Fortjanar ett inlagg i sig. Han behandlar de battre an vissa behandlar sina barn.
Monday, March 26, 2007
Thursday, March 22, 2007
Jag alskar SA!
Jag maste bara kort beskriva hur jag just nu genomgar en period av intensiv karlek till SA!
Jag vet inte riktigt vad det var som hande. Jag har haft stora problem med att forlika mig med manga saker i SA. Jag har gatt runt och blivit arg hela tiden. Men sa pratade jag med en full snubbe haromveckan. Han var lite laskig, och han pratade valdigt langsamt och omsorgsfullt, men han sa valdigt fina och vettiga saker om SA och om hur det ar att leva pa den afrikanska kontinenten. Efter denna kvall sa var det som om jag hade gatt igenom en provning och kommit ut pa andra sidan.
Nu gar jag runt och bara alskar stallet! Jag verkar ha kommit over all frustration over sakerhetsrutiner. Det sker automatiskt och har blivit en del av vardagen. Jag har blivit medveten om hur oppna och arliga manniskor ar har. Hur mycket det kravs av manniskor att ha denna oppenhet for att standigt kunna motas over olika granser. Hur vackert det ar att folk lever sin liv utan att bli galna av vrede over allt onodigt vald. Det ar sa manga utmaningar har, sa manga provningar for manniskan. Det ar latt att fokusera pa problem och generalisera bland folkgrupper, men i slutandan handlar det om hur jag sjalv behaller min anstandighet och anstranger mig for att skapa en bra plats. Det hela ar spannande tycker jag!
Just nu njuter jag av livet! Det har blivit lite svalare, idag var det 30 grader, och vi har kopt tacken att ha pa natterna. Jag arbetar med Mara, och det ar lika roligt som det alltid har varit, fran forsta stunden jag uppfann min omogna, impulsiva,valdsamma lilla dotter.
Hoppas alla har det bra hemma i fjarran! Jag tror att det ar det, det ar ju var!
//Kalle
Jag vet inte riktigt vad det var som hande. Jag har haft stora problem med att forlika mig med manga saker i SA. Jag har gatt runt och blivit arg hela tiden. Men sa pratade jag med en full snubbe haromveckan. Han var lite laskig, och han pratade valdigt langsamt och omsorgsfullt, men han sa valdigt fina och vettiga saker om SA och om hur det ar att leva pa den afrikanska kontinenten. Efter denna kvall sa var det som om jag hade gatt igenom en provning och kommit ut pa andra sidan.
Nu gar jag runt och bara alskar stallet! Jag verkar ha kommit over all frustration over sakerhetsrutiner. Det sker automatiskt och har blivit en del av vardagen. Jag har blivit medveten om hur oppna och arliga manniskor ar har. Hur mycket det kravs av manniskor att ha denna oppenhet for att standigt kunna motas over olika granser. Hur vackert det ar att folk lever sin liv utan att bli galna av vrede over allt onodigt vald. Det ar sa manga utmaningar har, sa manga provningar for manniskan. Det ar latt att fokusera pa problem och generalisera bland folkgrupper, men i slutandan handlar det om hur jag sjalv behaller min anstandighet och anstranger mig for att skapa en bra plats. Det hela ar spannande tycker jag!
Just nu njuter jag av livet! Det har blivit lite svalare, idag var det 30 grader, och vi har kopt tacken att ha pa natterna. Jag arbetar med Mara, och det ar lika roligt som det alltid har varit, fran forsta stunden jag uppfann min omogna, impulsiva,valdsamma lilla dotter.
Hoppas alla har det bra hemma i fjarran! Jag tror att det ar det, det ar ju var!
//Kalle
Sunday, March 11, 2007
Skallad i pallet!
Ok, jag vet inte om jag egentligen kanner for att beratta det har, men det har ju ett visst actionvarde, sa jag gor det. Detta kommer att bli en post med mycket vrede och hat.
I fredags var vi inbjudna av var harliga van Greg till hans vans 21-ars fest. Innan gick vi pa en krogshow som var en blandning mellan allsang pa skansen och opera. Det var segt och milt underhallande. De hade en tavling dar man skulle rita med kritor pa pappersduken, vinsten var en pava vin, sa jag och Elin sag till att vinna. Det var ju kul och sa, men resultatet av den oandligt langa showen och var vinst var att vi kom darifran alldeles for sent och i mitt fall, tamligen berusad. Vi begav oss till den ungdomliga fest som vi hade langtat efter. Tyvarr hade var kare Greg redan lamnat festen, tydligen sa fick hans hjarna nog av blandmisshandeln, sa vi fann oss mer eller mindre utan vanner, forutom ett par markliga overariga typer vi traffat forr (den ena blev arresterad forra gangen vi traffades), som av nagon anledning vill festa med barn.
Festen var precis som ett fratparty i en collagefilm. Folk lag utanfor i tradgarden och forsokt utan framgang resa sig upp lite da och da. Stamningen var berusad.
Sa, for att gora en lang historia kort! Ibland forsoker jag vara en sann humanist, och tanka att alla manniskor ar en gren pa samma trad och att later vi karleken vara var vagvisare sa finns det en strale av hopp som kan na allas vara hjartan. Om vi lagger dylikt trams at sidan sa ska jag beskriva det vardelosa arkepucko som ar orsaken till att min nasa fortfarande ar svullen och gor ont! Vissa manniskor ar smuts. De saknar all stravan efter forstaelse, all nyfikenhet pa varldens under, de saknar insikt eftersom de aldrig stallt en fraga! De ar underlagsna varelser, vilsna, deras tragedi ar den att de inte vet om det. Deras hy ar ofta av dalig kvalitet och deras blick ar stirrig, ofokuserad! Deras kladsmak ofta inspirerad av idrottsmans, de upprepar ofta samma mening eller tes om och om igen, aven om deras banala forsok till tankeverksamhet for lange sedan trakat ut de arma stackare som kommer i deras vag. De saknar fullstandigt formaga att lyssna, aven till deras narmaste, det narmsta de kommer sann narhet ar nar de delar en stark adrenalinframkallande upplevelse, ofta valdsam, med nagon av deras egen sort.
Jaja, jag ska inte bli langrandig! Jag fick en javla jock pa halsen som anklagade mig for nagot lika lojligt som osannt! Ja om ni maste veta sa fick han for sig att jag hade ritat hans polare i ansiktet och nu tyckte han att det inte var mer an rattvist att han fick rita med samma spritpenna pa min Filippa K-skjorta! Fattar ni? Ett fullt arkepucko helt enkelt! Han blev alltmer aggressiv och i hans knappt manskliga hjarna pagick ett anstrangade forsok att skriva en liten historia dar jag var nagon sorts ansiktmalande skurk och han var en rattskaffens man vars plikt var att skipa rattvisa! Jag kunde inte bli av med honom da han effektivt blockerade ingangen fran koket dar jag stod, och hans vardelosa polare var for stenade/fulla for att ens stoppa deras javla fittidiot till van. Sa, min inre monolog gick lite som Clive Owens i Sin City, "Do I take this guy down, and risk it all?", for efter ett tag insag jag att basta sattet att bli av med honom antagligen var att plantera en rak hoger i hans stirriga rodflammiga anlete. Problemet var att jag dels inte visste hur hans vanner och ovriga festdeltagare skulle reagera, plus att vald inte riktigt ingar i mitt vokabular, jag har helt enkelt aldrig gett nagon en small pa kaften, sa jag var tvungen att overvaga det mycket noga innan jag skulle gora nagot dylikt. Jag ar ju for fasiken 26 going on 27, jag ar for gammal for att borja fylleslass nu! Hur han skulle reagerat spelade forovrigt ingen roll, han var sa sanslost packad och hog sa han hade nog vart ratt latt att fa omkull, med typ en valriktad blasning...
Naval, medan jag overvagde att gora en debut som slagsmalskungen, sa hade min kara motstandares mer reptiliska instinkter tagit over, och fran ingenstans, utan forvarning, sa skallar detta usla exemplar av var art mig rakt i ansiktet! Vilken skandal! Jag kan inte nog uttrycka min indignation! Jag! En hedrad gast i detta land! Skallad i pallet av ett ordinart pucko! Killen backade ett par steg och klippte dumt med ogonen medan han forsokte komma pa vad han just gjort. Jag stirrade dumt tillbaka medan jag forskte komma pa samma sak. Det gjorde inte sa ont, och jag blodde inte ens fran nasan, men efter ett tag insag jag vad som KUNDE ha hant om han fatt in en battre traff, men vi det laget hade detta biologiska avfalls kamrater gripit in och holl fast honom, medan de holl ett oga pa mig. Nagra grabbiga typer kom fram och holl fast mig med, och det var da jag insag att jag borde harja lite, och forsaka sla tillbaka... jag menar varfor holl de annars fast mig? Sa jag klippte till honom i revbenen medan de drog honom darifran... jag tror inte ens han kande det, och det var val lite larvigt, men det kandes bra anda!
Efterat sa kravde mitt sarade ego att jag jagade efter honom och forsokte "kick his ass!" som jag nog sa att jag skulle gora typ hundra ganger. Elin och mina ovriga kamrater forklarade att det skulle jag minsann inte alls gora, och det var ju lite halvskont att de hindrade mig. Fan, jag hade ju min favorit Filippa K skjorta, mina snyggaste acne jeans, och min slips frans NKs herrkonfektyr, sa jag hade ju betydligt mer att forlora pa en fajt en vad han hade, kladd som han var i menlosa skjorts och en ful gammal t-shirt! Som jag sa, ingen smak, ingen forfining! Pack!
Jaja, som "krav" for att jag inte skulle ranna runt efter honom och forstora mina tjusigaste klader i en sakerligen fornedrande "fajt" sa ville jag att han skulle komma tillbaka och be om ursakt, vilket ju var ratt och riktigt enligt vad jag erfarit da jag jobbat som larare at mellanstadieelever! Sa, han fick komma tillbaka och mumlade nagot och skakade min hand! Eftersom jag var i fullt skolgardsmode sa kravde jag till och med att han skulle upprepa ursakten tydligt och se mig i ogonen nar han sa det minsann! Jag fick aterigen en chans att studera honom och kunde konstatera att han var ganska ful, och att hans blick flackade pa ett osakert och korkad satt. Jag hoppas innerligt att hans liv blir tomt och dott som en oken, och att hans spermier ruttnar i hans pung och att han aldrig kan fortplanta sig och att han dor ensam och fattig och med en kansla av tomhet och meningsloshet och att det sista han tanker pa innan han dor ar nar han skallade mig i ansiktet och hur dumt gjort det var! Sa det sa!
Min nasa ar forovrigt ratt ok, men det ar mycket irriterande for varje gang jag kliar den sa paminns jag om denna krankande handelse som jag ju forstas forsoker fortranga sa gott jag kan. Den borde nog vara helt bra om en dag eller tva.
Ja, sa det var val en spannande historia!
Jag ska forsoka se till att ni aldrig far hora nagra liknande igen!
I fredags var vi inbjudna av var harliga van Greg till hans vans 21-ars fest. Innan gick vi pa en krogshow som var en blandning mellan allsang pa skansen och opera. Det var segt och milt underhallande. De hade en tavling dar man skulle rita med kritor pa pappersduken, vinsten var en pava vin, sa jag och Elin sag till att vinna. Det var ju kul och sa, men resultatet av den oandligt langa showen och var vinst var att vi kom darifran alldeles for sent och i mitt fall, tamligen berusad. Vi begav oss till den ungdomliga fest som vi hade langtat efter. Tyvarr hade var kare Greg redan lamnat festen, tydligen sa fick hans hjarna nog av blandmisshandeln, sa vi fann oss mer eller mindre utan vanner, forutom ett par markliga overariga typer vi traffat forr (den ena blev arresterad forra gangen vi traffades), som av nagon anledning vill festa med barn.
Festen var precis som ett fratparty i en collagefilm. Folk lag utanfor i tradgarden och forsokt utan framgang resa sig upp lite da och da. Stamningen var berusad.
Sa, for att gora en lang historia kort! Ibland forsoker jag vara en sann humanist, och tanka att alla manniskor ar en gren pa samma trad och att later vi karleken vara var vagvisare sa finns det en strale av hopp som kan na allas vara hjartan. Om vi lagger dylikt trams at sidan sa ska jag beskriva det vardelosa arkepucko som ar orsaken till att min nasa fortfarande ar svullen och gor ont! Vissa manniskor ar smuts. De saknar all stravan efter forstaelse, all nyfikenhet pa varldens under, de saknar insikt eftersom de aldrig stallt en fraga! De ar underlagsna varelser, vilsna, deras tragedi ar den att de inte vet om det. Deras hy ar ofta av dalig kvalitet och deras blick ar stirrig, ofokuserad! Deras kladsmak ofta inspirerad av idrottsmans, de upprepar ofta samma mening eller tes om och om igen, aven om deras banala forsok till tankeverksamhet for lange sedan trakat ut de arma stackare som kommer i deras vag. De saknar fullstandigt formaga att lyssna, aven till deras narmaste, det narmsta de kommer sann narhet ar nar de delar en stark adrenalinframkallande upplevelse, ofta valdsam, med nagon av deras egen sort.
Jaja, jag ska inte bli langrandig! Jag fick en javla jock pa halsen som anklagade mig for nagot lika lojligt som osannt! Ja om ni maste veta sa fick han for sig att jag hade ritat hans polare i ansiktet och nu tyckte han att det inte var mer an rattvist att han fick rita med samma spritpenna pa min Filippa K-skjorta! Fattar ni? Ett fullt arkepucko helt enkelt! Han blev alltmer aggressiv och i hans knappt manskliga hjarna pagick ett anstrangade forsok att skriva en liten historia dar jag var nagon sorts ansiktmalande skurk och han var en rattskaffens man vars plikt var att skipa rattvisa! Jag kunde inte bli av med honom da han effektivt blockerade ingangen fran koket dar jag stod, och hans vardelosa polare var for stenade/fulla for att ens stoppa deras javla fittidiot till van. Sa, min inre monolog gick lite som Clive Owens i Sin City, "Do I take this guy down, and risk it all?", for efter ett tag insag jag att basta sattet att bli av med honom antagligen var att plantera en rak hoger i hans stirriga rodflammiga anlete. Problemet var att jag dels inte visste hur hans vanner och ovriga festdeltagare skulle reagera, plus att vald inte riktigt ingar i mitt vokabular, jag har helt enkelt aldrig gett nagon en small pa kaften, sa jag var tvungen att overvaga det mycket noga innan jag skulle gora nagot dylikt. Jag ar ju for fasiken 26 going on 27, jag ar for gammal for att borja fylleslass nu! Hur han skulle reagerat spelade forovrigt ingen roll, han var sa sanslost packad och hog sa han hade nog vart ratt latt att fa omkull, med typ en valriktad blasning...
Naval, medan jag overvagde att gora en debut som slagsmalskungen, sa hade min kara motstandares mer reptiliska instinkter tagit over, och fran ingenstans, utan forvarning, sa skallar detta usla exemplar av var art mig rakt i ansiktet! Vilken skandal! Jag kan inte nog uttrycka min indignation! Jag! En hedrad gast i detta land! Skallad i pallet av ett ordinart pucko! Killen backade ett par steg och klippte dumt med ogonen medan han forsokte komma pa vad han just gjort. Jag stirrade dumt tillbaka medan jag forskte komma pa samma sak. Det gjorde inte sa ont, och jag blodde inte ens fran nasan, men efter ett tag insag jag vad som KUNDE ha hant om han fatt in en battre traff, men vi det laget hade detta biologiska avfalls kamrater gripit in och holl fast honom, medan de holl ett oga pa mig. Nagra grabbiga typer kom fram och holl fast mig med, och det var da jag insag att jag borde harja lite, och forsaka sla tillbaka... jag menar varfor holl de annars fast mig? Sa jag klippte till honom i revbenen medan de drog honom darifran... jag tror inte ens han kande det, och det var val lite larvigt, men det kandes bra anda!
Efterat sa kravde mitt sarade ego att jag jagade efter honom och forsokte "kick his ass!" som jag nog sa att jag skulle gora typ hundra ganger. Elin och mina ovriga kamrater forklarade att det skulle jag minsann inte alls gora, och det var ju lite halvskont att de hindrade mig. Fan, jag hade ju min favorit Filippa K skjorta, mina snyggaste acne jeans, och min slips frans NKs herrkonfektyr, sa jag hade ju betydligt mer att forlora pa en fajt en vad han hade, kladd som han var i menlosa skjorts och en ful gammal t-shirt! Som jag sa, ingen smak, ingen forfining! Pack!
Jaja, som "krav" for att jag inte skulle ranna runt efter honom och forstora mina tjusigaste klader i en sakerligen fornedrande "fajt" sa ville jag att han skulle komma tillbaka och be om ursakt, vilket ju var ratt och riktigt enligt vad jag erfarit da jag jobbat som larare at mellanstadieelever! Sa, han fick komma tillbaka och mumlade nagot och skakade min hand! Eftersom jag var i fullt skolgardsmode sa kravde jag till och med att han skulle upprepa ursakten tydligt och se mig i ogonen nar han sa det minsann! Jag fick aterigen en chans att studera honom och kunde konstatera att han var ganska ful, och att hans blick flackade pa ett osakert och korkad satt. Jag hoppas innerligt att hans liv blir tomt och dott som en oken, och att hans spermier ruttnar i hans pung och att han aldrig kan fortplanta sig och att han dor ensam och fattig och med en kansla av tomhet och meningsloshet och att det sista han tanker pa innan han dor ar nar han skallade mig i ansiktet och hur dumt gjort det var! Sa det sa!
Min nasa ar forovrigt ratt ok, men det ar mycket irriterande for varje gang jag kliar den sa paminns jag om denna krankande handelse som jag ju forstas forsoker fortranga sa gott jag kan. Den borde nog vara helt bra om en dag eller tva.
Ja, sa det var val en spannande historia!
Jag ska forsoka se till att ni aldrig far hora nagra liknande igen!
Thursday, March 8, 2007
Charlie-homo out of control!
Varning!
Till mammor och andra! I den har posten forekommer aterberattelser av fasligt vulgara historier som en galen bog berattade! En del av formuleringarna ar mycket vulgara och det ar inte mitt fel utan jag bara barattar vad han den elaka bogen sa sa skyll inte pa mig om ni tycker det var ackligt!
Haromdagen var jag och Elin och fiskade! En stuga vid en liten sjo, omgiven av vacker afrikansk natur. Det skulle ga vilt till!
Med pa farden var namligen, forutom David och kusin Michelle, Michelles baste van som jag hadanefter kommer att kalla for Charlie. Charlie ar en homosexuell man i 32 ars aldern, som ser bedragligt normal ut. Han ar ursprungligen fran sydafrika, men har flyttat till london sedan nagra ar.
Charlie var forovrigt med oss pa akvariet i sondags, sa vi var redan bekanta och hade en hyfsad bild av vad han var for en karaktar. Men innan jag berattar med sa maste jag forklara ordet "keffir".
Om du vill bli mordad i Sydafrika ska du kalla en svart manniska for "keffir". Aven nu nar jag skriver det sa ar jag lite orolig for att nagon ska lasa det over min axel i datasalen och sticka ett kallt blad mellan mina revben. Det ar inte som att kalla en amerikansk svart for nigger. Jag vet inte vad det betyder, antagligen nagot banalt, men det anvandes av boerna under apartheid som en nedsattande (verkligen?) benamning pa svarta. Det ar val arvet fran apartheid som gor ordet sa oerhort laddat. Nar Leo de Caprio kallar den svarta snubben i "blood diamond" for keffir sa horde jag den mestadels vita publiken dra efter andan av forfaran. Det ar det forbjudnaste ordet man kan anvanda har!
Charlie anvande det typ en gang i minuten! Den har knarkrubbade, neurotiska, sexgalne bogen fraste "keffir" at varenda svart vi passerade pa vagen. I SA finns det parkeringvakter pa varje parkering, och dessa verkade han hysa ett sarskilt agg mot. Vi ett tillfalle gjorde han ett litet utfall med bilen, som om han ville kora over en av dem. "sorry, I'm a rascist!" var hans forklaring till hans hejdlosa hat mot de svarta. Nar han pratade med svarta, for att fraga efter vagen eller vad som helst, sa anvande han ett falskt och lismande tonfall som osade av undertryckt forakt. Elin och jag pratade om att en bog borde ha mer forstaelse for diskriminering och sant, men vi vagade inte saga det till honom for vi ville inte att han skulle morda oss i somnen.
Charlie och Michelle ar hejdlosa festprissar. Jag tanker inte saga mer om den saken an sa. Mangden alkohol vi tog med till den lilla stugan var avsevard. Efter en dags fiske hade vi lyckats dra upp en ynklig fisk, som vi dessutom var tvugna att kasta tillbaka, men vad vi daremot fick var de mest haresande historier fran Charlies andlosa reportoar. Charlie hade minsann provat kvinnor en gang i tiden, men eftersom deras fittor var ackliga och kladdiga och smakade "battery acid" sa var det inget for honom!
Charlie ar forovrigt beroende av fettsugningar, och han har sma lustiga arr lite har och var dar slangarna har suttit!
Han gar pa "anger management" och varje gang han blev arg, ofta pa nagon svart, sa viskade han "seven, eleven", andas in, andas ut, for sig sjalv.
Han berattade om de otaliga ganger han varit otrogen mot sin pojkvan, hur galen han var i kuk kuk kuk och hur han gjorde VAD SOM HELST for lite kuk osv! Han hade ett starkt behov av fysisk kontakt forklarade han! Vi fick hora ruskiga historier om glory holes och hemliga moten i buskage! Han berattade om hur han och hans lika moralbefriade bogkamrater hade fatt med en stackars oskyldig argentisk fotomodelll till deras efterfest, drogat Michelle med somnpiller i hennes drink, smugglat ner viagra i fotomodellens drink, och sedan haft sex med modellen hela natten allihopa, medan Michelle lag medvetslos, utslagen av alkohol och somnpiller!
Vilken kanalje!
Ja, han var en lustig filur, den dar Charlie!
Han var val kanske inte varldens basta lyssnare, men han var rolig och valdigt naurotiskt och fullstandigt befriad fran moral. En riktig slyna var han! Som tur var hade vi sangar som rackte at alla... eh... utom David som fick sova mellan Charlie och Michelle! Men det gick nog bra, for de tog med en flaska champagne till sangen och delade pa och det blev nog dodsstoten for deras medvetande.
Jo, det var en rolig fiskeutflykt! Charlie akte hem till London igar sa honom ser vi kanske aldrig igen, och det kanns ganska skont men lite synd samtidigt! Han var ju valdigt snall pa nagot markligt satt, som en missforstadd liten pojke som ville valdigt mycket men det blev sa fel!
Jag tankte pa saken efterat och kom fram till att nastan allt han sa var... fel antar jag.
Till mammor och andra! I den har posten forekommer aterberattelser av fasligt vulgara historier som en galen bog berattade! En del av formuleringarna ar mycket vulgara och det ar inte mitt fel utan jag bara barattar vad han den elaka bogen sa sa skyll inte pa mig om ni tycker det var ackligt!
Haromdagen var jag och Elin och fiskade! En stuga vid en liten sjo, omgiven av vacker afrikansk natur. Det skulle ga vilt till!
Med pa farden var namligen, forutom David och kusin Michelle, Michelles baste van som jag hadanefter kommer att kalla for Charlie. Charlie ar en homosexuell man i 32 ars aldern, som ser bedragligt normal ut. Han ar ursprungligen fran sydafrika, men har flyttat till london sedan nagra ar.
Charlie var forovrigt med oss pa akvariet i sondags, sa vi var redan bekanta och hade en hyfsad bild av vad han var for en karaktar. Men innan jag berattar med sa maste jag forklara ordet "keffir".
Om du vill bli mordad i Sydafrika ska du kalla en svart manniska for "keffir". Aven nu nar jag skriver det sa ar jag lite orolig for att nagon ska lasa det over min axel i datasalen och sticka ett kallt blad mellan mina revben. Det ar inte som att kalla en amerikansk svart for nigger. Jag vet inte vad det betyder, antagligen nagot banalt, men det anvandes av boerna under apartheid som en nedsattande (verkligen?) benamning pa svarta. Det ar val arvet fran apartheid som gor ordet sa oerhort laddat. Nar Leo de Caprio kallar den svarta snubben i "blood diamond" for keffir sa horde jag den mestadels vita publiken dra efter andan av forfaran. Det ar det forbjudnaste ordet man kan anvanda har!
Charlie anvande det typ en gang i minuten! Den har knarkrubbade, neurotiska, sexgalne bogen fraste "keffir" at varenda svart vi passerade pa vagen. I SA finns det parkeringvakter pa varje parkering, och dessa verkade han hysa ett sarskilt agg mot. Vi ett tillfalle gjorde han ett litet utfall med bilen, som om han ville kora over en av dem. "sorry, I'm a rascist!" var hans forklaring till hans hejdlosa hat mot de svarta. Nar han pratade med svarta, for att fraga efter vagen eller vad som helst, sa anvande han ett falskt och lismande tonfall som osade av undertryckt forakt. Elin och jag pratade om att en bog borde ha mer forstaelse for diskriminering och sant, men vi vagade inte saga det till honom for vi ville inte att han skulle morda oss i somnen.
Charlie och Michelle ar hejdlosa festprissar. Jag tanker inte saga mer om den saken an sa. Mangden alkohol vi tog med till den lilla stugan var avsevard. Efter en dags fiske hade vi lyckats dra upp en ynklig fisk, som vi dessutom var tvugna att kasta tillbaka, men vad vi daremot fick var de mest haresande historier fran Charlies andlosa reportoar. Charlie hade minsann provat kvinnor en gang i tiden, men eftersom deras fittor var ackliga och kladdiga och smakade "battery acid" sa var det inget for honom!
Charlie ar forovrigt beroende av fettsugningar, och han har sma lustiga arr lite har och var dar slangarna har suttit!
Han gar pa "anger management" och varje gang han blev arg, ofta pa nagon svart, sa viskade han "seven, eleven", andas in, andas ut, for sig sjalv.
Han berattade om de otaliga ganger han varit otrogen mot sin pojkvan, hur galen han var i kuk kuk kuk och hur han gjorde VAD SOM HELST for lite kuk osv! Han hade ett starkt behov av fysisk kontakt forklarade han! Vi fick hora ruskiga historier om glory holes och hemliga moten i buskage! Han berattade om hur han och hans lika moralbefriade bogkamrater hade fatt med en stackars oskyldig argentisk fotomodelll till deras efterfest, drogat Michelle med somnpiller i hennes drink, smugglat ner viagra i fotomodellens drink, och sedan haft sex med modellen hela natten allihopa, medan Michelle lag medvetslos, utslagen av alkohol och somnpiller!
Vilken kanalje!
Ja, han var en lustig filur, den dar Charlie!
Han var val kanske inte varldens basta lyssnare, men han var rolig och valdigt naurotiskt och fullstandigt befriad fran moral. En riktig slyna var han! Som tur var hade vi sangar som rackte at alla... eh... utom David som fick sova mellan Charlie och Michelle! Men det gick nog bra, for de tog med en flaska champagne till sangen och delade pa och det blev nog dodsstoten for deras medvetande.
Jo, det var en rolig fiskeutflykt! Charlie akte hem till London igar sa honom ser vi kanske aldrig igen, och det kanns ganska skont men lite synd samtidigt! Han var ju valdigt snall pa nagot markligt satt, som en missforstadd liten pojke som ville valdigt mycket men det blev sa fel!
Jag tankte pa saken efterat och kom fram till att nastan allt han sa var... fel antar jag.
Sunday, March 4, 2007
Utdrag ur brev till Kalles kompis William
Idag var vi i Durban, den narmsta stora staden. Det var en vacker kuststad, med art deco-skyskrapor. Vi var pa akvariet, vilket var skitkul, och sedan gick vi pa marknader langs strandpromenaden. Jag kopte en keps som det stod "I love Jesus!" pa. Tyvarr blev det bara varmare ju langre dagen led, och nar temperaturen nadde 40 pallade vi inte langre, utan akte hem till Maritzburg och sov. Nar jag och ELin vaknade hade ett tropiskt ovader dragit in. Det blixtrar som ett stroboskop pa ett diskotek, och regnet ar som ett vattenfall. Mycket ar mysigt och spannande har. Mycket far hjartat att sjunga. Samtidigt finns den dar javla radslan dar hela tiden. Jag laste i tidningen idag att i ett speciellt omrade i Maritzburg hade 40 valdtakter intraffat de SENASTE FEM MANADERNA... och sedan fortsatte artikeln med att beratta att kvinnornas kroppar hade hittats branda i en grop. De hade alltsa blivit mordade ocksa. I den har staden! Med en befolkning pa typ 200 000 invanare! I bara ETT omrade! Motherfucker! Vad ar det som hander har? Tank om det hade varit i sverige, da hade folk inte gatt utanfor dorren alls! Jamnfor med Haga-mannen! Vad gjorde han, valdtog typ 10 kvinnor pa 10 ar? En annan nyhet som stod i tidningen var om ett gang med seriemordare som tar kvinnor och skar av deras oron och genitalier, som de anvander till att gora "muthi" dvs trollerimedicin! Du har sakert hort om hur man valdtar spadbarn for de tror att det ska bota AIDS. Det ar samma deal! De fattiga ar desperata och de tror verkligen att allt mojligt javla mongobongobullshit ska bota dem, tydligen sa till den milda grad att det finns man som har gjort businiss av att morda kvinnor for att sno deras oron som de uppenbarligen saljer. Jag vet att det later lite sketchy, men vilka javla vildar!
Sa, nu ar jag igang och pladdrar om brottsligheten igen. Men du forstar att det ar det mest frammande och svaraste inslaget har att handskas med som utlanning. Jag tror jag tar och postar det ovan pa bloggen, aven om lilla mamma sakert inte tycker om att hora om det. Det ar dock varre for Elin an for mig. Som man riskerar jag ju mest att bli ranad. Jaja, nog om sant!
Ha det bra komrado! Jag saknar dig med! Jag ser faktiskt fram mycket emot att komma hem. Visst ar detta pa manga satt ett underbart aventyr, men en positiv sak som kommer med det ar att sverige framstar som nagon javla Carl Larsson idyll dar barnen leker och skrattar och alla ler och har blomsterkrans i haret och alla lever i fred och harmoni om man jamnfor med S.A.s vald och problem. Nar jag kommer hem kan jag slappna av kanns det som. Ta langa promenader pa stan och kolla pa folk. Stappla hem full klockan 6 pa morgonen. Sadana dar sma fina saker som man alltid har tagit for givna.
Sa, nu ar jag igang och pladdrar om brottsligheten igen. Men du forstar att det ar det mest frammande och svaraste inslaget har att handskas med som utlanning. Jag tror jag tar och postar det ovan pa bloggen, aven om lilla mamma sakert inte tycker om att hora om det. Det ar dock varre for Elin an for mig. Som man riskerar jag ju mest att bli ranad. Jaja, nog om sant!
Ha det bra komrado! Jag saknar dig med! Jag ser faktiskt fram mycket emot att komma hem. Visst ar detta pa manga satt ett underbart aventyr, men en positiv sak som kommer med det ar att sverige framstar som nagon javla Carl Larsson idyll dar barnen leker och skrattar och alla ler och har blomsterkrans i haret och alla lever i fred och harmoni om man jamnfor med S.A.s vald och problem. Nar jag kommer hem kan jag slappna av kanns det som. Ta langa promenader pa stan och kolla pa folk. Stappla hem full klockan 6 pa morgonen. Sadana dar sma fina saker som man alltid har tagit for givna.
Under the iron sea
Idag var vi pa uShaka Seaworld i Durban. Jag har tagit fina kort pa djur. Natinal Geographic, om ni gillar det ni ser kan ni val hora av er! Tjolahoppsansa, ni far ha det sa bra!
Saturday, March 3, 2007
Flocktillhorighet och tatueringar!
Ja, finns det nagot att tillagga? Jag gillade klubben vi var pa, lagom stor och bra blandning mellan pub och klubb. Avslappnad stamning. Vi fick berattat for oss att detta var klubben for Maritzburgs "alternativa" publik. Jo, det kanske var ett par gothare dar, och manga rockare. Det var val inte sadar jatteextremt, men det var kul att halva var skola var dar, och da talar jag om the art department, inte resten av vart kacka universitet. De mainstream tontarna hanger val pa "Crowded house"! Ha! De skulle val aldrig ens VAGA sig in pa Red Door, de maste val ha sin Britney och sitt Westlife, hehe, de ytliga svennarna (fast svarta, de flesta av dem)! Na, jag och Elin ar definitivt Red Door manniskor! Skont med en sa liten stad dar valen inte ar sa svara. Det finns kanske tva "mainstream"-stallen och ett alternativt! Mycket bekvamt!
Idag har har jag antligen kopt mina RayBan Wayfarers som jag har vantat pa i ett par veckor. Antligen! Nu ser jag lika haftig ut som jag kanner mig! Fast jag maste klippa mig, mina Wayfarers kraver det, de gillar inte att sitta under en hostack!
Jag tankte pa Hanner nar vi var pa Red Door, han skulle alskat stallet! Och det var helt ok att hoppa runt med bar overkropp och flasha tatueringar, sa vad mer finns det att saga!
Kanske att jag onskar att jag hade en fet ryggtatuering. Jag har funderat mycket pa det. Det ar inte sa dyrt har och jag har ett stipendium... har jobbat en del pa ett motiv ocksa... hmmm...
Fast med tanke pa hur en del av gardagens grabbiga tatueringar sa gut sa bor man nog vara forsiktig nar man valjer stalle i S.A. De var ratt skabbiga faktiskt. Elin var sa upprord over den daliga kvaliten pa en av dem, sa hon grep tag i den stackars killen och ropade pa mig. "Kolla, det var den har jag pratade om! Sorry, just wanted to show my friend your tattoo!", jag tror stackarn var ratt medveten om att hans tatuering var kass, och den var sa urbota usel sa jag kunde knappast ljuga overtygande om att jag tyckte den var fin. Medan stod hans polare bredvid och garvade och skrek "that tattoo is so baad!". Ja, man vill ju inte vara den killen, sa jag ska nog vara mycket noga med att hitta nagon som vet vad de haller pa med om det ska bli en ryggtavla. Vem vet.
Bara Gud.
Idag har har jag antligen kopt mina RayBan Wayfarers som jag har vantat pa i ett par veckor. Antligen! Nu ser jag lika haftig ut som jag kanner mig! Fast jag maste klippa mig, mina Wayfarers kraver det, de gillar inte att sitta under en hostack!
Jag tankte pa Hanner nar vi var pa Red Door, han skulle alskat stallet! Och det var helt ok att hoppa runt med bar overkropp och flasha tatueringar, sa vad mer finns det att saga!
Kanske att jag onskar att jag hade en fet ryggtatuering. Jag har funderat mycket pa det. Det ar inte sa dyrt har och jag har ett stipendium... har jobbat en del pa ett motiv ocksa... hmmm...
Fast med tanke pa hur en del av gardagens grabbiga tatueringar sa gut sa bor man nog vara forsiktig nar man valjer stalle i S.A. De var ratt skabbiga faktiskt. Elin var sa upprord over den daliga kvaliten pa en av dem, sa hon grep tag i den stackars killen och ropade pa mig. "Kolla, det var den har jag pratade om! Sorry, just wanted to show my friend your tattoo!", jag tror stackarn var ratt medveten om att hans tatuering var kass, och den var sa urbota usel sa jag kunde knappast ljuga overtygande om att jag tyckte den var fin. Medan stod hans polare bredvid och garvade och skrek "that tattoo is so baad!". Ja, man vill ju inte vara den killen, sa jag ska nog vara mycket noga med att hitta nagon som vet vad de haller pa med om det ska bli en ryggtavla. Vem vet.
Bara Gud.
We hide behind the crimson door
Sa var det da dags for svenskarna att ge sig ut pa sin forsta utekvall i Maritzburg! Jag (Elin) hade stannat kvar sent pa skolan och jobbat (blev klar dar runt 22 nangang) och en av tjejerna i 3rd year hade fest som Kalle redan varit pa en stund (men han har inte lika tidig deadline heller;P) Sa David, Sita och Greg kom och plockade upp mig pa the Art Department.Ljuden fran Kalle kunde jag hora flera kvarter bort ( 'Hell and Gore' sjongs for fulla lungor for de stackars sydafrikanerna, dvs, 'helan gar' pa svenska, men Kalle var pedagogisk nog att gora en engelsk version.) Hursomhelst, vi borjade ga till festen som inte var sa langt bort fran campus, Kalle fortsatte sjunga och jag fick sallskap av en kille som vi stott pa nagra ganger tidigare; Greg.
Han var tystare an de flesta sydafrikaner man traffar pa (kan bero pa att han ar fran Zimbabwe) men jag fick forklarat for mig att anledningen till att han var sa tyst var att han var sa jakla stenad att han knappt visste vad han hette. Han och Anthony borde bilda klubb:
" Vi som vet att vi blir helt bombade av roka, men inte bryr oss ett skit om det."
Iallafall, det var hos den har bruden festen agde rum. Hon heter Kida och ar jattesot (och katolik!) Hon bor i ett skitfint hus med sin kille (skilda sovrum och hela baletten) och Mattias, om vi nangang flyttar ihop maste vi hitta ngt liknande. Sa jakla fint det var! Iallafall, det var svinvarmt, sa alla hade flyttat ut i tradgarden. Under stjarnorna plockade Kalle fram gitarren och bjod bade pa 'Conan' och 'Elegi'. Jag (som inte atit middag) fick bade hallonshots och ol, sa jag blev tipsy ratt fort. Slutdestinationen for kvallen var The Red Door. En hardrocksklubb i en gammal lagerlokal, typ. Vi traffade en massa folk fran Centre for Visual Art dar, och det ar coolt att traffa folk utanfor skolan, utan att det ar bestamt, liksom.
Shotsen flodade, jag fick lyssna till nagra av mina favoritband och man fick ROKA inomhus! (the bliss!) Vi stotte pa Andrew ( som sen i mandags ar en av vara nya klasskompisar, eftersom vi bytte fran printaking till animation and painting) och han blev helt betagen av yours truly, och pastod att jag var " a highly beautiful individual" vad han nu menar med det:p
Lille Greg, som ar bland de vanaste och godaste manniskor jag traffat, var sa jakla borta ett tag. Fnissade och horde inte ett ord av vad man sa. Sen sag han lessen ut. Men efter ett tag fick han ett gladare uttryck i ansiktet och jag fragade om han traffat nan brud, kanske?
- Nej, jag kanner de som jobbar har, och de har en bong bakom baren, sa nu ar allt bra igen!
Lille Greg blev ocksa lite betagen av mig, parokt till vansinne som han var, och borjade babbla om att "det ar sa fantastiskt att prata med dig, du far en att kanna sig som att man ar den enda mannskan i rummet. Dina ogon liksom, suger in en." Hoho, mycket ska man hora...
Efter ett tag blev vi lite trotta, vilket Greg markte och han ebjod oss skjuts hem.
Men...Jag ma vara openminded nar det galler mycket, men jag har nolltolerans nar det galler rattfylla. Och han hade rokt hasch sa det stod harliga till och flera ol pa det. Dock var han sa valvillig, sa jag kunde inte riktigt saga nej. Vilket jag forklarade for David som sa att hans mamma skjutsar hem oss. Tackolov.
Haha, jo, en jatterolig grej. Det var varmt inne pa klubben, sa nagra spanniga typer som ville flasha sina "grymma tatueringar" tog av sig trojorna och spande. Tyckte bara de var lojliga, tills jag (som ar narsynt) trodde mig se nagot som paminde valdigt mycket om en av Mattias designs. Ville titta lite narmre, och iom att jag ar forbannat odiskret blev det lite av ett halla med hela proceduren, da bada grabbarna ville visa upp sina tatts.
Och nej, jag sag fel, 'designen' var i sjalva verket en tribal som inte sag mycket ut for varlden, och den andra killen (hade hela ryggen tackt, nastan) hade en san daligt genomford och FUL tatuering att jag bara tyckte synd om om honom.
Sen, nar vi kom hem SAKERT, tack vare Davids mamma, tittade vi pa South Park, at torkat kott och jag smallde i mig en pase chips. ( Hade inte atit middag, remember!?)
Sa, det var det. Kalle far fylla i det jag missat.
TJING!
Subscribe to:
Comments (Atom)
