bort sig nar han ar bakis, sa vi bestamde oss for att dra till gallerian.
(kopa skissblock, lite klader, kolla serielaget och ata pa Primi Kahya)
Hittade ett par schyssta byxor i en surfaffar (fan, det finns surfare overallt har) och jag och Kalle fick en ny lek - hitta en fin Panamahatt at Kalle.
En annan lek jag och Kalle har ar "Hitta Mohinder".
( Jag har blivit sald pa 'Heroes' och Mohinder ar forbannat hunkig, och ar man i ett land, med den storsta indiska befolkningen UTANFOR Indien, tycker man ju att det borde vara enkelt att hitta en indier som ar hunkig. Men nej. Det visar sig vara svart. Mycket svart. Mattias, oroa dig inte, det har ar helt i undersokningssyfte + ett schysst tidsfordriv nar man ater ute)
Annars? Besvarade en av vara rumskompisar i eftermiddags.
Gick omkring i bikinioverdel nar vi kom hem, och stannade for att snacka med (vad jag misstanker ar) en KRISTEN (nar jag sager kristen om folket som bor har, menar jag praktiskt taget fundamentalister. De gillar Jesus. Stenhart) rumskompis. Hans flackande blick, de desperata forsoken att prata med mig samtidigt som han forsoker undvika att titta pa min kropp var lite smarolig.
Nej, nu ska jag jobba.
Mejla mig! Messa mig! (inte sa dyrt som man kan tro, kostar typ en spann)
Och jag vet, har utlovat bilder. Men glomde den forbannade USBkabeln.
Ska skarpa mig.
Det enda vi lagar i matvag hemma ar frukost (grot med mango och banan)
Vi har vara favoritstallen: Primi Kahya i gallerian (asgoda och billiga drinkar + en kick-ass Ceasar Sallad) och Nandos (dit vi gar varje dag).
Nandos ar en portugisisk restaurang vars huvudtema ar starka kryddor och grillad kyckling.
Forsta gangen jag at dar bestallde jag typ kycklingbrost och wedges (i den goda tron att wedges var gronsaker. Men nej. Det ar grillad potatis.) Och, iofs har jag inte markt av att jag ar en liten tjockis, men jag borjar fan bli orolig. Iallafall, vi ar dar praktiskt taget varje dag. Och den sota kassorskan tror att jag och Kalle ar ett par! Hoho. Vilken syn for gudarna!
Igar var vi pa utstallning (min andra har i Maritzburg) och den var battre an den forsta. Men likforbannat ack sa trakig. Utstallningar har inleds alltid med tal som racker i en halv evighet och allt man kan tanka pa ar:
Hur tar jag mig till gratisvinet fort som fan?
Hursomhelst, vi blev sugna pa ol i extremhettan (varmebolja rader just nu) sa vi drog och kopte ett par sexpack (for, som vanligt en valdigt billig penning)
Fick traffa en rolig typ: Anthony (pluggar litteratur av nat slag) som var sa sonderrokt att han inte fattade det sjalv. Han fragade om jag var lesbisk och papekade att du vet val att valdtakter ar ratt vanliga har? Iallafall, vi drog till Stagecoach och drack lite till. Andra rokte ocksa.
Folk roker gras oppet har, tillochmed pa skolans fotbollsplan.
Sa idag vaknade jag sent (inga lektioner) med en liten baksmalla.
Kalle gillar att skamma bort sig nar han ar bakis, sa vi bestamde oss for att dra till gallerian.
(kopa skissblock, lite klader, kolla serielaget och ata pa Primi Kahya)
Hittade ett par schyssta byxor i en surfaffar (fan, det finns surfare overallt har) och jag och Kalle fick en ny lek - hitta en fin Panamahatt at Kalle.
En annan lek jag och Kalle har ar "Hitta Mohinder".
( Jag har blivit sald pa 'Heroes' och Mohinder ar forbannat hunkig, och ar man i ett land, med den storsta indiska befolkningen UTANFOR Indien, tycker man ju att det borde vara enkelt att hitta en indier som ar hunkig. Men nej. Det visar sig vara svart. Mycket svart. Mattias, oroa dig inte, det har ar helt i undersokningssyfte + ett schysst tidsfordriv nar man ater ute)
Annars? Besvarade en av vara rumskompisar i eftermiddags.
Gick omkring i bikinioverdel nar vi kom hem, och stannade for att snacka med (vad jag misstanker ar) en KRISTEN (nar jag sager kristen om folket som bor har, menar jag praktiskt taget fundamentalister. De gillar Jesus. Stenhart) rumskompis. Hans flackande blick, de desperata forsoken att prata med mig samtidigt som han forsoker undvika att titta pa min kropp var lite smarolig.
Nej, nu ska jag jobba.
Mejla mig! Messa mig! (inte sa dyrt som man kan tro, kostar typ en spann)
Och jag vet, har utlovat bilder. Men glomde den forbannade USBkabeln.
Ska skarpa mig.
Monday, February 19, 2007
Farligt Farligt
Jag och Kalle sitter pa skolan, klockan ar efter 10 och vi gick hit efter klockan 20.
Det ar helt sjukt, eftersom vi knappt gar ute sjalva pa kvallen. Davids mamma brukar skjutsa oss overallt, for att hon ar orolig over att vi ska bli ranade eller mordade.
Vart man an gar ar det grindar, stangsel for fonster och dorrar samt TAGGTRAD pa helt onodiga stallen. Jag ar inte sarskilt orolig nar jag gar ut, har ju alltid Kalle med mig.
Men man blir medveten om grejer pa ett nytt satt.
Vart hus har nattvakt, t ex. Helt sjukt. Fast jag tyckte att det var vrickat att vi hade hemhjalp forsta dagarna ocksa, borjar vanja mig vid det...
I ovrigt... Hmmm... Ateljeerna ar helt hopplosa. Vi har bara ett ljusbord, so far och vara arbetsytor ar val inte...topp. Men, man tager vad man..haver. Och just nu ar det inte mycket.
Vet att jag lovat bilder, men...wtf. Det kommer, ok?
Skriver mer nan annan dag. Tills dess. Tjillevipp!
Det ar helt sjukt, eftersom vi knappt gar ute sjalva pa kvallen. Davids mamma brukar skjutsa oss overallt, for att hon ar orolig over att vi ska bli ranade eller mordade.
Vart man an gar ar det grindar, stangsel for fonster och dorrar samt TAGGTRAD pa helt onodiga stallen. Jag ar inte sarskilt orolig nar jag gar ut, har ju alltid Kalle med mig.
Men man blir medveten om grejer pa ett nytt satt.
Vart hus har nattvakt, t ex. Helt sjukt. Fast jag tyckte att det var vrickat att vi hade hemhjalp forsta dagarna ocksa, borjar vanja mig vid det...
I ovrigt... Hmmm... Ateljeerna ar helt hopplosa. Vi har bara ett ljusbord, so far och vara arbetsytor ar val inte...topp. Men, man tager vad man..haver. Och just nu ar det inte mycket.
Vet att jag lovat bilder, men...wtf. Det kommer, ok?
Skriver mer nan annan dag. Tills dess. Tjillevipp!
Friday, February 16, 2007
Kalle bloggar for forsta gangen!
Ja, jag tankte bara testa sa det fungerar som det... eh... ska... ja ni vet!
Sa, jag har varit har i Sydafrika i tva veckor nu. Jag har kul! Hmm... jag skulle garna vilja vara underhallande sahar i mitt forsta blogginlagg, men idag har jag suttit lutad over ett tryck med terpentinbaserat black, sa jag ar helt bombad och kan inte komma pa nat roligt att skriva forutom att jag mar illa. I Sydafrika hade de nog aldrig sadan dara arbetsmiljokunskap pa gymnasiet, vilket ar synd for det var ett mycker roligt amne vad jag minns!
Det som skiljer det har landet mest fran gamla trakiga sverige ar, forutom att det ar varmt och skont, att man inte kan ga ut efter at solen gatt ner! Tyvarr beror detta inte pa att det finns vampyrer i Sydafrika, vilket man skulle kunna tro, utan for att brottsligheten ar som de sager "out of control!". Det ar mycket svart at vanja sig vid detta nattliga forbud. Man kan saklart ga ut pa egen risk, men jag vill verkligen inte bli ranad! Jag vet att med min kansliga natur sa skulle det antagligen paja resten av min tid i det har vackra landet. Jag ar ju har for att roa mig, som jag ser det, inte for att bidra till den drastiska omfordelningspolitik som kakstadernas fria entreprenorer sa ivrigt agnar sig at.
Hur langt ska ett sant har blogginlagg vara?
Jag vill halsa alla! Haha! Ja, for jag vet att jag inte skrivit personliga mail till allihopa... det tar helt enkelt for lang tid, jag skulle bli sittande vid datorn halva dagarna och det gar helt enkelt inte for sig! Sa, halsningar till alla Hoforsare, halsningar till mina gamla stotar och vackra damer i stockholm, halsningar till den praktiga skara vars adla blod rinner genom mina adror.. min familj alltsa! Och halsningar och pussar till min vakra Martina som vantar talmodigt som nan sorts jungfru pa att jag, likt en arrad men fortfarande ung och stilig riddare, skall atervanda till hennes lockande barm!
Ha det bra mina vanner, och skriv garna mail for det gor mig sa glad!
Nambakhahle
//kalle
Sa, jag har varit har i Sydafrika i tva veckor nu. Jag har kul! Hmm... jag skulle garna vilja vara underhallande sahar i mitt forsta blogginlagg, men idag har jag suttit lutad over ett tryck med terpentinbaserat black, sa jag ar helt bombad och kan inte komma pa nat roligt att skriva forutom att jag mar illa. I Sydafrika hade de nog aldrig sadan dara arbetsmiljokunskap pa gymnasiet, vilket ar synd for det var ett mycker roligt amne vad jag minns!
Det som skiljer det har landet mest fran gamla trakiga sverige ar, forutom att det ar varmt och skont, att man inte kan ga ut efter at solen gatt ner! Tyvarr beror detta inte pa att det finns vampyrer i Sydafrika, vilket man skulle kunna tro, utan for att brottsligheten ar som de sager "out of control!". Det ar mycket svart at vanja sig vid detta nattliga forbud. Man kan saklart ga ut pa egen risk, men jag vill verkligen inte bli ranad! Jag vet att med min kansliga natur sa skulle det antagligen paja resten av min tid i det har vackra landet. Jag ar ju har for att roa mig, som jag ser det, inte for att bidra till den drastiska omfordelningspolitik som kakstadernas fria entreprenorer sa ivrigt agnar sig at.
Hur langt ska ett sant har blogginlagg vara?
Jag vill halsa alla! Haha! Ja, for jag vet att jag inte skrivit personliga mail till allihopa... det tar helt enkelt for lang tid, jag skulle bli sittande vid datorn halva dagarna och det gar helt enkelt inte for sig! Sa, halsningar till alla Hoforsare, halsningar till mina gamla stotar och vackra damer i stockholm, halsningar till den praktiga skara vars adla blod rinner genom mina adror.. min familj alltsa! Och halsningar och pussar till min vakra Martina som vantar talmodigt som nan sorts jungfru pa att jag, likt en arrad men fortfarande ung och stilig riddare, skall atervanda till hennes lockande barm!
Ha det bra mina vanner, och skriv garna mail for det gor mig sa glad!
Nambakhahle
//kalle
Tjisa ( = varmt pa Zulu)
Ojoj, forsta inlagget. Elin som skriver denna gang.
Det tog ju, som de flesta vet, ett javla tag innan jag faktiskt tog mig till Pietermaritzburg, SA,
men nu ar jag har. Antligen. Kalle - den varldsvane unge mannen - har ju ett par veckors forskott, men han visar mig runt sa gott han kan. Tankte beratta lite hur sjalva resan gick till.
Efter ett antal timmar pa Landvetter tillsammans med min favoritpartner in crime - Mattias, insag jag att det har faktiskt inte var ett skamt. Jag skulle till en annan kontinent och vara dar i typ ett halvar. (Hade forvantat mig att nan skulle komma, just innan jag boardade och saga:
- Lilla vannen, hur kunde du tro att du verkligen skulle aka?
Men, sanningens minut narmade sig, Paris stod pa agendan och Mattias var vackrare an nansin.
Sa jag borjade grata som ett barn. Mattias var ack sa tapper, vilket fick mig att grata annu mer.
Holl upp kon till sakerhetskontrollen en stund, men sen var jag tvungen att ga.
Grat lite till vid gaten (fick ett atal 'guvareesyndomdig' blickar fran mina blivande medpassagerare) och sen satt jag pa planet till Paris.
Val i Paris forsokte jag ringa hem, ringa Mattias osv, men det ville sig inte.
Fick ivag ett par sms, och sen dog telefonen. Sen tappade jag rosten.
Skulle ju vara 10 timmar pa stallet, sa jag bestallde en kaffe (pa engelska, svart att fa till de rullande 'r'en nar man inte har nan rost. Satte mig ner och klottrade en stund.
Fick kontakt med ett brittisk/australienskt par som satt vid bordet bredvid, de var trevliga.
Kollade runt en massa. Fordrev tiden. Sov INTE.
Nar jag skulle boarda fanns en Sean Connery-lookalike bakom mig.
Sen, ytterligare 10 timmar pa planet till Johannesburg.
Satt med en brittisk tant, Nell, och tva norrman.
Tittade pa 'the Queen' (inte bra) och sov kanske tva timmar.
Hade fruktanasvarda gaser hela javla vagen. Det var hemskt.
Johannesburg behovde jag bara vara 3 timmar i, sa jag tog min tid (trailortrashduschade pa en toa, kopte apasnygga Oakley-solbrillor och sag vid det har laget, faktiskt LITE travelchic ut.
Pa planet till Maritzburg (som man sager om man bor har) satt jag och glodde ut ur fonstret hela tiden (for att skada det afrikanska landskapet...det var fint) och nar vi flog in over stan sag jag att typ alla har pool har. Helt sjukt. Men det ar ju jakligt varmt har...
Kalle och David motte en valdigt trott Elin pa flygplatsen. (Hade sovit kanske 4 timmar pa 2 dygn) Fick skjuts in till stan av Davids mycket snalla mamma och jag fick en liten rundtur, fick mat i magen osv osv. For till en av de sjabbigare delarna av stan for att kopa tyg. Jo, jag duschade innan, fick se mitt rum (som ar halften sa stort som Kalles, men det gor inget, det ar mysigare med sma rum) fick ANTLIGEN SKITA och sen pallade jag inte mer.
Sa jag fick powernappa ett par timmar, innan vi for till Davids hus, for att traffa hans familj, lana telefon osv. Pratade med pappa och styvmor sa de fick veta att jag levde, pratade med Mattias (och som genom klassisk betingning borjade jag grata IGEN, bara av att hora hans rost. Det visar sig att jag inte ar sa javla hard som jag vill tro, ibland)
Ska lagga upp fina bilder snart!
Skriver snart igen!
Saknar er allihopa!!!
Salakhahle!
Det tog ju, som de flesta vet, ett javla tag innan jag faktiskt tog mig till Pietermaritzburg, SA,
men nu ar jag har. Antligen. Kalle - den varldsvane unge mannen - har ju ett par veckors forskott, men han visar mig runt sa gott han kan. Tankte beratta lite hur sjalva resan gick till.
Efter ett antal timmar pa Landvetter tillsammans med min favoritpartner in crime - Mattias, insag jag att det har faktiskt inte var ett skamt. Jag skulle till en annan kontinent och vara dar i typ ett halvar. (Hade forvantat mig att nan skulle komma, just innan jag boardade och saga:
- Lilla vannen, hur kunde du tro att du verkligen skulle aka?
Men, sanningens minut narmade sig, Paris stod pa agendan och Mattias var vackrare an nansin.
Sa jag borjade grata som ett barn. Mattias var ack sa tapper, vilket fick mig att grata annu mer.
Holl upp kon till sakerhetskontrollen en stund, men sen var jag tvungen att ga.
Grat lite till vid gaten (fick ett atal 'guvareesyndomdig' blickar fran mina blivande medpassagerare) och sen satt jag pa planet till Paris.
Val i Paris forsokte jag ringa hem, ringa Mattias osv, men det ville sig inte.
Fick ivag ett par sms, och sen dog telefonen. Sen tappade jag rosten.
Skulle ju vara 10 timmar pa stallet, sa jag bestallde en kaffe (pa engelska, svart att fa till de rullande 'r'en nar man inte har nan rost. Satte mig ner och klottrade en stund.
Fick kontakt med ett brittisk/australienskt par som satt vid bordet bredvid, de var trevliga.
Kollade runt en massa. Fordrev tiden. Sov INTE.
Nar jag skulle boarda fanns en Sean Connery-lookalike bakom mig.
Sen, ytterligare 10 timmar pa planet till Johannesburg.
Satt med en brittisk tant, Nell, och tva norrman.
Tittade pa 'the Queen' (inte bra) och sov kanske tva timmar.
Hade fruktanasvarda gaser hela javla vagen. Det var hemskt.
Johannesburg behovde jag bara vara 3 timmar i, sa jag tog min tid (trailortrashduschade pa en toa, kopte apasnygga Oakley-solbrillor och sag vid det har laget, faktiskt LITE travelchic ut.
Pa planet till Maritzburg (som man sager om man bor har) satt jag och glodde ut ur fonstret hela tiden (for att skada det afrikanska landskapet...det var fint) och nar vi flog in over stan sag jag att typ alla har pool har. Helt sjukt. Men det ar ju jakligt varmt har...
Kalle och David motte en valdigt trott Elin pa flygplatsen. (Hade sovit kanske 4 timmar pa 2 dygn) Fick skjuts in till stan av Davids mycket snalla mamma och jag fick en liten rundtur, fick mat i magen osv osv. For till en av de sjabbigare delarna av stan for att kopa tyg. Jo, jag duschade innan, fick se mitt rum (som ar halften sa stort som Kalles, men det gor inget, det ar mysigare med sma rum) fick ANTLIGEN SKITA och sen pallade jag inte mer.
Sa jag fick powernappa ett par timmar, innan vi for till Davids hus, for att traffa hans familj, lana telefon osv. Pratade med pappa och styvmor sa de fick veta att jag levde, pratade med Mattias (och som genom klassisk betingning borjade jag grata IGEN, bara av att hora hans rost. Det visar sig att jag inte ar sa javla hard som jag vill tro, ibland)
Ska lagga upp fina bilder snart!
Skriver snart igen!
Saknar er allihopa!!!
Salakhahle!
Subscribe to:
Comments (Atom)
